Micro Machines är ursprungligen en serie med leksaksbilar från mega-leksakstillverkaren Hasbro. Cross-overs från leksaker till spelvärlden har tidigare varit framgångsrika, senast i Forza Horizon 3-expansionen Hot Wheels där Mattels galna bilbanor fått stå modell för DLC-ön utanför Australiens kust. Det första spelet med Micro Machines kom 1991 och det är Micro Machines V3 från 1997 som vi spelat och älskat allra mest genom året.
I och med den retrovåg som sköljer över spelvärlden sen några år tillbaka har även Codemasters, Micro Machines ursprungliga utvecklare, bestämt sig för att ge ut ett retro-spel för 2017-publiken. Konceptet är sig likt: arkadspel med leksaksbilar och andra fordon ur isometriskt perspektiv och fullt ös i race:e eller elminierings-battles.
Grafik och ljud har aldrig varit drivkraften i Micro Machines-serien, men här slås man lite av hur enkelt det hela är presenterat på en så modern maskin som PS4 (Pro). Tiden verkar ha stått still och det kanske kan tilltala puritaner, men för nya spelare som vill battla online så är risken att det hela upplevs som lite grötigt, svårtytt och väl simpelt.
Micro Machines World Series saknar tyvärr helt kampanj/enspelarläge och måste alltså spelas online mot andra spelare. Detta är väldigt synd, eftersom lite av charmen med de gamla spelen var alla roliga banor och utmaningar. Vi kanske har tappat stinget på äldre dagar men kontrollerna i World Series känns mindre exakta och tighta än de gjorde för 20 år sen. Det tar ganska lång tid att lära sig att precisionsstyra ett fordon och med tanke på att flottan du kan välja på är ganska stor så blir detta exponentiellt tidskrävande. Det isometriska perspektivet ställer också ovana krav på den moderna spelaren: att styra ”tvärtom” när bilen kör nedåt i bild var enkelt i Super Cars 2 på Amiga. Plötsligt känns det ganska svårt på de ofta trånga multiplayerbanorna i Micro Machines World Series.
Med det sagt så är Micro Machines World Series inte ett dåligt spel. Det är bara inte ett lysande sådant. Du som verkligen älskade de gamla Micro Machines-spelen kommer säkert inte att bli besviken på World Series, särskilt som prislappen dessutom är ganska human. Men alla vi andra som kanske inte spelat alls (eller på 20 år) bjuds på ett spel som känns lite föråldrat, lite för slarvigt sammansatt och för begränsat. Hypen kanske var för stor och nostalgin för rosaskimrande, men den där retro-spellyckan vill aldrig infinna sig på riktigt, utan man får mest en massa spö online av andra medan man lär sig banor och försöker bemästra den inexakta styrningen. Och risken är att man hinner ge upp långt innan man blivit lika bra som sina motståndare.
Så här sätter vi betyg på Senses