Dagens betraktelse är det svenskproducerade VR-spelet Wraith: The Oblivion – Afterlife. Din avatar har dött under en seans. Nu blir det upp till dig att söka anledningen till din död. Du rör dig som en vålnad genom ett stort hus och möter karaktärer från ditt tidigare liv. Här finns även ondsinta vålnader som är farliga för dig. Så uppdraget blir varken lätt eller ofarligt.
Först ut så har Wraith: The Oblivion – Afterlife något som inget annat VR-spel (som jag har testat hittills) haft; möjligheten att själv ställa in hur du rör dig. I andra spel jag testat så blir det en kraftig vinjett (”mörkt på sidorna”) och så vrider du dig i ”hackigt” runt. Med andra ord försvinner mycket av känslan att vara i spelet när det blir så. Det är gjort på det viset för att mildra åksjukan. Fast jag vill ju bestämma själv och i Wraith: The Oblivion – Afterlife kan du verkligen ställa in exakt hur du vill ha. Jag stängde av allt som hade både med vinjett och hack och rörde mig lika ledigt och fritt i världen som du gör i ett vanligt FPS-spel. Problemet är att även om jag tycker VR-upplevelsen blir bättre så blir jag mycket snabbare illamående! Lösningen är att spela kortare sessioner och även att faktiskt röra kroppen som om du vänder dig om och går. Det funkade faktiskt riktigt bra.
Du kan även ställa in hur mycket av din avatar som du ser. Det går att välja mellan att se händerna eller hela armarna. Jag valde att se hela armarna och tro mig det lyfte det hela till en helt annan nivå! Det känns riktigt realistiskt när du böjer dig fram och öppnar en dörr. Det är nästan så att du känner dörrhandtaget i handen!
Något som tyvärr är samma sak med alla VR-spel till Playstation 4 (Pro) är att upplösningen blir ganska bedrövlig och det är verkligen synd. Det här är inte utvecklarna Fast Travel Games fel utan det är att kraften i generationen det tar stopp hos där. Detta är något som skall vara åtgärdat på next-gen och vi hoppas nästa PSVR (2) till PS5 stryker ut dessa begränsningar. Grafiken i övrigt är snygg och stämningsfull och det blir rejält läskigt på sina ställen – då var det nära att jag nästan målade om soffan.. Det dyker som sagt upp en hel del läskiga karaktärer i spelet och de kan dyka upp när som helst och var som helst. En gång blev det extra läskigt när min katt hoppade upp i knät på mig samtidigt som en varelse var efter mig. Jag skrek rakt ut!
Storyn är avancerad och intressant och har bra röstskådespelare rakt igenom. Ljuddesign och musik ger en konstant läskig feeling och det blir verkligen en omslutande upplevelse. Du rör dig med Motion-kontrollerna och det går snabbt att komma in i vilka knappar du ska använda.
Det jag kan tycka är synd med Wraith: The Oblivion – Afterlife är att det inte går att gå bakåt, vilket är otroligt enerverande. Går du in i något så får du vända dig om och gå tillbaka. Du kan heller inte röra dig i sidled vilket hade underlättat otroligt i vissa situationer. Sen, hur intressant storyn än är, så är det lite tröttsamt att det är så sjukt många VR-spel som utspelar sig i ett läskigt hus. Det gör tyvärr att man kanske hoppar över den här titeln.
Fast det ska ni inte göra – för Wraith: The Oblivion – Afterlife är sjukt läskigt och VR-känslan är av högsta klass! Så betyget blir högt, en varm rekommendation!
