Om du aldrig hört talas om Bioshock-spelen så skulle vi bli förvånade. Om du däremot aldrig spelat dem är du inte ensam – och frågan är om det funnits någon bättre tid än nu att göra det?
Trilogin om Bioshock, som är en slags spirituella uppföljare till 90-talsklassikern System Shock, är något så ovanligt som en slags sci-fi-thrillers i FPS-skrud. Ken Levine heter hjärnan på 2K Games, som ligger bakom spelen och han erkänner villigt att han inspirerats av litterära giganter som Ayn Rand (Atlas Shrugged), ett av objektivismens stora namn och den alltid lika aktuelle George Orwell som med sina böcker 1984 och Djurfarmen givit oss skrämmande underhållande perspektiv på både övervakningssamhället och kommunismen.
Eftersom stor del av tjusningen med Bioshock-spelen är att nysta upp historien om vad som hänt så är det nästan bättre att veta så lite om dem som möjligt på förhand. Men i korthet: Bioshock (2007) utspelar sig under 1960-talet, på en plats som heter Rapture (japp, biblisk referens där) en dystopisk undervattensstad med stora ambitioner som lämnat förödelse, ensamma flickor (Little Sisters), väktare (Big Daddies) och ett intrikat storhetsvansinne. Bioshock 2 (2010) utspelar sig åtta år efter ettan och återigen i Rapture, men denna gång iklär sig spelaren rollen som Big Daddy och kan välja att besöka områdena ute i havet utanför och även använda sig av Little Sisters på nya sätt – skörda dem för att få loss ADAM (en specialenergi) eller använda dem som medhjälpare att haffa ADAM från döda kroppar, men då istället tvingas skydda dem från Splicer-fiender. Slutligen i Bioshock Infinite (2013) så flyttas vi bakåt i tiden till 1912 och till den flygande staden Columbia, där kvinnan Elizabeth hålls fången, samtidigt som man måste förhålla sig till nyckfulla rymd-tids-hål.
Du som någonsin spelat ett FPS kommer snabbt att känna dig hemma i Bioshock-spelen. De har fokus på utforskande och smygande, men här finns också gott om action om du vill gå den vägen och genuint spännande vändningar som gör att man vill spela vidare och få reda på mer av berättelsen. Är du dessutom lite filosofiskt lagd och gick igång på bokreferenserna ovan så kommer Bioshock-spelen att innebär ca 30 timmar högtidsstund för dig. I denna samling får du, förutom remastrade versioner av de tre originalspelen, även alla DLC-paket som släppts genom åren och är väl värda att spela igenom.
Grafiken i Bioshock-spelen är överlag bra och framförallt snyggt designad, men den upphottade Unreal 2.5-motorn har åldrats en hel del sen den var branschstandarden fram till ca 2014 (och då började den användas redan på PS2/Xbox-tiden). Ljuseffekter och färger är fortfarande fina men texturer och detaljer på exempelvis material och vatten är lite väl grova och 3D-effekten ger oss papp-kulisser i olyckliga vinklar, även i det senaste – och snyggaste – Bioshock Infinite från 2013. Det märks överlag att ursprunget varit på en tidigare konsolgeneration även om fördelen nu är att PS4:ans kapacitet kan användas till silkeslen frame rate i 60 fps och 1080p (vilket man klarar nästan hela tiden, förutom då det händer väldigt mycket på en gång, då kickar V-syncen in. Kan tyckas lite märkligt att man inte pallar att pressa en snart 15 år gammal motor till max…patch på g?). Vissa på redaktionen tyckte att Xbox One-versionen denna gång var snyggare än PS4 och rent objektivt ser vissa ljus och detaljer bättre ut på Microsofts konsol, men vi undrar om detta inte egentligen beror på någon bugg i rendreringsmotorn som kan fixas med kommande uppdatering även på PS4:a? Resurserna borde iaf finnas.
Ljudet däremot känns väldigt piggt och välmixat på konsol, till skillnad från PC där det i skrivande stund verkar nedmixat till stereo av någon konstig anledning. Ljudbilden är tätt omslutande och varm, särskilt om du kan spela med ett 5.1-system eller har hörlurar som stöder äkta surround. Dialogen är kristallklar och överlag välspelad och de många och välgjorda ljudeffekterna hjälper till att suga in dig som spelare i en värld som är lika skrämmande och främmande som den är tidvis vacker. Radioapparater och ljudloggar (”voxophones”) låter exakt som man skulle tro en gammal, analog ljudupptagning skulle låta och ibland har Bioshock ett eko av Fallouts vackra och dystopiska värld. Det enda vi saknar för full pott hade varit lite mer LFE (bas) i det hela. En kul bonus är att du som spelat de tidigare spelen också kan lyssna på Ken Levines tankar och funderingar, som ett kommentarspår (dock endast under det ursprungliga Bioshock).
Kontrollerna är enkla och intuitiva, det smidiga flytet bidrar till spelglädjen och sitter du fast så beror det sällan på dålig speldesign. Svårighetsnivån känns väl avvägd mellan actionsekvenser och pussel och du kan även välja att ställa upp och ned svårighetsgraden efter tycke och smak.
Summa summarum är Bioshock-spelen moderna spelklassiker och borde vara en given del av varje gamers allmänbildning. Som FPS betraktade har de mer gemensamt med Dishonored än – säg – Call of Duty, här finns både tanke, känsla och rikligt med spänning. Om du gillade de gamla utgåvorna så är denna samling ändå ett stort lyft med sin snabba bilduppdatering och Full HD-grafik (och ärligt talat, Bioshock Infinite pressade PS3 och Xbox 360 lite väl hårt där 2013 när next-gen kom). Priset för samlingen får ses som humant om du begrundar att du får tre riktigt bra spel för priset av ett enda idag plus all DLC och upphottad grafik. Att det sen märks på presentationen att snart tio år gått sen det första spelet är något du måste räkna med. Bioshock Collection är definitivt inte det snyggaste FPS du kan spela på din konsol idag, men frågan är om det inte är bland de allra bästa. Vågar vi hoppas på en VR-version i framtiden? Bioshock-spelen skulle göra sig perfekt som det!
Fotnot: För PC-ägare – du som redan har de ursprungliga releaserna av Bioshock kan få del av denna HD-remaster helt gratis. Kolla på 2K Games webbsida för mer info.
Så här sätter vi betyg på Senses