I hyrvideons barndom, i början av 80-talet, dök det upp en hel del anime som smög sig in som familjefilm. Det var ju ”tecknat” och tecknat är för barn, var tanken. Sen att det var både en hel del blod och våld i filmerna var det ingen som riktigt tänkte på. Jag växte upp med bland annat Starzinger, Robotech, Ray Grottpojken och GalaxExpressen 999. Som jag nämnde när jag recenserade Akira så finns det verkligen en varm plats i mitt hjärta för anime. Så när jag såg trailern för 13 Sentinels: Aegis Rim så gjorde mitt hjärta ett par glädjeskutt för det här ser verkligen ut som om man spelar en anime-film.
I ett alternativt 80-tal så inser ett gäng skolungdomar att de är på något sätt kopplade till varandra. I sina drömmar så styr de gigantiska robotar i episka strider. Det visar sig snart att det är allt annat än en dröm…
Först ut så vill jag ta upp det jag gillar med 13 Sentinels: Aegis Rim och det är det som jag fastnade för när jag såg trailern: Det här är verkligen som att spela en anime! Det är sanslöst vackra bilder, som ser helt handgjorda ut. 13 Sentinels: Aegis Rim dialog var – vid recensionstillfället – helt på japanska så det gäller att läsa texten för att hänga med (om man nu inte förstår språket). Skådespelarinsatserna, ljudet, musiken och känslan är på topp. En engelsk VO kommer erbjudas i samband med en stor patch som släpps samma dag som spelet (22 september).
Spelet är uppdelat i två sektioner: den ena är den animerade-sektionen där vi får reda på all bakgrundshistoria och exposition och den andra delen är strategi-sektionen, som tyvärr saknar en del i genomförande tycker jag. Här finns inget av anime-känslan kvar utan det är en mer generisk vy över en stad och varelsen du slåss emot och din robot är endast symboler. Helt plötsligt så är det ett helt annat sorts spel och känslan av ett brädspel infinner sig plötsligt istället. Det är fortfarande dialog, men med ytterst simpla animationer. Det är även förvirrande till en början att hålla koll på alla detaljer inför de stundande striderna.
Det som störde mig mest var också – tyvärr – den ganska mossiga kvinnosynen. Det är de klassiska, japanska skolflickorna med korta kjolar och över-sexualiserade utseenden: skolsjuksköterskan har en gigantisk byst som ser ut som att den ska ploppa fram vilken sekund som helst. Spelet släpptes i Japan förra året och inte för 15 år sen, som man kanske skulle kunna tro.
Sammanfattningsvis så blir 13 Sentinels: Aegis Rim en cool blandning mellan strategispel och äventyrsspel. Det finns massor av vapen och färdigheter att finna och låsa upp. Det är en riktigt rik historia med många vändningar och grafiken är awesome. Tyvärr tycker jag att strategi-sektionen är lite för tråkigt utförd, jämfört med resten av spelet och som jag nämnde så finns här en kvinnosyn som inte riktigt känns som den fungerar i en post-#metoo värld.
Så betyget blir därmed godkänt.
