Den gamle 80-talsikonen Mad Max fick lite uppsving och nytt intresse i år när filmen Fury Road hade premiär. Svenska spelstudion Avalanche släpper ett spel för WB Games i samband med filmens videopremiär.
Spelet, som har titeln Mad Max rakt upp och ned, är ingen direkt spelversion av biofilmen. Snarare så har den mer gemensamt med de två första kultfilmerna, där en ung Mel Gibson slog igenom som Max Rockatansky – en ensam överlevare i vad som kom att bli en stilbildande genre: dystopisk framtidsvision och apokalyps. Inför premiären av årets Mad Max: Fury Road så återsåg vi på redaktionen filmerna som spelats in för korvören i ett tidsenligt Australien och etablerade regissören George Miller och Mel Gibson som stora namn i Hollywood. De har åldrats dåligt, minst sagt. En del filmer från 70-talet håller bra än idag, men överlag är tempot väldigt långsamt och man får tidvis känslan av att det kokas soppa på en spik. Givetvis har tidsandan och den obefintliga budgeten mycket med saken att göra och Mad Max: Fury Road bjöd på en visuell och auditiv överdos, som i det närmaste kunde liknas vid en spektakulär Slayer-video på steroider blandat med ett par smällar mot skallen. Tyvärr tyckte vi nog att den inte innehöll så mycket djup och karaktärsutveckling utan mest var en kul och underhållande, lång och snygg biljakt som roade för stunden, men sen glömdes bort lika fort som popcornkartogen tömts ut.
Spelet ifrån Warner Bros Games, som gjort sig kända för bl a Batman Arkham-spelen, är utvecklat av svenska spelstudion Avalanche Studios (kända för bl a Just Cause-spelen) och känns som det anknyter mer till de klassiska filmerna än den nya, där Max spelas av Tom Hardy. Vår Max i spelet är en ensamvarg som förlorat allt och håller på att förlora det lilla förstånd och den lilla mänsklighet han har kvar. Efter en våldsamt intro där han dödar en känd krigsherre – Scrotus (son till Immortan Joe) – sätts han i situationen att rädda livet på en hund som nästan stryker med i efterspelet. Snart träffar han på puckelryggen Chumbucket, som visar sig vara en händig mekaniker och uppfinnare, som kan bygga tillbehör av skrot såväl som laga gamla bilar och hundens ben. Tillsammans måste man tillsammans med sin nya vän återställa Max mytomspunna krigsfordon – Magnum Opus – och befria landet ifrån de krigsherrar och deras underhuggare som finns kvar. Allt för att nå det slutgiltiga målet – erövringen av Gas Town.
Mad Max-spelet lånar från flera av de bästa i genren och det är helt rätt. Slagsmålen känns igen från såväl Uncharted som Batman-spelen, kartan; dess uppdrag och översikt påminner om en blandning av Middle-Earth: Shadows of Mordor och Assassins Creed och själva spelet blir en amalgamering av alla dessa, därmed också en familjär historia som är lätt att komma igång med. Storyn har i vårt tycke aldrig varit Mad Max starkaste sida och i slutändan är det ju en smaksak, men det apokalyptiska temat med halvgalna antagonister som alla söker föda, bensin och skrotdelar blir snart lite tunt (precis som i filmerna). Men Avalanche lyckas ändå hålla intresset uppe genom att skapa en slags sömlös tutorial som får in dig i världen, sättet att spela och även får dig investerad i det du gör. Det finns frihet att följa huvudlinjen i storyn eller fördjupa sig i quests, sidouppdrag och race där du tjänar poäng och ökar din karaktärs level. Bosättningar du befriar ger dig avkastning i form av skrot, som du sen kan uppgradera din figurs egenskaper och Magnum Opus med. Ju mäktigare du blir desto lättare blir spelet.
Grafiken är en blandad godispåse. Som helhet är designen snygg och stämningsfull, med moln, sandstormar och eld som ser både realistiskt och stilistiskt ut och omringar övergivna, utbrunna städer och skeppsvrak i en öken som en gång var havsbotten. Vi har avvaktat med vår recension för att spelet i början led av dålig frame rate (särskilt i mellansekvenserna, på både PS4 och Xbox One) och det har blivit något bättre nu fram till version 1.04 i skrivande stund, men fortfarande droppar frames väldigt lågt i cut-scenes och ibland även då det händer mycket på skärmen. Det gör att spelet inte känns helt färdigt och optimerat för next-genmaskinernas fulla potential (välutrustad PC ska vara bästa version, men den har vi inte provat). Det är inget stort problem överlag, men det håller det borta ifrån absoluta toppoängen.
Ljudet är genomarbetat och funktionellt: här finns både filmisk musik, såväl som hyfsat användande av surround och väl godkänt voice over-skådespeleri. Soundtracket är lite för blekt för att vara absolut minnesvärt och figurernas ordförråd är inte det mest varierande i strider (ett problem många stora, öppna spel lider av). Skådespelaren Ben Foster är en grym skådis på vita duken och gör här vad han kan med karaktären Max Rockatansky. Problemet ligger snarare i att karaktären är skriven så kryptiskt, fåordig och skissartat: en man som förlorat allt, visst – men vad är hans karaktärsdrag, hans inre drift att leva vidare? Det gjorde att samma typ av axelryckning vi kände över Tom Hardys coola – men ganska intetsägande – portätt i Fury Road infinner sig här också (till skillnad från Charlize Theron, som var filmens verkliga stjärna och huvudroll som Imperator Furiosa).
Karaktären Max rör sig dock bra i spelet och kontrollerna fungerar precis så exakt som de behöver göra när man spelar med figuren i tredjepersonsvy. Vissa konstruktioner av banor är ibland lite märkliga och vår kära hjälte vill inte alltid hoppa och ta sig upp på plattformar man tydligt ser han skulle klara, såvida inte kanterna är utmärkta med gul färg. Detta är lite märkligt designval och känns inte helt modernt faktiskt. Bilen är en helt annan historia. Även om race:andet är överlag helt OK så märker man bristen på riktigt tight kontroll när man ska ta sig an ett gäng fiender i andra bilar och såväl styra som kriga på samma gång. Det går att skapa häftiga situationer och möjligheten att skjuta på däck i slow-motion eller harpunera en fiende och dra ut honom från fordonet är riktigt coolt, men det kräver fingerfärdighet och tungan rätt i mun vilket görs väldigt utmanade av inte helt snor-tighta kontroller.
Vad Avalanche Studios trots allt lyckats bäst med är att hålla kvar länge, särskilt med tanke på att apokalyptisk framtid inte är vår favoritgenre. Studion har på ett okonstlat och självklart sätt skapat ett naturligt flyt mellan uppdragen och huvudlinjen i historien och vi fann oss sittandes i timme efter timme när vi väl var igång. En viss upprepning kommer med tiden i uppdragen som består i att välta torn och vinna race, men återigen är detta lite av en begränsning i själva formatet i sig och något man absolut känner igen från liknande spel som Shadows of Mordor och Assassins Creed: Unity (även om det kan göras med mer insats och tightare stories som vi sett i Witcher 3.)
På minussidan, förutom den tidvis långsamma bilduppdateringen, är laddningstiderna. När du dör så laddar spelet i vad som känns som en evighet. Man undrar varför så mycket behöver laddas om, när du precis dött på ett ställe som du besökt och torde finnas i konsolens minne (mestadels i alla fall, minus att nollställa lite fiender kanske). Uncharted gör detta perfekt, så fort du trycker continue så börjar du om från senaste checkpoint. Mad Max laddar i vad som ibland känns som en hel minut, vilket är för långt (båda testade och jämförda från version på skiva). Ska man gnälla vidare så är det ju också så att de första timmarna är mycket mer varierande och roliga än de sista, särskilt som många mellanbossar (så kallade Top Dogs) är snudd på identiska.
Summa summarum så Mad Max ändå ett schysst spel i genren ”open world”-äventyr. Det är lätt att komma igång med och sätta sig in i och det lyckas få en investerad och vilja spela vidare. Samtidigt känner vi att trots flera uppdateringspatchar sen releasen så hade spelet mått bra av ett par månaders extra utvecklingstid. Grafik och laddningstider känns inte väloptimerade och det drar ned helhetsintrycket på en annars gedigen produktion och ytterligare en svensk studio att vara stolta över. Väl värt att införskaffa och spela, särskilt om du är fan av filmerna om Mad Max eller tidigare action-äventyr från WB Games (Batman Arkham + Mordor framförallt).
Så här sätter vi betyg på Senses