När man läser en helt vansinnig titel som The Man Who Killed Hitler then the Bigfoot så är det inte ett djupt drama man tänker på först. Åtminstone inte jag. Har nog aldrig blivit så förvånad (och besviken) på att jag var helt inställd på en viss sorts film och sedan får jag se något helt annat.
Calvin Barr (Sam Elliott) lever ett lugnt, tillbakadraget liv. Han spenderar tid med sin hund och hälsar på sin brorsa Ed (Larry Miller) som är frisör. Calvin har dock en hemlighet som få personer vet om och en dag knackar regeringen på dörren igen och behöver hans hjälp.
Regissören och manusförfattaren Robert D. Krzykowski långfilmsdebuterar i och med The Man Who Killed Hitler and then the Bigfoot och innan dess har han bara regisserat en 6 minuter lång kortfilm enligt IMDb. Kryzkowski hade nog behövt lite mer erfarenhet än så för att genomföra detta, för en långsammare film är svårt att hitta. Uppbyggnade är helt fel, tycker jag: när han ska få uppdraget för den andra halvan av filmens låååånga titel så har det gått en bit över en timmes speltid (på en 98 minuter lång film). Det hade kanske varit bättre om filmen hade börjat med att Calvin fick det nya uppdraget och så hade vi fått se flashbacks till Calvins yngre jag (som spelas av Aidan Turner) som jagar Hitler under tiden hans äldre jag jagar Bigfoot. Så är inte fallet. Utan det är en långsam, tråkig soppa som vi får tvinga oss igenom. Sen finns det inga som helst twists and turns i filmen, titeln beskriver exakt vad som kommer att ske. Undrar om han kommer klara uppdragen?
Det enda som är riktigt bra i The Man Who Killed Hitler and then the Bigfoot är Sam Elliot i huvudrollen. Herr Elliott är i och för sig alltid bra, oavsett roll och oavsett film och det var även kul att se Larry Miller igen. Blu-ray-utgåvan uppvisar helt okey bild och och ljud, men precis som Charlie Says och Hellboy så är avsaknaden total på extramaterial. Det är väldigt synd, för att de utländska utgåvorna har både kommentarspår och dokumentärer så det är riktigt snålt att dessa inte finns med på den svenska utgåvan. Plus att det här hade verkligen varit en film där jag skulle vilja höra regissörens vision.
Sammanfattningsvis så vill jag inte rekommendera The Man Who Killed Hitler and then the Bigfoot om man inte är ett äkta Sam Elliott-fan, som bara måste se alla filmer den mannen har gjort. Det var länge sen som jag blev så här uttråkad och besviken på en film. Det är som att vara inställd på att äta en fet bakis-pizza och bli serverad råbiff. Tack vare Elliott blir betyget inte ett totalt bottennapp.
