Alla är inte gamla nog att minnas äventyrsspelens gyllene tidsålder, men för er som var med så är namn som Sierra och LucasArts (Lucasfilm games) synonymt med episka, grafiska eskapader blandat med en hel del språklig och problemlösande frustration. För er som vill läsa mer om LucasArts (som numera kontrolleras av Disney, som köpt hela Lucas-imperiet) så rekommenderar vi skådespelaren Christian Magdus eminenta hyllningsartikel.
Thimbleweed Park är något så ovanligt som ett lågupplöst, 2D-peka-och-klicka-äventyr från Monkey Island-skaparen Ron Gilbert och Gary Winnick och är en stor nick till deras gamla spelklassiker, inte minst det första, Maniac Mansion. Det ska sägas direkt: älskar du (och framförallt saknar du) dessa klassiska äventyr där du inte kan dö, men kan fastna så jäkla hårt på pusslen, så kommer du att älska Thimbleweed Park. Om du å andra sidan inte vet vad ett peka-och-klicka-äventyr är så kanske det är bäst att du läser vidare.
Thimbleweed Park är en liten håla med 81 – nej, vänta – 80 personer, eftersom en av dom trillar av pinnen redan i introt. En mystisk person vid namn ”Chuck” ligger som en skugga över stan; en käck tysk man återfinns mördad i en liten sjö och de två FBI-agenterna som ”kallats dit” verkar inte alls vilja samarbeta med varandra. Vad händer i den lilla stan, där allt verkar ha dragit igen och huvuddelen av befolkningen är personer som skulle beskrivas som minst sagt… ”original”? Snart blir det uppenbart att liket i sjön är det minsta problemet du kommer att stöta på i Thimbleweed Park…
Gilberts äventyr är otroligt rakt på och utan krusiduller. Det är snyggt på sitt eget 2D-, lågupplösta-, lo-fi-vis och slösar inte mycket tid på en massa exposition (denna får du istället serverad i flashbacks, där du får spela som respektive karaktär). Gilbert är en mästare på roliga pussel, men framförallt på knasiga karaktärer samt kul och fyndig dialog. Ni som minns svärdsfäktningen i – världens bästa spel? – The Secret of Monkey Island vet vad som väntar. Dialogen är rapp, tidvis bisarr men alltid, alltid underfundig och rolig. Röstskådespelarna levererar ordentligt och det är svårt att lägga ifrån sig spelet när man väl börjat klicka sig runt och utforska.
Samtidigt bör du vara medveten om att detta ÄR ett genomklassiskt peka-och-klicka-spel, som bygger på nyfikenhet, vilja att tänka utanför boxen och även testa sig fram (en hel del). Det kan upplevas som lite enkelt och inrutat av en modern publik som förväntar sig effekter, 4K-grafik och en massa hjälp från spelet. Här finns två lägen – ett enklare där pusslen är färre och enklare och ett ”hard mode” där du får ut mer av utmaningen, fler sekvenser och är det självklara valet för riktiga äventyrsgamers. Du som har koll på din LucasArts-historia och spelat alla tidigare spel har också en kaskad av referenser och roliga pikar att se fram emot att garva åt.
Den svärande clownen Ransome är en av spelets mest minnesvärda karaktärer.
Spelet, som kickstartats igång av Gilbert + Winnick, släpps till PC, Mac och Xbox One (ingen PS4-version än så länge, men lär väl dyka upp så småningom – Linux, iOS och Android är bekräftade format). De goda nyheterna är att du kan spela detta även på en ganska gammal dator, då spelet kräver väldigt lite av hårdvaran. Mus känns kanske som ett logiskt val för genren, men spelkontroller funkar faktiskt också väldigt bra (vilket vi sett remastrade LucasArts-spel såsom till exempel Day of the Tentacle). Dessutom har gamepaden fler smarta genvägar än musen, där du kan spara tid på att bygga ihop meningar med verb som är självklara (ja, man måste alltså själv klicka dig fram till ”använd + gummiankan + med/på/i + badkaret”)
Vi har haft enormt kul med Thimbleweed Park och kan knappt vänta på mer liknande alster från Ron Gilbert och company. Om Disney inte tänker göra något mer med alla gamla LucasArts licenser, snälla – sälj tillbaka dom till Ron Gilbert (som han bett om på Twitter). Vi kan bara drömma om vad han skulle ge oss i form av ett nytt Monkey Island…
Så här sätter vi betyg på Senses