Frostpunk 2 är den efterlängtade uppföljaren till Frostpunk. Det utspelar sig i en kall och ruggig värld, där det aldrig finns tillräckligt av någonting, och du som spelare antar rollen som chefen för New London. Det är ditt jobb att få staden att överleva genom stormar, sjukdomar och allt annat som kastas på dig. Och mycket kastas på dig.
Anledningen till att jag ville recensera Frostpunk 2 är för att jag aldrig riktigt varit insatt i city-sim-genren. Jag har spelat ett fåtal, men det har aldrig blivit något jag ägnat mig åt under längre perioder. Men med de överlevnadselement som Frostpunk-spelen erbjuder blev jag väldigt intresserad av att doppa tårna i uppföljaren. Och det var överväldigande, till en början. Under de första timmarna bombarderades jag av vad som kändes som miljoner textbubblor som förklarade spelets olika element. Och det är mycket som kastas på dig, nästan för mycket. Regler, tips, mål – det känns som att det aldrig tar slut.
Frostpunk 2 är betydligt större än det första spelet, både spelmässigt och innehållsmässigt. Det finns en hel del nya spelmekaniker och regler. I det första spelet hade man ansvar för kanske hundratals människors liv, men i uppföljaren kan man ha ansvar för hundratusentals människor. Och det märks. Under de tjugo timmar jag spenderat i kampanjen har min lilla koloni växt till en stor stad med tåg, robotväktare och en oljeproduktion som nästan sköter sig själv.
I stora drag handlar spelet om att få sin stad att överleva de svåra förhållandena – inte bara det iskalla vädret, utan också invånarna som bor i staden. Det finns fyra olika grupper av människor, som alla har sina egna politiska åsikter och moraliska ståndpunkter. I stadens mitt bygger du en gigantisk kärna i form av en värmekälla som drivs med olja för att nå sin fulla potential. I det första spelet användes endast kol som värmekälla, men nu har man upptäckt olja. Det är svårare att utvinna och kräver mer arbete, men det varar längre.
I början är det svårt att bara hålla staden vid liv med tillräckligt med värme eller mat. Det är en kamp mot klockan och den annalkande snöstormen. Och när du väl har kontroll över dessa problem, kommer de mest intressanta delarna av spelet fram. Då börjar grupperna i din stad att framföra sina önskemål – de har sina egna idéer om hur staden ska utvecklas. Det är då förhandlingarna mellan de fyra olika grupperna i staden tar fart, och med varje beslut du fattar gör du någon av grupperna missnöjd. Målet är att försöka hålla alla fyra nöjda, om du vill. Friheten är enorm; du kan strunta helt i tre av grupperna och bara gynna din favorit. Men då kan kriminaliteten öka, eller så saktar arbetet ner i gruvorna. Det gäller att ha koll på allt och försöka få staden att fungera.
Som jag nämnde tidigare är jag inget fan av city-sim-spel. Och jag är fortfarande inte det, för detta är inte så mycket ett city-sim-spel. Det är mer ett spel om kommunikation och val, kompromisser och åtgärder. Och det finns aldrig några enkla val, eftersom man vill försöka gynna alla grupper. Annars riskerar kriminaliteten att öka, eller något annat problem av missnöje att uppstå. Det är en konstant kamp för att få staden att fungera.
Men det kan bli lite för mycket, tycker jag. Med så många olika moment, spelmekaniker och saker som konstant slängs på en, blir det en ständigt stressig spelupplevelse. Det är inget spel man startar upp efter en jobbig arbetsdag – inte för mig, i alla fall. Du måste vara vaken och alert, annars kommer du att få starta om från din tidigaste sparning för att undvika att utlösa ett krig i staden som tömmer dig på mat och arbetskraft.
Mot slutet av kampanjen börjar spelet också bli enformigt. Problemen som dyker upp känns som samma gamla problem, om och om igen. Jag klickade mig igenom dialogbubblorna bara för att komma vidare och skaffa mer mat eller bränsle. Dessutom kan jag säga att spelet inte är särskilt väloptimerat. Datorn blev snabbt varm, och jag fick konstanta prestandaproblem under mitt spelande. Och jag spelade på låga inställningar – ändå bråkade spelet med min dator. Jag sitter på ett RX 6750 XT garfikkort och en intel i9- 9900k processor.
11 bit studios skickade recensionskod för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester.
