Stockholms bästa restaurang 2014: plats 9 – Och Himlen Därtill

259

104 meter över havet ligger en av Stockholms absolut coolast placerade restauranger – Och Himlen Därtill (även känd som bara restaurang Himlen). I Skatteverkets gamla skrapa på Söder så har man byggt ett lyxigt penthouse i bästa Las Vegas-stil, ovanpå studentbostäderna och spelutvecklarna Paradox.

Det luriga med Himlen är att stället består av två olika delar, på olika plan. Och där man vill sitta är i baren, högst upp, med 360 graders utsikt över en av Europas vackraste städer: Stockholm. Men lurigt nog så blir du automatiskt placerad i en liten matsal, två våningar ned, med utsikt bara åt ett håll ifall du inte ringer och specifikt säger att du vill placeras uppe. Detta är en klar nackdel och något Himlen måste skriva ut tydligt på sin hemsida när man bokar; den lilla matsalen är nämligen inte alls lika imponerande och har inte als lika skön atmosfär, som stället på toppen.

Då Himlen öppnade för några år sen så gick man kaxigt ut med att man skulle vara ”dyra”. För Södermalm, som är lika delar politisk aktivism som välbärgade mediapengar, så var detta kontroversiellt. Söder ska vara ”tillgängligt”, även om man har klass. Efter kritik om dålig service och låg ambition på maten så lyfte man sig och satsar nu på säsongsmenyer och nya kockar.

Efter den initiala besvikelsen om placering nere i matsalen istället för på toppen, så togs vi artigt emot av personal och visades till bordet. Menyn är som sagt säsongsbaserad och ändras därefter. 5-7 för- och varmrätter, balanseras av 3-4 efterrätter. Fisk och kött dominerar och priserna är precis över genomsnittet 300 kr per varmrätt. I vanlig ordning frågade vi servitören om tips och genomgång av menyn. Här var det skakigt. Hon blev tyst och erkände att hon dels inte hunnit smaka av nya menyn och inte heller var säker på vad vi gillar. Detta är anmärkningsvärt hos en restaurang med ambition att vara high-end. Frågan är inte att servitören ska gissa vad vi tycker om, utan att med stor säkerhet kunna presentera och tala om de fem varmrätterna och deras karaktär, samt ha en åsikt och tips för respektive – gillar man mustigare smaker, mindre salt, mer kryddigt? Vad är kocken/kockarna kända för? Istället blev det en väldigt allmän ”gillar du kött eller fisk?” som är ganska intetsägande, så vi beställde helt enkelt in en av varje. Bakad rödtungsfilé och havskräfta med jordärtskockspuré och brynt sojasmör (325:-) och Oxfilé med kantareller, puylinser, oxsvans och bourdelasiesås (395:-). Till detta fick vi rekommenderat två viner, ett vitt till fisken Pouilly-Fuissè (160:-) och ett rött Gigondas från Frankrike, Santa Duc (169:-).

Innan maten kom in så bjöds det på bröd och uppvispat smör, som verkligen var pinfärskt och helt underbart att starta med. Färskt, mjukt, vitt och mörkt bröd blandades men en god frökrisp.

Maten serverades ypperligt – två kypare kom ut samtidigt och ställde synkat ned tallrikarna, med handskar på händerna och perfekt timing. Huvudkyparen hällde sås på oxfilén och berättade kort om vad vi skulle äta. Proffsigt, lyxigt och skulle varit så från allra första början – även om vissa kan uppfatta det som lite ”fint i kanten”. Det ger en helt annan känsla av att bli omhändertagen i matupplevelsen, vilket är nog så viktigt på en restaurang med klass.

Fisken – Kom prydligt upplagd och smaken var god, särskilt jordärtskockspurén och rullarna av rödingfilé. Vi kände dock att vi saknade tillbehör till exempel någon potatisvariant eller dylikt som fyllde ut rätten lite. Sedan var främre halvan av havskräftan lite för underkokt och kall, vilket gav lite slemmigt intryck. Dock som helhet en klart tillfredsställande rätt som inte lämnar dig hungrig, även utan förrätt. Det vita vinet –”Autour de Fuissè” från 2010 var helt OK till maten, men kanske lite för pricy för den totala kvalitén på det.

Köttet – Jodå, oxfilé är svårt att misslyckas med. Köttet var gott, perfekt stekt och precis lagom medium rare så att det fortfarande var saftig, men även smakrikt. Tillbehören i form av kantareller och linser var gott, även om oxsvansen kändes lite för salt för vår smak. Potatismoset som kom i separat skål var helt suveränt – krämigt, lättsmält och precis lagom konsistens på. Det röda vinet – Gigondas – var i sig inget vin man dricker för att umgås till, men det matchade bra.

Oxfilé med kantareller, puylinser, oxsvans och bourdelasiesås. Foto: senses.se

Som helhet så är Himlen inte alls ett dumt val för ett bra mål mat och en riktigt schysst utsikt över Stockholm, framförallt Södermalm. Men ställen med bra läge måste vara försiktiga och inte sänka kvalitets-ribban – utsikt och stämning i all ära, men maten får inte slarvas med. Och även om maten var bra, så var den inte så mycket bättre att motivera prisskillnaden mot flera likvärdiga restauranger, med sämre utsikt/läge. Himlen måste också fundera på utbildning av sin serveringspersonal och policy att placera folk i matsalen – du vill sitta på ovanvåningen och ha nära till baren, som serverar helt fantastiska drinkar, förresten.

Missat någon del i vår serie Bästa Restauranger i Stockholm 2014? Se listan här!

Så här sätter vi betyg på Senses