Först ut kan jag säga att det var ett genidrag av Disney+ att släppa två avsnitt vid release; ett avsnitt hade varit alldeles för lite för att bilda sig en uppfattning. WandaVision kan nog vara det bästa som jag sett på TV på länge. Men i samma andetag kan det visa sig bli det sämsta. Jag ska förklara varför.
WandaVision är upplagt som en klassisk, amerikansk sit-com från sent 50-tal. Största inspirationskällorna är helt klart I Love Lucy, I Dream of Jeannie och The Dick van Dyke show (Dick van Dyke var till och med gav tips och råd om hur de gjorde förr). Allt från dialog, kläder, scenografi och spelstilen fångar eran perfekt. Vi får små ledtrådar att allt inte riktigt står rätt till i båda avsnitten, självklart är det något större än det vi ser men om payoffen är mindre än hypen som byggs upp så är det stor risk att det hela faller pladask.
Se på Lost (som i och för sig drogs ut över sex säsonger och inte nio avsnitt, men ändå) – premissen var helt episk, men allt tappades bort i alla försök att vara så mystiskt och konstigt som möjligt och jag hoppas verkligen att WandaVision leder till något mycket mer. Trailern nedan ger oss en inblick i vad som komma skall och personligen kommer jag sitta som klistrad framför dumburken varje fredag en tid framöver för WandaVision är alldeles för udda, egensinnigt och coolt för att missas.
