(Se vår videorecension av Conan Exiles ovan!)
Conan Exiles är ett MMORPG, ett spel som ska upplevas i en öppen värld (online, singel-player eller Co-op) med acton-äventyr och survival-inslag (att hushåll med resurser). Det handlar också om att bygga byar, skaffa slavar och utföra sidouppdrag. På pappret är konceptet späckat med potential: Robert E. Howards barbariske hjälte skapades för pulp ficiton-seriertidningar under 30-talet och gjordes sedan odödlig på bioduken genom Arnold Schwarzenegger, som fick den hetaste Hollywoodkarriär någon kunde drömma om, då han porträtterade den cimmeriske vilden. Svenskar vann sen budgivningen om licensen och har i årtionden försök få till stånd en nytändning (som nu verkar ligga på bordet hos Amazon, med idén om att just Arnie ska göra comeback som den gamle Conan) men de senaste decennierna har man på sin höjd presterat mediokra filmer (2011 års reboot Conan The Barbarian, som i alla fall gav Jason Momoa ett genombrott) eller mediokra spel (Age of Conan). Conan Exiles är ett mastodontprojekt som utvecklats av norska Funcom, en uppgift som troligtvis blivit dom smått övermäktig då spelet känns kantigt, buggigt och mycket tveksamt genomtänkt.
Trots att man haft ett drygt år på sig sen Conan Exiles kom ut som en slags beta i Early Access på Steam, så känns spelet på konsol fortfarande som en ofärdig beta. Byggt på Unreal 4-motorn, som har enorm potential, så ser det ändå primitivt och lågupplöst ut, som en titel som kunde ha kommit för 10 år sen på PS3 eller Xbox 360. Världen är enorm och det är inget fel på ambitionsnivån – men det märks att här inte finns muskler att ro projektet i hamn. Trots simpel grafik så tappar spelet ständigt bildrutor – ibland nästan ned till stillastående – även på en monster-maskin som Xbox One X, som driver det 100 gånger snyggare Witcher 3 perfekt. Figurer fastnar i luften, kollisionsdetektionen vid strider känns tidvis slumpmässig och den ständiga kampen mot utmattning gör inte saken roligare, även om det är ett spelmekaniskt moment och inte en bugg i sig (det påminner om en lite mer välbalanserad version av Metal Gear Survive)
Det tekniskt bristfälliga hantverket dras också ned av tafflig, pubertal ”humor”. I första Conan-filmen får vi se hjälten hängas upp på ett kors som straff. Så börjar Conan Exiles, att du skapar din hjälte (av kvinnligt eller manligt kön) och väljer sen utseende, ras, religion och – inte minst – hur välutvecklade könsorgan denna ska ha (tuttar respektive snopp), allt medan personen hänger på ett kors. Förutom att kännas puerilt, känns hela upplägget också som dålig smak och stötande mot troende. Ja, självklart får man håna och raljerar kring religion i en demokrati (typ) men när det görs så här smaklöst är det bara… plumpt och alienerande. I grundversion är spelet censurerat av djurhudar och höftskynken, men precis som på PC, så kan du ta ned en modd så visar jättesnoppar och bamse-tuttar i all sin prakt, med tillhörande manlig pung vajandes i vinden som en pengabörs veckan innan löning. ”Begåvningen” du väljer åt din karaktär har ingen betydelse för spelet, utan verkar mest inlagd för att göra hormonstinna tonåringar mer intresserade. Dubbelmoralen i att tillåta nude mode på Xbox, men samtidigt inte låta oss spela in det på DVR är paradoxalt nog talande. Du som är nyfiken kan dock finna gott om nude clips på Youtube.
*Suck*
Det stora problemet, bortsett buggar och tafflig smak, är att Conan Exiles inte är särskilt roligt utan mest så himla segt att komma igång med. Första timmarna känns bara som ett slitande, att plocka ihop en massa resurser och hoppas man hittar nya re-spawn-platser så man slipper springa igenom samma, tomma öken gång på gång, varje gång man dör (och dör gör man ofta, det är ju hela poängen med ett survival-spel). Att världen är stor är grymt, men man måste komma ihåg att fylla den med intressanta saker också. Spelar du online behöver du hålla koll på vilken server du spelar på – får du plats på servern så kan du fortsätta där du senast slutade, men byter du server måste du börja om från början. Här finns en enorm värld som sagt, och när man väl är igång med att skaffa slavar (!!), besegra monster i dungeons och kriga mot andra klaner så är Conan Exiles faktiskt inte helt uselt – men risken är bara att det taffliga genomförandet för länge sedan fått många att tappa intresset och ge upp innan det blir någorlunda skoj.
Det blir bättre sen, men orkar du?
Nästa gång hoppas vi Conan-skaparna tittar mer på The Witcher, God of War eller Devil May Cry (rebooten) och mindre på urgamla versioner av World of Warcraft.
(Trailern nedan visar PC-versionen med grafiska max-inställningar, vill du veta vad du ska förväntat dig på konsol så se video högst upp i inlägget)
Så här sätter vi betyg på Senses