Stanley Kubricks version av The Shining har aldrig varit författaren Stephen Kings favorit, då stora delar av boken ändrades under Kubricks regi. Bland annat så blev de levande träden i trädgården till en labyrint och hotellet (spoiler alert!) exploderar inte i slutet av filmen såsom det gör i boken. Så när Stephen King släppte boken Doctor Sleep 2013 så var den givetvis baserad på boken The Shining (eller Varsel, som den heter på svenska) från 1977 och inte Kubricks filmatisering. Det här leder till en del problem med att göra en uppföljare på Kubricks vision och samtidigt vara trogen boken.
Danny (Ewan McGregor) har vuxit upp och gått i sin fars fotspår på så vis att han numera är grovt alkoholiserad. Han hankar sig fram i livet och får då och då besök av spöken från förr. Han har tryckt undan sitt varsel och lever till största del ett vanligt liv. Efter en mycket blöt natt bestämmer han sig för att fly storstaden och ta sig ut till lugnet ute på landet. Bussbiljetten räcker till en liten småstad där han möter Billy Freeman (Cliff Curtis) som både hjälper honom med bostad och även medlemskap i Anonyma Alkoholister. Samtidigt som allt det här sker finns det en liten flicka vid namn Abra Stone (Kyliegh Curran), som likt Danny har stora krafter och de kommer strax att knyta dem samman på ett sätt ingen hade trott. Den Enda Sanna Knuten kallas en grupp ondskefulla människor sig som lever på livsessensen från personer med Varsel och deras ledare Rose The Hat (Rebecca Ferguson) har precis fått upp ögonen för våra hjältar.
Det är inte helt lätt att recensera den här filmen utan att spoila både Doctor Sleep och The Shining – men jag ska göra ett försök. Först ut till det jag verkligen diggar med filmen och det är att regissören och fan-boyen Mike Flanagan har skapat en film som fullkomligt andas Kubricks vision. In i detaljer som hur den är fotad och framför allt den ikoniska musiken. Han har även lyckats med konststycket att sy ihop en film som både funkar för fans av boken och filmen – han har till och med lagt till detaljer som inte kom med i första filmen.
Ewan McGregor är som klippt och skuren i huvudrollen och balansgången mellan det fantastiska och det konventionella lyckas han verkligen med. Rebecca Ferguson (Mission Impossible: Fallout) är riktig otäck i sin roll och det är kul att se henne spela något nytt. Nykomlingen Kyliegh Curran är sanslöst bra och har en närvaro som det var länge sen man såg.
Doctor Sleep utspelar sig till en början precis efter händelserna på The Overlook Hotel och därmed så måste ju Danny och de andra spelas av yngre skådespelare. Då det har förflutit 40 år sedan filmerna gjordes så finns det i dagens läge två sätt att göra det på. Ett populärt sätt är att använda originalskådisarna och föryngra dem med hjälp av CGI. Som de gjort med bra resultat i Terminator: Dark Fate, Ant Man and The Wasp och med bedrövligt resultat i Aquaman. Fast i Doctor Sleep väljer de i min mening det bättre sättet att rollbesätta nya skådespelare istället. Nu vet vi alla att ingen på den här jorden ser ut som Shelly Duvall, men Alex Essoe lyckas sätta rösten och mimiken till 100-procent och vips köper jag att hon är Wendy Torrance. Roger Dale Floyd spelar Danny som ung med bravur och jag ska inte avslöja vem Henry Thomas spelar för det ska bli en liten överraskning för er.
Finns det något negativt med filmen då, för nu har jag ju bara orerat om hur bra den är? Jo då, det finns en del skavanker. Framförallt mot slutet – hur kul det än är att besöka hotellet igen så faller det snabbt på logiska luckor. Hur fräscht och fint det ändå är, efter att ha gått ner sig i 40 år. Hade de åtminstone gjort att det endast är en vision, att hotellet är i så felfri form så hade man kunnat köpa det lite lättare. Sen, den långa speltiden till trots, så känns slutet lite förhastat och en del karaktärer gör verkligen en del udda val.
Den 30 minuter långa Directors-cutten följer också med på en separat Blu-ray skiva. Den här versionen tillför en hel del extra info och har även med en väldigt ikoniskt inspelningsplats, som inte finns med i vanliga versionen. Det enda som är synd med den är att den inte finns i 4K, utan enbart i 1080p.
Ultra HD-utgåvan av filmen uppvisar en sanslöst vacker bild och The Overlook Hotel har aldrig sett bättre ut. Skärpan och färgerna är av absoluta referensklass, tack vare Dolby Vision och det finns inget kryp i bilden oavsett ljusstyrka. Ljudet i Dolby Atmos är också imponerande; det dundrar på rejält när det behövs och när mystiska grejer på börjar ske så rör det sig mot dig från alla håll. Jag är ju extremt förtjust i extramaterial och på senare tid har det varit långa perioder som jag har varit riktigt besviken på alla pyttekorta skräpdokumentärer. Fast nu verkar det ha skett något och de sensate filmerna som jag har recenserat har haft riktigt bra extramaterial! Så är även fallet med Shining-uppföljaren; riktigt bra och informativa dokumentärer som faktiskt går in lite på djupet.
Sammanfattningsvis så diggade jag verkligen Doctor Sleep. Det här är en film som kunde ha blivit fullkomligt usel, men den kom ut ”on top”. Med en riktigt bra UHD-utgåva så petar den upp betyget till ett solklart måste. Det är kanske inte en ny favoritfilm, som The Shining, men det är helt klart en värdig uppföljare.
