Jag är yngst på pressvisningen av The Substance, med kanske hela tjugo år. I entrén på Bio Capitol får jag blickar av de andra kritikerna. Jag fattar, vad fan gör jag där liksom? Klädd i en säckig hoodie, hängseloverall, keps och solglasögon. Vad vet en sån ung kille klädd som mig om film egentligen? Nu vet jag inte om det var exakt det de andra tänkte. De kanske tänkte tillbaka till när de själva var tjugo-någonting, och hur det kanske hade varit bättre då? Hur många val som fanns kvar att göra vid en yngre ålder, hur många år som låg kvar framför en? Detta var ett väldigt passande möte för mig innan The Substance.
Coralie Fargeat regisserade den mycket bra rape-revenge-filmen Revenge, som kom ut 2017. Nu är hon tillbaka; större och bättre. Och leverar långt över förväntan. Demi Moore, Margaret Qualley och Dennis Quaid är en fantastisk, liten ensemble för denna fartfyllda, våldsamma, vackra och tankeväckande film.
Elisabeth Sparkle (Demi Moore) är stjärnan i ett populärt TV-areobicsprogram. Hon får sparken på sin 50-års dag av en groteskt, äckligt bra Dennis Quaid. Elisabeth råkar sedan ut för en bilolycka. På sjukhuset ger en ung skjuksköterska henne i hemligt en flash-enhet märkt “The Substance”, som främjar en mystisk leverantörs uppfinning: ett serum som när det injiceras skapar en yngre, vackrare, en “perfekt” version av användaren, även om de två förblir sammankopplade som “en”. Efter noga övervägande beställer Elisabeth produkten, där det medföljer tre enkla riktlinjer. Och gissa vad? Riktlinjerna bryts och vad som följer är ett av årets utan tvekan bästa filmer.
Filmen är två timmar och tjugo-en minuter och jag ville aldrig att det skulle ta slut. Den rör sig och rör sig, som en haj på kokain med tung basmusik i bakgrunden. Vida gluggar, skrikiga färger, kött och blod. Demi Moore har aldrig någonsin varit bättre och genom filmens gång förstår vi att hon här står för årets bästa skådespelarprestation. Hon ger sitt allt och sitt inre. Att säga ja till denna films manus måste varit ett direkt ja! Men det måste kommit med en massa ångest och oro för varje dag till första inspelningsdatum. För vad hon gör i filmen är ordentligt modigt och stort.
Likaså med Margaret Qualley (Once upon a Time In Hollywood), som alltid har varit bra, men under Coralie Fargeats sylvassa regi så har Qualley blivit någon att verkligen hålla utkik för.
The Substance är en mycket grotesk och våldsam film, men precis som i oss människor så finns det så mycket mer bakom allt kött och blod. Filmen tampas med en massa på en och samma gång. Ska man nöja sig? Ska man försöka att inte blicka tillbaka alltför mycket? Lägga mera tanke på vad som finns bakom skalet av hud och kött? Den slänger upp en massa tankar, utan att någonsin tappa fart eller riktlinje. Berättandet är mästerligt och kompromisslöst.
Under filmens gång tänker jag ungefär varenda kvart att den omöjligt kan gå längre, men ändå går den alltid längre. Det är ett under att filmen överhuvudtaget fick göras, med tanke på att det inte är en liten chansning, detta. Om filmen inte skulle ha funkat, så hade det ändå kunnat bli ett fantastiskt försök. Jag ger allting för en stor, vågad och ambitiös film, även om den skulle vara dålig. Men detta hade kunnat bli riktigt ruttet om det inte funkade. Men i och med att den funkar och är gjord på en sådan hög nivå, så är det svårt att inte ha käften öppen när sluttexterna väl rullar.
Som skräckfilm leverar den totalt. Med specialeffekts-makeup som mer än troligen skulle ge Rob Bottin och Nick Benson varsitt stort leende. Kittlande och grotesk kroppsskräck, tänder och naglar tappas, ögon dubbleras och hud skalas av. Med en final som kan mätas med det blodigaste som någonsin gjorts – hej Braindead!
Coralie Fargeat måste nog känna en massa press inför nästa film, för The Substance är ett mästerverk. Och du måste se den på bio, det ska vara en stor duk, det ska vara högt ljud, du ska absorberas och du ska inte ha några distraktioner. Detta är en biofilm, mer bio än de flesta filmer som Hollywood skiter ur sig nu för tiden. Gå själv, ta med någon, gå som en grupp, det spelar ingen roll! Gå och se The Substance!
Så här sätter vi betyg på Senses
