Jurassic World– och Jurassic Park-trilogin följer ganska exakt samma mönster: Den första i serien är riktigt bra (även om Jurassic Park är många gånger bättre än Jurassic World) och den andra filmen i serien har sina stunder men tappar en hel del mot slutet (samma gäller här att Jurassic Park: The Lost World är bättre än Jurassic World: Fallen Kingdom). Så när vi nu är framme vid den tredje filmen i serien så var jag nyfiken på om Jurassic World: Dominion kunde vara bättre eller sämre än Jurassic Park III.
I Jurassic World: Dominion har det har gått fyra år sedan Isla Nublar förstördes och dinosaurierna släpptes fria i naturen. Dessa förhistoriska varelser har nu acklimatiserat sig i den moderna världen och att se en livslevande dinosaurie hör mer och mer till vardagen. Företaget Biosyn är fortfarande på jakt efter Maisie Lockwood (Isabella Sermon) som Owen (Chris Pratt) och Claire (Bryce Dallas Howard) räddade i förra filmen. Samtidigt attackeras odlingar av gigantiska gräshoppor, som äter allt som kommer i deras väg. Ellie Sattler (Laura Dern) försöker finna en lösning och till sin hjälp tar hon Alan Grant (Sam Neill). Kaos-teoretikern Ian Malcolm (Jeff Bridges) snubblar över information som han delar med sig av till sina gamla vänner. När Maisie blir tillfångatagen så startar det en kedja händelser som sätter alla våra hjältar på samma spår, mot en uppgörelse som startade för flera miljoner år sedan.
Jurassic World: Dominion har verkligen sina toppar och sina dalar. Storyn blir ganska splittrad och det känns många gånger som att det är två olika filmer som har slagits ihop till en. Att samla det gamla gänget från Park med det nya gänget från World känns ganska krystat och filmskaparna har både använt kofot och vaselin för att få det att funka någorlunda.
Det finns en sekvens i filmen där alla möts och här blir det smärtsamt tydligt att regissören Colin Trevorrow inte riktigt visste hur han skulle tackla sju huvudkaraktärer i en och samma scen. När hela gänget smyger runt en bil som ett gäng lämlar blir det komiskt – och inte på ett bra sätt. Fast det jag ändå ska ge filmen är att Laura Dern, Sam Neill och Jeff Goldblum inte bara är med som små gästinhopp, utan som en viktig del av storyn. Problemet är att Pratts och Howards karaktärer hamnar i skymundan i original-gängets storhet. Dynamiken hade därför troligtvis blivit bättre med två olika filmer; en med Park– och en med World-gänget och så hade de kunnat träffats på en lunch eller något i slutet av sina respektive filmer.
Jurassic World: Dominion kommer i två versioner nu när den släpps till hemmamarknaden; den vanliga versionen som gick på bio och en förlängd version som lägger till cirka 14 minuters speltid. Jurassic World: Dominion var redan innan förlängningen en väldigt lång film så jag kände direkt att det kanske är ett misstag att visa en ännu längre version. Fast så var faktiskt inte fallet denna gång. Dessa 14 minuter tillför en del action, ett supersnyggt och välgjort intro och en hel del emotionell botten som saknades i den korta versionen. Det finns bland annat en kort sekvens mellan Pratt och Howard som stärker deras relation och ger publiken lite mer djup. Så jag rekommenderar verkligen att se den förlängda versionen, även om den klockar in på närmare 3 timmar.
Ultra HD-utgåvan uppvisar kristallklar bild med HEVC H.265 kodad bild och Dolby Vision HDR. Då filmen är filmad både klassiskt på 35mm och 65mm film, samt med teknikledande 8K-kameror så skapar det både balans och djup i bilden. Det filmiska möter det slipade, moderna på ett mycket angenämt vis. Mot slutet av filmen så börjar det brinna och kombinationen mellan elden och mörkret har nog aldrig sett bättre ut. Det finns ingen blödning och färgerna återges på realistiskt sätt.
Ljudet denna gång är inte i Dolby Atmos, som det brukar vara på de flesta UHD-utgåvor, utan denna gång levereras ljudet i DTS: X. Och snacka om att det levererar! Oavsett om du är i en lugn scen eller mitt i en actionscen så är ljudet levande och perfekt mixat. Surroundhögtalarna får jobba övertid med att hinna med allt som sker runt omkring tittaren. Varje sekvens är proppad med små detaljer. Speciellt imponerande är det i motorcykelsekvensen, då husen swishar förbi och dinosaurierna riktigt nafsar en i hasorna.
När en film är så här lång så vet jag av erfarenhet att det inte finns med något extramaterial på UHD-skivan, så jag var till en början inte särskilt oroad. Men sen satte jag i Blu-ray skivan och mitt hjärta sjönk och besvikelsen vällde fram. Det… finns… inget… Extramaterial!!!
Det vore ju en sak om det var så att det faktiskt inte finns något extramaterial att tillgå, men så är självklart inte fallet på en modern film. Det finns till och med ganska mycket material som går igenom bland annat alla fysiska effekter som den nya filmen, bara inte på denna, nordiska utgåva. Riktigt trist att man måste köpa en utländsk utgåva för att kunna se bakom kulisserna.
Sammanfattningsvis så vill jag ändå rekommendera Jurassic World: Dominion, för även om filmen har sina toppar och dalar så är den hela tiden underhållande. Sen att ljud och bild upplevelsen är svårslagen i hemma-bio soffan är ju också ett enormt plus. Men det är väldigt synd att det inte finns något extramaterial då det brukar vara ett av incitamenten att köpa en fysisk utgåva för oss film-älskare och samlare.
SF Studios skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.
