I Natsuki Chronicles får vi följa vår avatar Natsuki från det hon är en rookie pilot till att hon blir ett fullfjädrat proffs. Spelet utspelar sig i samma värld som spelet Ginga Force. Spelmekaniken känns igen från detta bullet-hell-spel: skjut på allt som rör sig och dit kameran rör sig, så rör du dig också. Det är inte mer avancerat än så och behöver inte vara det heller.
Det möts av horder av fiendeskepp att skjuta sönder och när du klarat av en bana så får du möta boss-skeppet. Du kan uppgradera ditt skepp med olika sköldar och vapen, i god, sido-scrollande-shump-anda – och tro mig det kommer behövas för att klara sig igenom äventyret.
Det går snabbt att komma in i Natsuki Chronicles, när banan börjar är du hooked. Det gäller att lära sig de olika fiendeskeppens mönster så att du kan hålla dig ur vägen för deras eldgivning. Jag började köra banorna på svårighetsgraden normal och innan jag hade fått in snitsen så var det nästan omöjligt för mig att komma vidare. Det går som tur var att ändra svårighetsgrad med lätthet, när som helst, vilket är ett trevligt plus.
Likt de flesta, japanska spel så har även Natsuki Chronicles en ganska rik och avancerad story som vi får ta del av. Problemet är bara att karaktärerna pratar med varandra oavbrutet under striderna; på japanska (textat till engelska). Hur duktigt jag än är så finns det inte en chans att jag kan slåss med fienderna och samtidigt läsa texten. Så det är mycket information man går miste om där, ifall man inte är bevandrad i språket. Det finns kortare mellansekvenser också, men jag kände flera gånger att det var info jag saknade i den då denna troligtvis hade sagts under stridens hetta.
Grafiken har snygg anime-känsla och ljudbearbetningen knyter ihop säcken på ett mycket tillfredställande sätt. Sammanfattningsvis så är Natsuki Chronicles helt klart värd en rekommendation, särskilt för shmup/bullet-hell-älskaren, även om det till slut kan bli lite enahanda och repetitivt även för fansen.
Så här sätter vi betyg på Senses