Gangs of Sherwood är en steampunk-version av legenden om Robin Hood och hans tappra män. Den onde Sheriffen av Nottingham attackerar byborna skoningslöst och deras enda hopp är att de ska räddas av de laglösa-kämparna från Sherwood-skogen. Problemet är bara att slottet numera är en svävande farkost och fienden är bepansrade soldater med futuristiska vapen, så det gäller att uppgradera sin utrustning för att ha en chans. Spelet kan spelas ensam eller med upp till fyra spelare. Spela som Robin Hood, Marian, Broder Tuck eller Lille John. Varje karaktär har sina speciella styrkor och förmågor. Det går också att byta karaktär mellan uppdragen.
Precis som många andra i min ålder så är första mötet med Robin Hood den tecknade Disneyfilmen från 1973. När jag sedan såg filmen Robin and Marian (alldeles för ung!) blev jag grymt besviken på att Robin inte var en räv… Både innan och efter den filmen så ha det gjorts massor av Robin Hood-versioner. Min absoluta favorit är den med den amerikansk-pratande Kevin Costner från 1991. Så när jag nu hörde att det nu fanns en steampunk-version av Robin Hood så blev jag väldigt nyfiken.
Gangs of Sherwood är ett korridorsspel och därmed otroligt linjärt. Den enda lilla förändringen är typ om du går nedre vägen eller den övre, men allt leder ändå till samma plats. Fienderna är många och tyvärr dummare än stenar, för oftast står de bara där och åker på stryk tills de dör. Solo-spelandet blir därför ganska snabbt ganska repetitivt, vilket är lite synd, men det är ju det som är nackdelen med just den här typen av spel.
Så jag och min kollega Cenny Bjurvén testade att spela tillsammans online och helt plötsligt så öppnades det upp en helt ny värld! Gangs of Sherwood är verkligen som bäst när du spelar det med någon, för att kämpa tillsammans mot horder av fiender är otroligt kul!
Här kommer Cennys tankar om spelet som jag håller helt med om:
”Det flyter på bra, inga hack eller lagg under förflyttning eller i mellansekvenserna. Fantastisk spelmusik. Relativt enkel spelmekanik, så det är ett spel som kan tilltala de flesta. Även fast det inte är en realistisk grafik (tror inte heller att det är det man varit ute efter) så är det väldigt coola och vackra miljöer vi sprang runt i.”
Sen är han och jag även helt överens om det som inte är så bra med spelet:
”Lite minus att man inte lagt ned tid i mellansekvenserna på att munnen faktiskt rör på sig när NPC:er pratar. Riktigt dåligt är ju att man inte kan invertera Y-axeln. Sen tror jag att över tid, oavsett om man är fler eller ej, att det kan bli monotont då det också är ett korridorsspel.”
Att Y-axeln inte går att invertera var ett mindre problem för Cenny än det är för mig, jag är van med att spela spel med handkontroll på det sättet. Det är över 25 års vana som jag ska försöka avprogrammera för att spelskaparna inte har gjort det möjligt att invertera Y-axeln i inställningarna. Så det är verkligen ett rejält minus för undertecknad.
En sak till som jag och kollegan noterade var att grafiken i vissa menyer är otroligt liten. Både han och jag sitter på Xbox Series X med stora Panasonic-OLED-skärmar för gaming och ändå hade vi problem med att se vad det var för knapp eller trigger vi skulle använda. Riktigt konstigt att det inte är större för det måste se litet ut även på en datorskärm?
Sammanfattningsvis så är Gangs of Sherwood roligt och underhållande när du spelar det tillsammans med andra och det är helt okej solo också, men då blir det som sagt ganska repetitivt. Miljöerna är vackra men animationerna hade behövt ett varv extra; det känns väldigt billigt när karaktärerna inte ens rör på munnen.
Så för att avslutningsvis citera Cenny: “Övergripande så är det väldigt underhållande!”.
Nacon skickade recensionskod för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester.
