Tales of-serien har varit sjukt stor i Japan under de senaste 25 åren, men har ännu inte nått särskilt stor publik här i västvärlden – annat än kanske stora JRPG-fans (som eventuellt förstår japanska?). Nu, på 25 årsjubiléet, kör Bandai Namco en storoffensiv med Tales of Arise till alla större format. Vi har förlorat oss i en värld som man gärna stannar kvar i länge.
Efter en ganska gapig jpop-låt till en anime-video, tas vi in i det finstämda och allvarliga äventyret. Storyn utspelar sig i en galax (långt, långt borta) där planeten Dahna i 300 år varit invaderade av grann-planeten Rena. Invånarna på Dahna blir förslavade av det tekniskt överlägsna Rena-folket ”med de lysande, blå ögonen”. Vi tar oss an rollen som en mystisk man med en järnmask, som kallas för just Iron Mask. Han känner ingen smärta. Som en (ofrivillig) del av motståndsrörelsen på Dahna så kommer hans äventyr snart sätta honom i sällskap med en kraftfull krigarprinsessa (från motståndarsidan) – Shionne – med en väldigt speciell förbannelse över sig och både hans riktiga namn såväl som öde kommer snart att avslöjas för världen i ett äventyr som är mycket större än han först kunnat tro.
Du som spelat ett japanskt rollspel förut (eller tidigare inslag som Tales of Vesperia / Berseria) kommer snabbt känna dig som hemma här. Tonen är förvisso till en början lite mörkare och upplägget lite annorlunda, men väldigt snart är man tillbaka till gruppen och deras äventyr, den retfulla men hjärtliga dialogen dem emellan och såklart även att varje karaktär har sin egen story. Just karaktärerna och deras utveckling genom historien är ett av Tales or Arise stora trumfkort. Det och next-gen presentationen på Xbox Series X (som vi testat – 4K/60fps mål eller 1620p/60fps stadigt) där grafiken målar upp anime-landskap i cel-shading som verkligen förmedlar en episk värld, med vackra berg och till synes oändliga horisonter. Som vi påpekat många gånger förr så är japanska rollspel på många sätt kulturellt skilda från västerländska – dialogen är mycket riklig och man har inte samma behov att hålla spelarnas hand i att förklara i detalj den myriad av karaktärer som introduceras genom spelets gång. Dialogen är (för det mesta) inspelad och kan här väljas mellan engelsk dubbning eller japanskt originalljud.
Likt dialogen så är innehållet i Tales of Arise rikligt. Här finns gott om side quests, minispel (prova fisket, det är oväntat kul), crafting av inventarier och jakt på recept á la Monster Hunter. Just Monster Hunter känns som en ganska bra referens även för spelet i övrigt, då striderna är actionfyllda och påminner mycket om Capcoms upplägg. Här finns också en doft av Final Fantasy med stridernas ”arenor” och förmågan att kedja ihop massiva attacker med de datorstyrda lagmedlemmarna (och du kan ställa AI:n på att fokusera på olika saker, såsom attack, försvar eller healing). Som vanligt finns även utvecklingsträd att låsa upp nya förmågor i och spelet gör ett bra jobb med att rulla ut nya inslag peu en peu, så det inte blir alltför komplicerat och överväldigande från start.
Precis som i Final Fantasy-remaken så kan striderna ibland bli något röriga, då alla figurer utför specialattacker (astral artes, som de kallas här) på en gång och skärmen fylls av explosioner och partiklar så man kan knappt kan avgöra vem som slungar vad och mot vem. Bossar blir naturligtvis extra mycket av den varan. Men på det stora hela känns striderna dock fräscha och roliga, med fokus på blockeringar och dodging (som lönar sig!) och inte minst – visuellt tillfredsställande med mycket färger och fläskiga anfall, när man får in dem perfekt (stridandet kan ställas in mellan manuellt, semi-automatisk och helt automatiskt samt även med strategi för hela sällskapet).
Vad vi kan sakna mest i denna del av spelserien är att co-op-läget har försvunnit, något som hade lyft upplevelsen till nästa nivå. Att spela med en mänsklig partner slår alltid glädjen att spela med en dator. Tales of Arise har alltså inte detta, till skillnad från tidigare delar. Samtidigt är det, som många andra spel i genren, enormt långt och med alla minispel och sidouppdrag snackar vi lätt 50 timmar för att gå igenom det. Detta är inget problem om du har tiden eller kanske köper något spel i månaden, men är du en multiformats-ägare med begränsad tid så finns risk att detta blir ytterligare ett av spelen på skämshögen också känd som ”spel att spela färdigt någon gång”.
Speltiden har även ett annat problem: Det finns också en lätt fadd bismak av mikrotransaktionerna – som vi i grunden alltid är skeptiska mot i fullprisspel (vi fick några boosters av förlaget till detta test och de hjälpte, onekligen). Att köpa sig nya kläder och andra kosmetiska uppgraderingar är helt OK, kanske även vissa resurser. Men med pengar kan du – som i utskällda Star Wars: Battlefront 2 – köpa dig förbi många timmars nötande, något som varken känns schysst eller som bra speldesign. Varför inte ett ”story”-läge för de som är nybörjare eller inte vill/kan lägga tid på att bli de bästa krigarna? Assassin’s Creed har också detta problem men där är åtminstone tillgången på uppgraderingar, naturligt i spelet, mer generös.
Så – summa summarum – är du fan av genren (japanska rollspel) så måste du bara ha Tales of Arise; det innehåller i princip exakt allt man kan och ska förvänta sig av ett bra och modernt JRPG-spel, parat med snygg presentation på next-gen-konsolerna och monster-PC (PS5 har haptisk feedback i handkontrollen). Den långa speltiden, parat med en del tveksamma mikrotransaktioner och den något rikliga dialogen och många karaktärerna kommer kanske inte tilltala precis alla och frågan är om detta i slutändan blir så ”brett” som Bandai Namco kanske hoppats på. Tiden får utvisa. Men vad du än gör bör du i alla fall ladda ned gratis-demot och bilda dig en egen uppfattning, även om du tror dig inte gilla JRPG med action-inslag.
Vi tror du kommer att bli överraskad.
