The Post är Oscarsnominerad för bästa film men jag menar vad jag säger: Det här är en riktigt medelmåttig film av den legendariska regissören.
1971 var ett turbulent år.Fyra decennier av mörkläggning i form av tusentals dokument hamnar på The Washington Posts kontor. Vita huset hotar med åtgärder vid publikation. De har redan satt dit New York Times, som publicerat delar av materialet. Allt detta sker då Washington Posts VD Kay Graham (Meryl Streep) ska börsnotera företaget. Pressen på henne och Ben Bradlee (Tom Hanks) är enorm och det finns egentligen bara en sak att göra…
Steven Spielberg är en av mina absoluta favoritregissörer. Han har en bredd som få andra kan skryta med, han gör blockbusters såsom Indiana Jones-trilogin (det ryktas om att det finns en fjärde film, men sånt snack ska man inte tro på…) och smalare filmer som Purpurfärgen och Shindler’s List. Hans krigsfilm Saving Private Ryan är ett mästerverk och i och med den filmen kan jag snabbt gå vidare till att prata om Tom Hanks.
Tom Hanks övertygar som vanligt.Tom Hanks gör sin femte film med Steven Spielberg i och med The Post. Tom är som vanligt bra och trovärdig, men det blir inte mer än så. Det finns inga stora händelser i filmen, det finns ingen direkt fara, det finns ingen direkt förlust.
Meryl Streep kan mycket väl vara en av världens bästa skådespelerskor. Hon har haft en lång karriär och oavsett vad hon är med i så är hon alltid mästerlig. Här spelar hon Kay Graham, som till en början verkar vara allt annat den starka kvinna som hon faktiskt är. Meryl gör ett bra jobb att balansera sin karaktär och precis när man tror att man vet var man har henne, så vänder hon på det hela.
Meryl Streep är som vanligt mästerlig.Filmen har många fler stjärnor så jag vill nämna Bob Odenkirk och Bruce Greenwood som två av dem. Dessa två är också ett mått på kvalitet men som alla i den här filmen är de bra, känns autentiska men de har inget jättespännande att göra. Kul att se komikern David Cross, som är underbar i Arrested Development, i en liten roll. En roll så liten att egentligen vem som helst hade kunnat spela den.
Jag hade helt missat att det var Steven Spielberg som hade regisserat den här filmen, Jag hade sett fem sekunder av trailern innan man klickade bort den på Youtube. Det var först då jag gick på pressvisningen som jag insåg att det var min favoritregissör som hade gjort filmen. Det här filmen gjordes efter att han hade filmat klart Ready Player One, men den släpps ändå nio månader innan. The Post är egentligen inte en dålig film, men det är en dålig Steven Spielberg-film. Den känns som en film som han har dragit ihop polarna för att göra över en helg. Den har inget speciellt i sig. Den är inte särskilt spännande, den masar sig framåt och skulle göra sig grym som en filmad dokumentär.
Som jag skrev i min recension av All the Money in the World, när man filmatiserar en verklig händelse behöver man ha en gnutta kreativ frihet för att skapa en lite mer spännande film. Här känns det snarare som om man vill berätta exakt det som skedde, i den ordningen det skedde och i samma takt.
Filmen är inte så lång, men den känns väldigt lång. Den tuggar på i sin takt och som filmnörd börjar man tänka på Tom Hanks, i rollen som Forrest Gump, som upplevde det hela ur en annan synvinkel. En annan kul detalj är att man kan se den här filmen precis innan man ser Alla Presidentens män från 1976 och att den tar över exakt efter händelserna i The Post.
Så här sätter vi betyg på Senses