John Ronald Reuel Tolkien föddes 1892 i Sydafrika. Tre år senare flyttade hans mor med honom och brodern tillbaka till England. Hans far avled 1896 och familjen – som innan hade haft det ganska bra ställt – stod nu inför fattigdom. När J.R.R. var tolv år gammal så avled även hans mor och nu var han och brodern föräldralösa. De tas om hand av prästen Francis och sätts på fosterhem. Det är ingen lätt tid att leva som föräldralös, men J.R.R. Tolkien är en skärpt pojke som är duktig i skolan, där han även flyr undan till fantasins värld. En värld som han i vuxen ålder delade med sig av i de världsberömda böckerna om Midgård.
En bra biografi-film vill jag ska innehålla alla aspekter av den person, eller personer, som filmen handlar om. Som till exempel i briljanta Rocketman där vi faktiskt får se mörkret i Elton Johns liv och inte bara den glättiga ytan. I Tolkien så saknas mörkret nästan till hundra procent. Vi får möta den vuxne J.R.R. Tolkien (spelad av Nicholas Hoult) under hans tjänstgöring i första världskriget och det blir ramberättelsen för hela filmen. Problemet är att det aldrig riktigt brinner till någon gång.
Alla ingredienser för en extremt emotionell film finns i Tolkien men regissören Dome Karukoski blandar alla mått fel och det hela blir platt, tillrättalagt och rent ut sagt tråkigt på sina ställen. Ett exempel på detta är mot slutet; då ett möte med en tidigare vän till Tolkien som återvänder från kriget kunde ha varit ett superstarkt, emotionellt möte men som vi aldrig får se. Istället så berättas det om honom – i dialog. Likaså får vi knappt se några av J.R.R. Tolkiens mindre charmerande sidor, utan dessa nämns också bara i förbifarten i dialog.
Det som dock är väldigt bra i Tolkien är tidsbilden som är perfekt och även det visuella språket, framför allt under stridsscenerna – då blir det helt magiskt. Det finns massor av referenser som blinkar till, bland annat Sauron som reser sig ur röken och Naas Ghouler som hugger ned soldaterna. Jag såg filmen med en god vän, som är ett riktigt Tolkien-fan och märkte av alla visuella och kluriga referenser i dialogen. Det gav filmen en extra krydda, helt klart, men är ändå inte tillräckligt för att höja betyget.
Skådespelarinsatserna med Nicholas Hoult och Lily Collins i spetsen är alla bra, men manus och regi ger dem aldrig något riktigt ordentligt att bita i. Det finns dock en del fina scener med dem tillsammans som drar upp betyget.
Blu-ray-utgåvan uppvisar sedvanligt bra bild och då det inte finns någon ULTRA HD 4k-version att tillgå (för tillfället) så får vi nöja oss med 1080p. Ljudet rullar på fint och är bra balanserat mellan dialog och stridsscenerna. Extramaterialet består av en bedrövlig First Look promotion-dokumentär som inte ger något matnyttigt alls och ett kommentarspår som å andra sidan är lite mer intressant.
Sammanfattningsvis så blev jag rätt besviken på Tolkien, som jag hade en del höga förhoppningar om. Då det visuella och skådespelarinsatserna är så bra så kan jag inte såga den helt och hållet. Betyget blir godkänt, fast med en mer vaken regissör så hade det här kunnat bli ett solklart måste.
