Det är ironiskt att Bethesda, som nyligen köpts upp av Microsoft, ger ut Deathloop till PC och PS5, men inte Xbox Series. Självklart lär spelet dyka upp på det formatet också, men då Sony ”paxade” det (under E3 2019) så var affären med Microsoft inte på plats och därför får Xbox-ägare vänta ett tag till (minst ett år på grund av exklusivitet) på denna upplevelse. Och de har verkligen något att se fram emot, då utvecklarna på Arkane Lyon har skapat ett modernt FPS som känns både stimulerade och next-gen.
Deathloop har DNA både från Arkanes tidigare Dishonored, såväl som Prey och inte minst det über-moderna inslaget av loopar – där spelaren får köra om banorna, ibland i olika versioner (som i Hades och Returnal) eller bara med djupare kunskap och mer info inför varje varv, likt ett slags spelens Groundhog Day (Måndag hela veckan) eller ännu mer precist, Edge of Tomorrow. Uppdraget? Att få stopp på den eviga loopen, såklart. Vi iklär oss protagonisten Colt Vahns 70-talskläder och lätt förvirrade ego. Vem är vi, egentligen? Var är vi? Och varför börjar spelet med att vi mördas (motvilligt?) av en till synes skön tjej, vid namn Julianna? Frågorna är många och svaren får man peu en peu under spelet. Både genom radiokommunikation med just Julianna, men även med bokstavligen flytande skyltar, som tidvis väcker lika många frågor som de ger ledtrådar…
Deathloop är i grunden ett stealth- / action-FPS med inslag av hacking och magi där du – likt Dishonored – måste välja strategi med viss omsorg. Smyga och ta ned fiender ljudlöst är oftast bäst, även om det kan vara roligt att köra ”Rambo” och bara gå in och kötta med machete, k-pist eller varför inte spikskjutare (aj!) när tillfälle ges? Spelet innehåller en stor dos humor och röstskådespeleriet är överlag riktigt bra, vilket ökar inlevelsen och motivationen att vilja köra ett varv till och få reda på ännu lite mer. Vapen förloras mellan cyklerna om du dör, men inte informationen du samlar, så gåtan vecklas ut bit för för bit, allteftersom man spelar och återbesöker platser man gjort tidigare uppdrag på.
Rent tekniskt är Deathloop en njutning. PS5-versionen verkligen andas next-gen, med två grafiklägen som ger oss 60fps (ett med fokus på prestanda, utan raytracing och ett med som ”siktar på” 60fps med ray tracing, lite som i Spider-man). Det finns även ett 4K-läge med strålspårning som låser frame rate:n till 30fps. I vanlig ordning tycker vi bilduppdatering nästan alltid trumfar upplösning och detaljer – särkilt i ett tämligen snabbt spel som detta – så därför är mellanläget klart att föredra, där du får både snyggast ljuseffekter och 60fps, för det allra mesta. Banorna är inte enorma, men likt Halo finns här en genomtänkt design och detaljerna både roar och fångar en; texturer på metall och andra hårda ytor är till exempel verkligen övertygande, med ray tracing som reflekterar ljuset på ett naturligt sätt.
Ljudet är även det genomarbetat, buret av de energiska skådespelarna. Manuset är kanske inte något som kommer att vinna priser för sin originalitet (doftar det inte en hel del Bioshock?), men det är tillräckligt kul och medryckande för att man ska vilja ta reda på hur allt hänger ihop och stoppa loopandet. Ljudeffekterna gör det dom ska, den interna högtalare i DualSense används flitigt som radio och spelet är fullt av detaljer såsom media-sändningar, radiomusik och NPC:er man kan tjuvlyssna på för mer information.
Ju mer tid du spenderar i Deathloop desto mer inser du hur stor och avancerat ett, till synes ganska rakt action-äventyr i FPS-form verkligen är. Likt Dishonored finns en djupare mening, mångbottnad story och spelet är fullt av magiska superkrafter, uppgraderingar och avledningsmanövrar, såsom Juliannas förmåga att ta skepnaden av vilken figur i spelet som helst (ja, du kan spela som henne också och få hennes historia och perspektiv). Cyklerna utspelar sig också genom olika tidpunkter på dygnet, vilka innehär för- och nackdelar för dig som spelare. Du som spelat – och gillade – Dishonored 2 kommer att älska detta, då det spinner vidare på temat och mycket av innehållet känns igen, men nu i ännu bättre och mer utvecklad spelmekanik.
För vår del har vi haft väldigt kul med Deathloop och ofta funnits oss dragna tillbaka till världen som målas upp. Ja, det är tidvis svårt och utmanande, men det lönar sig att ligga i och testa olika strategier på olika banor, vid olika tidpunkter. Storyn och det tekniskt suveräna genomförandet gör detta till ett spel som verkligen gör skäl för next-gen epitetet och förmodligen har utvecklarna kunnat sätta en högre lägsta-nivå, tack vare att det inte behöver vara kompatibelt med åtta år gamla konsol-format.
Något annat än ett måste kan det inte bli. Har du ett Playstation 5 eller modern PC och gillar Dishonored eller FPS med smygande och inte räds viss tankeverksamhet med stor skopa action, så kommer du verkligen att älska Deathloop.
