Godzilla – eller Gojira, som han heter på japanska – gjorde sin debut på vita duken redan 1954. Sedan dess har det blivit hela 28 japanska filmer och två amerikanska om jättemonsterödlan. Den första amerikanska Godzilla filmen, signerad regissören Roland Emmerich från 1998, var långt ifrån en värdig ”remake” av det japanska originalet och den filmen hade verkligen inte förstått kärnan av historien om Godzilla. 2014 hade en ny, amerikansk remake premiär och denna gång lyckades filmskaparna lite bättre. Godzilla såg ut som han skulle och fansen fick sitt lystmäte tillfredställt, då även storyn gjordes mer på rätt sätt denna gång.
Några år har förflutit och en värld fylld av gigantiska monster är numera vardagsmat. Dr. Emma Russel (Vera Farmiga) och hennes man Dr. Mark Russel (Kyle Chandler) ställs på varsin sida i striden om jorden och mellan dem står deras dotter Madison (Milly Bobby Brown). När King Ghidora som är ett intelligent, trehövdat och riktigt ondskefullt monster dyker upp så står hela jordens existens på spel.
På frågan om man behöver se första filmen för att uppskatta Godzilla: King of the Monsters så är svaret både ja och nej. Du behöver inte ha sett den för att hänga med i den här storyn då, den handlar om en helt nytt gäng människor som ställs inför hotet från Titanerna. Sen så är det väl alltid skönt att ha lite backstory om vem Godzilla är och hur allting hänger ihop. Så av den anledningen kan det vara skönt att ha sett Godzilla (2014).
Det här kan vara det mest bombastiska jag har sett på mycket länge; det är total förstörelse som gäller och det är verkligen ett matinéäventyr av stora mått. Det är i grund och botten en väldigt enkel story, som i min mening sträcks lite för tunn under filmens två timmar plus långa speltid. Fast när jorden rämnar och monsterna spöar skiten ur varandra så är det ändå väldigt underhållande.
Regissören Michael Dougherty – som innan denna vansinnigt påkostade film regisserade Krampus och Trick ’r Treat (båda med väldigt modest budget) – tycker jag har lyckats bra med att få det visuella och spektakulära att fungera. Däremot så har jag en hel del att önska i fråga om personregi och val av skådespelare. Alltid duktiga Vera Farmiga klarar sig bra genom filmen och även Stranger Things-Milly Bobby Brown (som långfilmsdebuterar i och med denna film) är alldeles ypperlig i sin rolltolkning. Sen väljer herr Dougherty att rollsätta Kyle Chandler i den manliga huvudrollen – vilket inte fungerar alls. Chandler var med i Peter Jacksons filmatisering av King Kong och i den filmen parodierade han en usel och över-dramatisk skådespelare. Så när han är med i Godzilla: King of the Monsters så har han samma mimspel och manér som när han var med i King Kong? Hur sjutton har de tänkt här? Det hela blir väldigt udda och komiskt, på fel sätt.
Godzilla: King of the Monsters är typen av film som Ultra-HD skapades för. Här får vi ut allt vi någonsin hade kunnat hoppats på med det nya formatet. Bilden är kristallklar och det jobbas väldigt mycket mellan ljus och skugga, eld och vatten. Färgerna är starka och det är nästan så du känner värmen. Sen har vi ljudet i Dolby Atmos som uppvisar det bästa ljudet hittills bland alla de filmer jag har recenserat (och det är många!). Det är en brutalt mullrande och omslutande upplevelse, som är av absoluta referensklass. Det är inte bara att det tar i när det behövs, utan ljudet jobbar som i en symfoni och under actionscenerna är du verkligen mitt i smeten. Extramaterialet är också, för ovanlighetens skull, väl tilltaget och intressant.
Sammanfattningsvis så är Godzilla: King of the Monsters verkligen en filmupplevelse att avnjuta på din hemmabio. Är du ett Godzilla-fan så är det mycket skoj att se fram emot för filmen är pepprad med referenser. Däremot så är storyn väldigt tunn och tyvärr så känns det som att filmskaparna mest koncentrerade sig på att den bygger mot nästa film (som blir Godzilla vs Kong) hellre än att berätta en engagerande story. Därför kan jag inte säga att det här är ett måste – hur bra UHD-utgåvan än är. Fast med det sagt så spänn fast säkerhetsbältet och sätt skivan i spelaren, stäng av hjärnan och njut utav över två timmar monster-action!
