Som jag nämnde i min recension av Fallout 76 så är just första och andra Fallout-spelen två riktiga favoriter. De spelen förlitar sig inte så mycket på häftig grafik och välgjorda effekter, utan istället på att ha en bra historia att berätta. Så är verkligen fallet också med Pillars of Eternity. Det här är ett retro-doftande, digitalt rollspel med massor av överraskningar.
På klassiskt manér så börjar man med att skapa sin karaktär – och det kan ta sin lilla tid kan jag säga. Även om du kan snabba dig på, om du vill, så rekommenderar jag att vara noggrann vad du gör för val. För beroende på vad du väljer för klass och färdigheter så påverkas personerna omkring dig och i sin tur deras val. Jag väljer att skapa mig en dvärg och sen är det dags att ge sig av.
Det som slår mig direkt är hur likt allting är just Fallout, inte minst känslan. Det är samma isometriska vy och hur du interagerar med omgivningen är väldigt snarlikt. Stridssystemet är dock annorlunda; då man i Fallout får välja varje slag eller skott när man slåss, så pucklar figurerna här på varandra tills den ena är död. Du kan under striden pausa och välja att använda olika krafter eller färdigheter.
Väldigt tidigt i spelet så blir man fler i sitt lag och tillsammans så är man starkare och kan dessutom använda varandras färdigheter. Det är väldigt enkelt och smidigt att flytta vapen och utrustning mellan dig själv och dina allierade. Att styra dem är dock lite struligt till en början, innan man får in snitsen. Travade med hela mitt gäng rakt in i en fälla för att jag inte var uppmärksam nog. Det finns ett stealth mode som du kan använda för att just upptäcka dolda fiender eller fällor.
Då Pillars of Eternity ska ha känslan av ett retrorollspel så köper jag den lite enklare – men snygga – grafiken och jag har även ingenting emot de nedskalade mellansekvenserna med enbart text och stillbilder, som om de vore vara tagna ur en bok. Det jag dock störde mig lite på är att återigen när man portar ett spel till Nintendo Switch så glömmer spelkonstruktörerna bort det bärbara läget. Viss text som blir vansinnigt pluttig på den lilla skärmen och det kan tidvis störa spelupplevelsen (även Nintendo själva har gjort sig skyldiga till detta, med sina egna, formatexklusiva spel). Sen stötte jag på en del buggar såsom röster som går i varandra och text som kladdas ihop, men inget direkt spelförstörande.
De små skavankerna till trots så är Pillars of Eternity ändå ett måste för rollspelsfantasten. Det här är verkligen inte ett spel för alla och om du är ute efter action á la Diablo, så lär du bli besviken – här snackar vi djup och strategi. Pillars of Eternity är verkligen perfekt att ha med sig väskan på Switch, det är som att spela en riktigt bra bok.
