I Tales of Kenzera: ZAU får vi följa berättelsen om en ung shaman vid namn Zau, som får i uppgift att fånga andarna av tre monster som offer till Dödsguden Kalunga. I gengäld lovar Kalunga att återuppliva Zaus nyligen avlidne far. Zau är mycket atletisk, kan dubbelhoppa, vägghoppa och dasha genom luften. Zau är utrustad med två vapen: solmasken och månmasken. Solmasken låter Zau göra närstridsangrepp, medan månmasken gör att han kan skada fiender på avstånd. Båda maskerna har sina egna, distinkta uppgraderingsvägar. När spelare besegrar fiender samlar de “Ulogi”, en form av själsenergi som kan användas för att köpa nya färdigheter för Zau. Under spelets gång får vi gradvis nya färdigheter, vilket gör att vi kan låsa upp nya vägar för att komma åt platser som tidigare var utom räckhåll.
Tales of Kenzera: ZAU är ett spel som till en början kändes alldeles för “pratigt” och massor av information som bombarderade mig, som jag mer eller mindre klickade bort utan att lägga någon större vikt vid det. När spelet sedan väl kom igång byttes min uttråkning ut till ren och skär spelglädje. För Tales of Kenzera: ZAU är helt vansinnigt kul. Spelet har en precis lagom svårighetskurva och du får under tiden lära dig nya förmågor och krafter så att du kan bemästra dem när det behövs.
Det finns två olika krafter som din avatar har och dessa byter du emellan med ett snabbt klick på vänster bumperknapp. Du kan byta mellan dessa krafter när du vill och fiender tar olika skador beroende på vilken kraft du använder. Jag får härliga original Prince of Persia (1989) vibbar av spelet då det bygger på att ta sig fram på olika sätt och det gäller att använda olika tekniker hela tiden för att nå fram – något som senaste Prince of Persia: The Lost Crown gör ypperligt. Det finns en sekvens med tre vattenfall som jag kan frysa med mina “Månkrafter” och då gäller det att hoppa, dubbelhoppa, dasha, frysa vattenfallet och springa framåt för att inte bli dödad av spikar. Jag spenderade lång tid på att lyckas med att utföra alla kombinationer i rätt ordning, i rätt tid och hålla mig levande. En sådan här sekvens kan bli otroligt enerverande men då laddtiderna är obefintliga och det fanns en härlig känsla av att lyckas då jag klarade av ett delmål var det bara att nöta och nöta tills jag klarade mig vidare. Eufori känslan var total – precis som ett bra Metroidvania ska vara!
Det finns en väldigt tydlig och bra karta där du hela tiden kan se vart du ska och var nästa delmål är. Sen hur du tar dig dit är upp till dig själv.
Tales of Kenzera: ZAU är snabbt och många gånger kan du röra dig genom banorna med vindens hastighet. Det bara flyter på och är hela tiden kul. Du möter även en del fiender som sagt och att slåss mot dem blir en utmaning i sig. Oftast är det inga som helst problem, men…
Det finns en del irriterande aspekter av det. Framförallt när man kommer till en hissbana där vi ska ta oss upp i en byggnad och varje våning vi når så är det nya strider på en begränsad yta. Det här är inte på långa väga lika kul som resten av spelet och det blir bara irriterande svårt och repetitivt.
En annan sak som störde mig under spelet var att det är otroligt mycket dialog som både är inspelat tal och den visas som text. Problemet är att den stora klumpiga textrutan dyker upp och är i vägen för bilden så jag ser inte hur jag ska hoppa. Helt klart mindre bra speldesign.
Sammanfattningsvis vill jag rekommendera Tales of Kenzera: ZAU då det är snyggt och har galet kul spelmekanik. Sen finns det några mindre bra bitar, men när du väl kommer förbi det så blir spelet roligt och underhållande igen.
EA skickade recensionskod för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester.
