John ”Scottie” Ferguson (James Stewart) har drabbats av sjuklig höjdskräck och kan inte längre jobba som polis. En gammal vän till honom vid namn Gavin Elster (Tom Helmore) hör plötsligt av sig och ber Scottie att skugga hans fru Madeleine Elster (Kim Novak). Ett uppdrag Scottie först varken förstår eller vill ha, men ju mer han skuggar henne desto mer besatt blir han av henne. En besatthet som kommer att få oanade konsekvenser.
Precis som med Rear Window så har Vertigo (eller Studie i Brott, som den heter på svenska vilket just slog mig blir en rejäl spoiler för det avslöjar något om handlingen som egentligen inte avslöjas förrän i tredje akten) har gett upphov till ett stort antal homager och parodier. Så bitvis hade jag nästan sett Vertigo innan jag egentligen sett filmen, så att säga.
James Stewart var en av Hitchcocks favoritskådisar och det här blev den fjärde och sista filmen som de gjorde tillsammans. Kim Novak är precis som Grace Kelly i Rear Window en bra bit mer än 20 år yngre än Stewart och det leder till att den himlastormande romansen dem emellan inte riktigt fungerar. Det finns ingen riktig gnista där. För att filmen ska fungera så måste vi som publik köpa deras relation och det gör jag inte riktigt. Sen känner jag att Vertigo drar ut på sig själv alldeles för länge i flera delar. Även om det här givetvis är en gammal film från 1958 och tempot var ett helt annat på den tiden, så är Hitchcock vanligtvis ändå en mästare på tempo och hålla fast publiken. Så är det inte riktigt här. Sen gör regissören även en del udda val i tredje akten av filmen, bland annat i fråga om hur filmen slutar.
Vertigo är – sina skavanker till trots – i övrigt en helt makalöst bra film som lägger grunden till många grepp inom film som vi idag tar för givna. Sättet Hitchcock valde vinklar och använde effekter var helt unikt på den tiden.
Som Alfred Hitchcock-fan är det kanske helt osannolikt att tänka sig att jag varken hade sett Rear Window eller Vertigo innan jag recenserade dessa UHD-utgåvor, men så är faktiskt fallet. Så det har varit en otrolig lyx att få uppleva Vertigo så här, i all sin prakt. Vertigo är fyra år yngre än Rear Window och den restaurerade bilden är om möjligt ännu bättre. Det finns inga oskarpa sekvenser som jag kunde uppleva i Rear Window och färgerna är så klara som de bara kan vara. Bilden kan helt enkelt aldrig ha sett bättre ut. Ljudet kommer i DTS: X Master Audio och är baserat på originalljudet, men här har det mixats om för en mer modern ljudanläggning. Original Mono-spåret finns att tillgå om man vill vara en purist och inte se filmen med ett upphottat ljudspår. Disken är proppad med extramaterial och vi bjuds på flera intressanta och långa dokumentärer. Något som jag verkligen uppskattade också var det informativa kommentarspåret med William Friedkin (Exorsisten) där han verkligen går in i detaljer om produktionen och uppbyggnaden av filmen.
Sammanfattningsvis så tycker jag ändå att Vertigo ändå blir helt klart värd betyget ett måste. Jag tycker personligen att Rear Window är en tightare och mer spännande film, men utgåvan på Vertigo är snäppet bättre så det jämnar ut betyget. Så passa på att återupplev Hitchcocks mästerverk Vertigo på bästa möjliga sätt!
Missa heller inte att delta i vår Vertigo-tävling, där du kan tävla hem ett exemplar av den utsökta UHD 4K-utgåvan!
