I början av 2019 släpptes första trailern till live-action versionen av Sonic the Hedgehog och fansen blev vansinniga. Den älskade, blå igelkotten såg riktigt otäck ut med sin alldeles för mänskliga skepnad och ansiktet såg ut som något från en skräckfilm. Så Paramount gjorde något som få andra har gjort (Looking at you Cats…) – de drog tillbaka filmen och gjorde om alla sekvenser med Sonic till en ny skepnad. Originaltrailern finns att skåda här i nedan med den gamla designen. Så avgör själva om det var rätt eller fel att ändra. Jag tycker absolut att det var rätt och jag är inte ens ett inbitet Sonic-fan.
Med ett nytt releasedatum så landade Sonic the Hedgehog på biograferna 19 februari i år 2020, lite drygt en knapp månad innan alla biografer stängde på grund av Corona-epidemin . Innan dörrarna stängdes så hann Sonic the Hedgehog att bli en formidabel succé och nu väljer Paramount att släppa filmen digitalt, på VOD, redan imorgon på Annandag Påsk.
Sonic (Ben Schwartz) växer upp på sin planet och är inte riktigt som alla andra. Han är snabb, verkligen supersnabb, så han blir snart en måltavla och måste fly från sin planet. Till sin hjälp får han en påse ringar som går att använda som portaler mellan världar. Han landar via dem på jorden och skapar sig inom kort ett liv i skogen, utanför en liten amerikansk småstad. I tio år lever han i skymundan och närmar sig befolkningen på sitt eget sätt. Hans bästa ”vänner” är stadens polis Tom (James Marsden) och hans flickvän Maddie (Tika Sumpter). De är däremot helt ovetande om hans existens ända tills en dag då den väldigt ensamme Sonic skapar ett gigantiskt strömavbrott av misstag och då får regeringens ögon på sig. De skickar den genialiske och galne Dr. Robotnik (Jim Carrey) för att undersöka saken och Sonics liv på jorden är plötsligt i fara.
Vissa spel är lättare än andra att översätta till bioduken och på pappret så borde Sonic inte vara så svårt… men så börjar man tänka efter. De klassiska spelen har inte så mycket till handling, förutom att springa fort i en massa loopar – men sen har tv-serier, tidningar och annat skapat en mer matnyttig handling. Nu ska jag erkänna att jag inte kan ett jota om Sonics extended universe så jag kan tyvärr inte avgöra hur trogen filmen är eventuella förlagor. Sonic the Hedgehog har i grund och botten en väldigt enkel handling: de behöver ta sig från punkt A till B och undvika filmens skurkar i processen. Däremellan finns en del obligatorisk prat om vänskap och två udda personer, som till slut lär sig att tycka om varandra. Verkligen Hollywood-Standard enligt formulär A-3_9-HWS. Men det finns ett par saker som gör att den här filmen står ut från de andra karbonkopiorna.
Först ut – och störst på postern: Jim Carrey som Dr. Robotnik. Här kan vi snacka om perfekt casting, för det finns nog få personer där ute som skulle kunna tackla en sån här karaktär. De har försökt att göra en mänsklig version av den mest cartooniga skurken någonsin. Så vem är bättre lämpad att spela honom än just den mest cartooniga skådespelaren i Hollywood? Jim Carrey har haft svårt den senaste tiden att komma tillbaka i rampljuset på bio. Hans senaste lite större film var den bedrövliga och onödiga uppföljaren på Dum och Dummare 2 från 2014 och därefter en seriös lågbugetfilm med namn True Crimes, från 2016. 2018 hade en semi comeback med HBO-serien Kidding där han spelar en barnprogramledare som sakta, men säkert, förlorar förståndet. Jag har tyvärr inte sett den serien men har hört att den ska vara väldigt bra. Med rollen som Dr. Robotnik gör Carrey ett rejält återtåg in på vita duken igen och han är i sitt esse i sin gestaltning av den galne doktorn.
Det som mer funkar i Sonic the Hedgehog är att den har en skön balans mellan det fantastiska och det ordinära. Det här är en varm, fartfylld och rolig film för hela familjen, med viss varning för att en del scener kan bli lite för intensiva för de yngsta.
Jag kan tyvärr inte gå in på några detaljer om hur ljud och bild är på filmen då jag fick en screener från Paramount med mitt namn inbränt MITT I BILD genom hela filmen. Så det störde min filmupplevelse ganska rejält och kan därmed inte avgöra exakt hur bra kvalitén är eller inte är på releasen på måndag, så vi får skippa den biten denna gång.
Sammanfattningsvis så är det här i grund och botten en ganska ordinär film, men med bra casting, specialeffekter och kul humor så är den helt klart värd en rekommendation och för alla Jim Carrey-fans där ute blir den ett måste!
