Uppdatering: Nu har vi fått dag 1-patchen och kan snacka mer om tekniken, se nedan sektion.
Returnal har varit efterlängtat. Det har gått ganska exakt ett halvår sen Playstation 5 landade i Sverige (den 19 november 2020) och sen dess har bristen på maskiner varit i princip konstant. Förutom svedan i själen att inte få vara med i next-gen-klubben så kanske detta ändå inte spelar så stor praktisk roll för de flesta spelare, eftersom bristen på Playstation 5-spel att spela varit lika stor (vilket också gäller Xbox Series X, såklart). Förutom en handfull, upphottade gamla titlar, en remake av ett tio år gammalt spel (Demon Souls) och Astro’s Playroom (som är mer av en spelbar teknikdemo) samt Godfall (som ju även släpps till andra format) har vi mest använt PS5:an på redaktionen till att njuta gamla, fina Playstation 4-spel i bättre versioner än någonsin (Ghost of Tsushima och Last of Us: Part 2, till exempel). Men i fråga om helt unika spel, special-utvecklade för PS5 och DualSense-kontrollern, så har det varit en av de klenaste generationerna konsol-releaser på länge. Fram till nu.
Finska Housemarque är storfavoriter här på redaktionen. Deras PS4-releasespel, Resogun, var en uppvisning i next-gen ljus-, partikel-effekter samt retrobriljans och vi älskade även twin-stick-shootern Nex Machina. Men affärsmodellen höll inte, Helsingfors-baserade utvecklaren meddelade för ett par år sen att man lägger allt fokus framåt på större enspelar-upplevelser och AAA (eller AA) spel. Returnal är resultatet av fyra års arbete och 75 nya anställda. Och även om man kan ana arkad-rötterna, så är detta något helt annat än retro eller en twin-stick-shooter – även om det är gott om action. Detta är istället ett slags roguelite (roguelike+)-äventyr i tredjepersonsvy, där du dör ofta och varje omgång bjuder på lite annorlunda banor (dock med samma, övergripande delmål).
Storyn, som är aningen svår att sammanfatta, handlar om den astronauten Selene som kraschlandar på planeten Atropos. Hon plågas av fragmentariska minnen och att ha fastnat i en ”dödsloop”, där hon dör och ständigt återföds på samma plats. Vilka hemligheter bär hon på? Och hur är planeten Atropos och dess invånare knutna till minnet av det hus som hon ständigt ser, men aldrig verkar kunna gå in i…? Det blir din uppgift att utforska planetens gåtor, hitta lösningar på utmaningarna och ta dig an de många fienderna och bossarna på vägen.
Låt oss ”cut to the chase”, som jänkarna säger: Returnal är tekniskt grymt, väldigt svårt och väldigt egensinnigt. Det är i grunden modigt av Housemarque och Sony att släppa detta som den första, exklusiva AAA-titeln till Playstation 5. Returnal har jättekvaliteter – men det kan också bli aningen polariserande, på grund av sin relativt branta utmaningskurva och speciella spelmekanik.
Returnal lyckas på något vis vara originellt, samtidigt som det lånar friskt ifrån en massa förebilder. Likt en klassisk rougelike så ändras banan för varje gång du dör. Inte så att den helt genereras slumpmässigt, utan snare cirkuleras rumstyper och ordningen på dessa kastas om ordningen på. Vissa, permanenta uppgraderingar du lyckas spela dig till blir kvar och plötsligt öppnar sig nya områden du inte kunde nå på tidigare genomspelningar (cykler). Alla tillfälliga inventarier och oboliter (”valutan” i spelet) försvinner (hej Dark Souls) och du dras alltid tillbaka till kraschplatsen och ditt trasiga skepp varje gång, samtidigt som du får se snabba klipp ur Selens minnen (hej Death Stranding). Det bjuds också på backtracking, nyckel-letande och teleportering (hej alla Metroidvania-spel).
Eftersom Returnal får en stor, teknisk patch dag 1 (imorgon fredag, när det släpps) så uppdaterar vi denna text med fler tekniska intryck då. Nu är den stora dag 1-patchen här och det fenomenala förstaintrycket består. Housemarque gör oss sällan (läs: aldrig) besvikna rent tekniskt och här bjuds vi på 4K-grafik (uppsamplat och via checkerboard, vilket inte riktigt är ”äkta” 4K – men ser överlag högupplöst ut) i silkeslena 60fps, samtidigt som ljudet verkligen höjer allt en dimension och suger in en i upplevelsen, tack vare användningen av Sonys 3D-ljudformat (bra gaming-hörlurar rekommenderas varmt!). Det är imponerade hur mycket utvecklarna gjort med den utgående Unreal 4-motorn (nu när Unreal 5 står runt hörnet) och här måste de lagt in en del del egna, tekniska lösningar för partikeleffekter. Även DualSense-kontrollerns haptiska feedback används på ett kreativt och kul sätt, där knapparna inte bara blir tryckkänsliga utan vibrationerna och feedbacken från kontrollern gör att vi förnimmer saker vi inte alltid kan se direkt och effekten när kulorna viner ned nära dig. Det är svårt att förklara i text, men när man sitter med kontrollern i handen och lurarna på så är Returnal en ovanligt indragande audio-visuell upplevelse. Enda smolket i bägaren, rent tekniskt, var att spelets gamma ligger lite för mörkt och det finns inget sätt att justera den på (i själv spelet). Det gjorde det! Nu ser spelet kanon ut även på marknadens just nu bästa referens-OLED det funkar att spela i ett upplyst rum på dagen, trots att större delen av världen är murrig och mörk.
Returnal är överlag svårt. Mycket svårt på sina ställen. Du blir bättre och bättre och får mer och mer egenskaper och vapen som hjälper dig, ju mer du grindar. Men det kräver tålamod. I början dör man mycket och ofta och precis när man skulle ta den där nyckeln som man äntligen hittat i ett rum, så dör man på en svår fiende och måste börja om. Och det värsta är att du inte har en aning om vart just det rummet ska dyka upp igen… Detta har en väldigt speciell, förvisso sadomasochistisk charm och höjer insatserna och pulsen. Men det är också frustrerande och tillför en påtaglig dimension av harvande och till viss del tur. Det lär inte passa alla. Och att ovanpå det ha en så kryptisk och ”flummig” story, samtidigt som systemet för att använda inventarier inte känns helt intuitivt – varje inventarie kan bara användas en gång, men man kan bära flera av samma typ och även de använda blir kvar och tar upp plats – så kan Returnal kanske kännas lite för krångligt och ”smart” för sitt eget bästa. Detta är långt ifrån twin-stick-shootern du bara plockar upp och njuter av att stänga av hjärnan med.
Rent tekniskt är dock Returnal en triumf och visar både på Housemarques skyhöga ambitioner såväl som Playstation 5s enorma potential. Att detta är det första, speciellt utvecklade spelet för maskinen ger inget mindre än gåshud vid tanken på vad som väntar oss om 2-3 år. Därför är det svårt att sätta betyg på Returnal; som helhet är det ett mycket bra, tekniskt suveränt och indragande spel. Helt klart värt en varm rekommendation, trots next-genprislappen på närmare 800 kronor. Samtidigt så är det också en viktig milstolpe och premiär för PS5 och då det i princip inte finns några andra spel som utnyttjar maskinen på detta vis (samt att det är vårt grannland Finland som står bakom, heja lokalpatriotism) så måste det ju ändå bli ett guld till Returnal! Du som äger en PS5:a och är det minsta intresserad av genren, samt inte räds att kavla upp ärmarna och ge det tiden det kräver, måste bara köpa och testa det här. Det är en försmak av framtiden.
En stor applåd till Housemarque för ett utomordentligt, tekniskt arbete och cred åt dem och Sony som vågar ge ut något så här svårt och annorlunda. I vårt stilla sinne fantiserar vi vad detta kunde ha blivit i mer ”klassisk” singel-player-kampanj, som action-äventyr med karta och checkpoints i historien? Men provar man aldrig något nytt får man bara mer av samma. Och det gör oss bara ännu mer taggade på det PS5-spel vi längtat efter sen dag 1 – Ratchet & Clank: Rift Apart, som bara ligger några veckor bort nu.
Handsken är kastad, från Sonys sida. Vem antar utmaningen?
Så här sätter vi betyg på Senses