Vi spelade Mega Drive-klassikern så vårt saliv rann till golvet. Inte bara för hur snyggt det var (1990 var det så nära tecknad film på konsol man kunde komma) utan även för den oförlåtande svårighetsgraden.
Sådär en generation (en mänsklig generation alltså) senare, är det dags för ungdomarna som inte ens var födda då det begav sig, att ta till sig Castle Of Illusion i HD-remake.
Storyn i Castle of Illusion är den om Musse och Mimmi, som en dag får sin drömska tillvaro avbruten av att Drottningen/Häxan från Snövit, som här av någon konstig anledning fått namnet Mizrabel, kidnappar Mimmi för att ta hennes ungdom och skönhet (Mimmi och Häxan torde dock vara samma ålder idag egentligen, så länge som musparet varit med). Musse måste använda sin skicklighet och sitt tänkande för att ta sig igenom The Castle of Illusion som Mizrabel byggt upp, besegra de sju väktarna och få tag i alla regnbågens färger i kristaller.
Det är ju inte för storyn man spelar såna här spel, utan för att Castle of Illusion är något så härligt som ett klassiskt old-school 2D-plattformsspel (nåja, 2,5D dårå) som är sidoscrollande och har banor och continues. Disney Interactive släppte förra året en slags spirituell uppföljare i Power of Illusion, som inte var så tokigt (där Mizrabel var häxan från… Törnrosa), till 3DS, men här handlar det alltså om en mer klassisk remake av ett befintligt spel. Och SEGA har gjort ett fint jobb – man har behållit de allra mest klassiska och igenkänningsbara banorna och i princip bara hottat upp dem rejält med ny, fantastisk HD-grafik, medan andra – mindre lyckade banor från originalet – har ändrats och moderniserats att passa en samtida publik bättre.
Om man trodde man sett ”tecknad film”-grafik förr så kommer man väl typ svimma nu. Detta är tecknad film, högupplöst sådan dessutom. Aldrig hade vi väl tänkt för 23 år sen att i framtiden kommer vi att spela detta spel, 100 ggr snyggare och till en bråkdel av priset (Mega Drive-spel låg på 500-600 kr 1990, vilket ska jämföras med 150 kr för detta – minus inflation!). Det är ruggit snyggt och ljudet är precis sådär Disney-härligt som man kan önska, med samplingar av Musses skrik och utrop.
På minussidan är kontrollerna inte världens tightaste (Musen är lite rund under fötterna) och vissa sekvenser man dör på måste man se och höra om och om igen, vilket är onödigt och tröttsamt. Spelet lutar åt det lite svårare hållet, men å andra sidan har det sparfunktion och oändligt med continues, så du ska nog kunna nå Häxan inom 3-4 timmars spelande om du är hyfsat duktig.
De som var snabba att förboka på PSN fick också originalet av Castle of Illusion, Mega Drive-versionen + tema och avatarer (skyll, dig själv, vi tipsade! ;))
I denna Disney-remake-feber (DuckTales Remastered, som vi ännu inte fått recenionsex av… Disney) som pågår nu så är Castle of Illusion – Starring Mickey Mouse ett trevligt och prisvärt tillskott till samlingen, särskilt för dig som spelade och gillade originalet eller diggar plattformsspel i allmänhet.
Så här sätter vi betyg på Senses