Overlord handlar om en liten grupp fallskärmssoldater som landar i Frankrike med ett viktigt uppdrag: De ska spränga ett radartorn i en liten fransk by så att landstigningen vid Normandie kan ske. De få överlevande soldaterna med Boyce (Jovan Adepo) och Ford (Wyatt Russel) i spetsen träffar på den tuffa Chloe (Mathilde Ollivier), som smugglar in dem i byn. De har ont om tid att utföra sitt uppdrag och snart visar det sig att det gömmer sig något ännu mer ondskefullt under tornet än vad de någonsin kunnat tro…
Regissören Julius Avery har skapat en välgjord krigsfilm som ser ut och känns lika autentisk som till exempel Spielbergs WW2-klassiker Saving Private Ryan (det är till och med samma kostymör på båda filmerna). Vi får verkligen lära känna våra karaktärer och när skiten träffar fläkten så är vi investerade i deras öden. Effekterna i Overlord är gjorda fysiskt så långt som det bara har gått och effektmakarna har enbart förstärkt dem med datorns hjälp. Detta ger Overlord en mer robust feeling än vad man kanske är van vid med denna typ av filmer. Jag har verkligen saknat den fysiska reaktionen i skådespelarna som sker när det är riktiga explosioner och allt inte enbart är skapat via ettor och nollor.
Jovan Adepo, som spelar Boyce, får oss att följa med på denna osannolika resa och hans jordnära karisma gör att vi köper även det mest osannolika som sker framför våra ögon. Det här är en film som lätt hade kunnat bli riktigt ostig om det inte hade varit så att regi och skådespel hanterar händelserna som om det vore på riktigt och att Zombie-labbet i källaren bara är något som historieskrivarna bara undanhållit att skriva om i historieböckerna.
Wyatt Russel som Ford är lite mer av den vanlige, bufflige, amerikanske soldaten som slår först och frågar sen. Rollen är kanske inte så nyanserad, men det funkar helt okej. Kul också att han är sin mega-kända pappa Kurt Russel upp i dagen och lite av faderns charm och karisma har sipprat ned till sonen.
Mathilde Ollivier som Chloe kändes först lite ansträngd på sättet hon dyker upp i filmen, men när det väl börjar gå utför och tredje akten kickar in så tycker jag att de har lyckats ganska bra med hennes roll. Ollivier har bland annat en scen ihop med Adepo som är både känslomässig och fin.
Kul att nämna också är danske Pilou Asbæk som den onde och rätt vidrige Wafner, som är filmens utpräglade nazi-skurk. Asbæk gör ändå ett ganska mänsklig porträtt till en början, men sen i tredje akten så finns det inga spärrar längre. En brutal scen innefattande en köttkrok fick till och med en luttrad recensent som mig att grina illa.
Så vad funkar inte då? Det är en del småsaker som skapar missljud. Bland annat klyschiga karaktärer som till exempel fisken-ur-vattnet fotografen Chase (Iain De Ceastecker); vars huvudsyfte verkar vara att klanta sig. Vad hans karaktär gör på detta superviktiga, hemliga uppdrag är för mig en mindre gåta. Chase känns inte som att han har de kunskaper som behövs för att klara ett sånt uppdrag, så varför ska han då med och dokumentera det hela? Sen den klassiska Yankee-hårdingen Tibbet (John Magaro), som bara känns inlyft från alla andra liknande filmer utan att de ens ger honom en twist.
Overlord hade även mått bra av att vi hade fått se lite mer av zombierna tidigare än vad vi gör. Det går väldigt lång tid innan det visar sig att det här inte är en vanlig krigsfilm.
Något som däremot fungerar väl är UHD utgåvan. Bildmässigt kan det nästan inte se bättre ut än så här: svärtan, i kontrast med de ljusa partierna är knivskarp. Det finns en sekvens i början av filmen, med gnistor som ser nästan tredimensionella ut och när Chloe drar igång eldkastaren i HDR så är det som natt och dag jämfört med Blu-ray utgåvans mer utblödande SDR-ljus. Det här är lätt en av de bästa UHD-utgåvor jag testat på redaktionens referens-tv. Ljudet i Dolby Atmos (som även ingår i Blu-ray-utgåvan – nice!), ackompanjerat med bilden, pushar upp betyget på filmen ett snäpp. Det är vansinnigt underhållande att se en film som Overlord när det låter och ser så här bra ut.
En 51 minuter lång dokumentär om hur filmen gjordes finns också att se, som håller ovanligt bra kvalité och faktiskt går in på en hel del hur de gjorde filmen, vilket är ovanligt för extramaterial som mest tenderar att vara promo-klipp idag.
Sammanfattningsvis så rekommenderar jag verkligen Overlord. Det här var en glad överraskning; visst har filmen sina klyschor och skavanker, men på det stora hela är det en riktigt välgjord och cool film som inte riktigt är som något annat vi sett förut. Sen att UHD-utgåvan är episk gör ju inte saken sämre.
