Hej Sofia Henriksson, superkul att du ville ställa upp på en intervju för oss. Och stort grattis till vinsten i Sveriges Mästerkock 2020!
Tack så mycket.
Jag, och flera med mig, fastande för din kokboksidé med spel, kommer vi att se den realiseras i någon framtid kokbok?
Precis, jag vill verkligen ha boken på det sättet. Förhoppningsvis kommer det kunna bli så. Jag har blivit kontaktad av flera spelföretag och andra som vill göra det till ett spel. Det låter verkligen skitroligt för det är drömmen att det ska bli lika mycket spel som kokbok. Jag hoppas verkligen att det kommer att bli av. Det är mina två stora intressen.
Sedan vill jag utveckla idén, göra den mer avancerat. Kanske göra nån form av bana att man gör olika saker? Men det här kan man spåna på hur länge sm helst, jag vill komma på den bästa idén. Men den idén är inte färdig än.
Ser du någon koppling mellan spelande och mat och i så fall vilken?
Absolut. Det finns alltid någon form av problemlösning och man måste vara kreativ och på nått sätt alltid utmana sig själv.
Och att inte se det som att det finns några rätt och fel, att våga prova. Jag testar saker hela tiden i köket och ibland kanske man tycker att det blir mindre gott. Men då vet man det till nästa gång och kan tänka så, att om jag gör det här istället med den här ingrediensen så kommer det att bli svingott. Då har man bara utvecklats mer.
Hur började ditt intresse för mat och matlagning?
Det har alltid funnits. Jag tycker det är så svårt för att jag har inget tydligt minne från när det började. Mina föräldrar har alltid lagat mycket mat, samma med mina mor- och farföräldrar. Det att man alltid stått i kökets och umgåtts. Från när man började kunna stå i köket själv, när jag var runt åtta-tio år. Hade smaklekar med kompisarna, att man tog nått ur kylen och de andra skulle blunda och gissa vad det var. Såna grejer har jag alltid sysslat med. Jag har helt enkelt alltid tyckt om mat.
På somrarna brukade jag och mina kusiner vara hemma hos mina morföräldrar och då fick jag alltid sätta menyn veckan innan och oftast var det jag och mormor som stod och lagade maten sen. Man kunde gå upp jättetidigt på morgonen bara för att sätta en bulldeg eller rulla köttbullar. Det var jättemysigt och ett sätt för mig att umgås och hänga med mormor och lära mig vart hon fått alla recept ifrån. Det är en fin stund kring mat som jag minns.
Här byter vi ämne hej vilt. Hur kom du in på spel?
Jag har två äldre bröder som alltid spelat mycket TV-spel. Det har varit ett sätt att hänga med brorsorna. Sedan har jag börjat spela själv och spelat hur mycket som helst. Då började jag tänka ”om man kunde söka ett jobb som speltestare, eller jobba på ett spelföretag?”. Men det kommer ju aldrig hända, tänkte jag.
Jag testade att söka ett jobb och kom då in på att kunna börja jobba med det. Hade en dröm om att jobba för Nintendo, för jag är en sån där Nintendo-nörd egentligen. Nu hamnade jag på EA [Electronic Arts] vilket också är svinroligt. Fast Nintendo hade varit ännu coolare.
Hur var det att jobba som speltestare?
Det var jätteroligt. Men tänkte att ”hur blir det att spela samma spel i två månader? Kommer man inte att tröttna på att spela spel hela dagarna? Är det inte farligt att kombinera sin hobby med sitt jobb, man kanske tröttnar?”
Men så kände jag inte alls, utan det var verkligen så jäkla roligt. Roligt att få se ett spel utvecklas, från att det är ganska ofärdigt och det går inte att göra, säg en femtedel, av allt man ska kunna i spelet till att man ser att, shit, nu är det ett färdigt spel som är redo att komma ut på marknaden. Det var väldigt kul att vara med på den resan.
Vad har du för favoritspel och varför just det? Tänker då både på TV/dator-spel och brädspel.
I TV-spel måste jag säga Zelda, jag fastnade väldigt mycket för Twilight Princess. Jag gillar också klassiker som Ocarina of Time, men fastnade mer för det förstnämnda. Sen brädspel, jag älskar brädspel och det finns inget som slår Settlers. Men Munchkin är kul också.
Hur är det att jobba med det man älskar?
Det är ju fantastiskt. Det är lite samma sak, förut satt jag och spelade TV-spel hela dagarna och det kändes som att det är för bra för att vara sant. Nu står jag istället i ett restaurangkök eller lagar mat någon annanstans och får nypa mig i armen för att förstår att jag får göra dom här sakerna som är otroligt roliga och som jag älskar att göra.
Du har ju rest runt mycket, som vi ser i din bok ”Always Hungry”, hur började resandet?
Vi har alltid rest ganska mycket i familjen, ofta tagit billigaste flygresan och bott på vandrarhem och det har varit ett sätt att kunna resa mycket. Bo hos värdfamiljer har också varit ett bra sätt att ta till sig den kultur man är i. Det är så jäkla roligt för det är också ett sätt att få lära känna nya matkulturer och prova ny mat och lära så många tekniker som man aldrig annars hade lärt sig om man inte är på plats i ett kök i det landet. Lärt mig allt från saker hos mormor i Kiruna till kök i Guatemala.
Har du något favoritland sett till mat och matkultur?
Jag kan inte välja mellan Japan, Italien och Peru. De tre är liksom treenigheten, det går inte att att välja ett. Det har att göra med passionen och stoltheten de känner kring sina matkulturer. De är gamla kulturer. Pratar du till exempel med en italienare om deras pasta så är det som att prata om deras hjärta, deras själ. Pratar du med en svensk om sill så finns inte den där ”jag”-stoltheten, att det där är min själ.
Den stoltheten kring maten och matkulturen är det som gör att det blir så jäkla bra. Kärleken bakom maten helt enkelt, det gör att det blir så bra. Kärleken bakom maten gör att det blir så fantastiskt gott!
Är man i Rom eller Tokyo eller Lima så kan man få mat från hela världen men det finns en grundpassion i maten, något som vi saknar i Sverige ibland känner jag.
På tal om matlagning, vad fick dig att söka in till Sveriges Mästerkock?
Det var jätteimpulsivt. Jag hade varit ute och backpackat och rest omkring i nästan ett halvår när jag kom hem till Sverige, och kände att, hjälp jag vill inte sätta mig bakom en dator och jobba nio till fem. Jag vill göra något annat och så kom det upp en annons på Instagram om ”Sök till Sveriges Mästerkock” och jag har sett alla andra säsonger men tänkte att jag inte är något vidare på att laga mat, fast jag gillar att laga mat. Jag testar att söka, tänkte jag och så får vi se vad som händer.
Det tog sen nästan fyra månader innan de ringde tillbaka och då hade jag nästan glömt att jag sökt det. Så det var jätteplötsligt. Hade inte den annonsen dykt upp där och då så hade jag nog inte sökt.
Vilket är ditt bästa minne från säsongen?
Det är många, men framför allt Jukkasjärvi. Den resan var helt magisk, den kommer jag aldrig glömma. Det är så speciellt där, naturen, snön och kylan. Att stå och laga mat i femton minusgrader. Det kändes lite som en låtsasvärld och bara det att få använda råvaror som fjällripa och åkerbär som inte är något man lagar mat med annars. Det var superkul.
Man tänkte först att hur ska det gå att laga mat i den kylan, då kan man ju knappt vara utan vantar men det tog inte lång stund innan jag kom in i det och det var så mycket stress, adrenalin och tävlingsinstinkt att man kände inte längre att det var kallt. Man märkte inte kylan förrän man lade nått åt sidan som stelnade fort och smöret var en isbit. Men det var jättekul och det jag minns bäst.
Tack så mycket Sofia Henriksson, att du tog dig tid och att vi fick intervjua dig.
Läs recensionen på Sofias bok Always hungry.
