I och med flytten av Star Fox och nästa Zelda till 2016 så blir Mario Tennis Ultra Smash i princip ensamt Nintendo-spel att bära Wii U:s hopp inför den anstormande julhandeln 2015 (med draghjälp av trejdepartsutvecklade Xenoblade Chronicles X runt hörnet). Klarar det pressen?
Senast vi fick spela tennis med Mario och hans vänner från Svampriket var på GameCube i början av 2000-talet. Nintendo har ju alltid sin egen prägel och sitt fokus på lekfullhet och spelbarhet, så att spela tennis på deras konsoler liknar inget du tidigare upplevt. I detta fall på gott och ont.
Vi förmodar att de flesta av er är bekanta med sporten tennis så vi går rakt på nyheterna i Mario Tennis Ultra Smash. Som man hör på namnet så introduceras Ultra Smashes i denna version – figurerna kan rätt läge hopp och dra iväg en raket-smash som är i princip omöjlig att besvara. En annan nyhet är införandet av röd-gula svampar som gör din figur – just det, jättestor och jättestark!
Mario Tennis Ultra Smash kan spelas antingen i solo eller multiplayer, såväl lokalt som online. Här finns stöd för GamePad, Motion Controller och Wii Controller Pro. Vi rekommenderar någon av kontrollerna med full knappuppsättning då det kommer att förenkla spelet en hel del. Grejen i Mario Tennis Ultra Smashh är nämligen att du förväntas bemöta varje slag på exakt rätt sätt, med rätt knapp eller rätt knappkombination. Du kan alltså inte bara spela tillbaka bollen med samma knapp hela tiden – förutom X-knappen, som här en slags ”catch-all”-knapp och ger dig automatiskt rätt slag tillbaka. Men inte alltid. På pappret är idén god, att tillföra en dimension till spelandet genom att inte bara utmana att man står och laddar på rätt ställe, utan även att man svarar med rätt typ av slag – kan vara såväl stopp-boll, skruvboll eller den magiska ”chance shot” som bryter mot all fysikens lagar, i bästa arkadstil.
Problemet med det nya systemet är att det inte känns särskilt intuitivt eller exakt. Du måste dels ha koll på rätt knappar, eller ännu värre – rätt knapp-kombo, för att besvara tämligen ordinära skott på ett bra sätt (annars risekrar du en kass retur som lägger upp för en smash hos motståndaren). Detta blir stressigt och förtar en del av spelglädjen då spelintelligensen och skicklighetsaspekten minskar till förmån för knapptryckande, som ibland ger väldigt roliga resultat men har väldigt lite med riktig tennis att göra. Det är kul – i början – att slå sin motståndare genom att pricka denna med en boll (body-shot) och ta poäng, men snart blir man mest frustrerad av att man står rätt och laddar, men trycker fel knapp/kombo och istället lägger upp ett perfekt avslut för motståndaren. Du som briljerar i Virtua Tennis kommer inte att ha mycket att hämta här, alltså.
Dubbel med vänner i soffan är roligaste spelläget i Mario Tennis Ultra Smash.
Aspekten att bli gigantisk är också inledningsvis ett kul inslag, men ofta slängs svamparna ut demokratiskt och rättvist så snart är båda spelarna enorma och då är skillnaden inte så stor. Att dessutom i tid och otid behöva se animationen när spelaren blir stor är också småjobbigt och pajar flowet i matcher (ofta flyttas bollen också tillbaka lite, för att uppmana spelare att offra sig för svamparna). Med en annan spelare, eller ännu hellre – tre, där man kan slå på fullt kaos med dubbelmatch och sno varandras bollar så blir det lite mer party och multiplayerkul, men en mot en eller en mot datorn så tröttnar man rätt snabbt. Tur då att online-läget finns och fungerar bra, där har du spelare från hela världen att gå upp emot och spelet försöker varierar sig med tre lägen – Ultra Smash med enorma gubbar och hoppskott, streak-spelande (hålla bollen i spel så länge som möjligt), endless utmanare och klassiskt läge, utan bonusar och hoppskott.
Grafiken är snygg, det är verkligen härligt att beskåda figurerna vi älskar i HD och med vackrare färger än någonsin förr. Du kan låsa upp nya figurer och spelplaner, bland annat snabbare underlag och mer studs, till exempel. Ljudet är det vanliga, söta och trallvänliga melodier blandat med ljudeffekter och sparsamt med samplingar (”winner – server” är småtrist, kunde man åtminstone inte läst in varje namn på karaktärerna? De är ju bara 16 stycken). Som vanligt när det gäller Nintendo får vi en väl genomarbetad release, i princip buggfri (spelet frös en gång när vi fick en specialboll) och kontroller känns responsiva, men tar ett tag att komma in i och lära sig. En kul bonus är att du kan spela dubbel med din amiibo och träna upp denna till en riktigt vass partner. Dock kan du alltså bara koppla ett spel till varje amiibo, något som gör att du måste antingen äga flera amiibos eller välja om du vill att din amiibo-Mario ska vara med i Mario Tennis eller Super Smash Bros. Varför inte låta samma amiibo vara med överallt och spara dess unika stats i spelet (på minneskortet) istället för i själva amiibon?
Det är kul att spela med sin amiibo som partner – men varför kan man bara knyta amiibon till ett enda spel?
Summa summarum så är Mario Tennis Ultra Smash ett småtrevligt litet arkad/party-spel, om du har vänner att spela det med i soffan eller gillar att spela online. Det är inte Nintendos bästa sportspel till Wii U, Mario Kart 8 är mycket bättre som tävlingsspel, mer skicklighetsbetonat och Mario Party är roligare som multiplayerkoncept. Kvar blir vi då med något lite mittemellan, som roar för stunden och säkert kan tilltala fans av tidigare Mario Tennis-spel, men som inte kommer att göra jättemycket för fans av tennisspel som Top Spin och Virtua Tennis.
Så här sätter vi betyg på Senses