Hem SpelPC Recension: Sniper Elite: Resistance

Recension: Sniper Elite: Resistance

av Robin Sherlock Holm

Sniper Elite-serien har funnits ett bra tag nu, och jag har spelat varenda en. Det är något fantastiskt tillfredsställande med att avfyra ett skott, se kulan gå i slow-motion genom terräng och byggnader, för att sedan tränga genom ben och kött i en brutal X-ray-vision – innan nazisten du precis skjutit faller till marken i en löjlig ragdoll-animation. Det har alltid varit en av seriens största höjdpunkter. Men nu känns det… gammalt.

Det första jag ser när jag startar spelet är en popup som erbjuder DLC. Det är aldrig ett bra tecken. Att bli uppmanad att spendera ännu mer pengar direkt efter att ha köpt spelet lämnar en dålig eftersmak.

Photo courtesy of rebellion Developments

Story och uppdrag

Sniper Elite: Resistance är det senaste tillskottet i Rebellions långlivade serie av andra världskrigsbaserade smygarspel. Den här gången befinner vi oss i det nazi-ockuperade Frankrike år 1944 och får spela som Harry Hawker, en agent från Special Operations Executive (SOE), som ansluter sig till den franska motståndsrörelsen för att sabotera ett nytt supervapen.

Storyn är dock tunn – pappers-tunn. Sniper Elite har aldrig varit känt för sina karaktärer eller sitt berättande, men den här gången känns det extra fattigt.

Spelet erbjuder nio uppdrag i varierade miljöer, från skogar och hamnområden till småstäder. Men trots den visuella variationen känns uppdragen snabbt repetitiva, med samma återkommande mål: förstöra objekt eller stjäla dokument. Det finns inget nytt här – det är exakt samma typ av uppdrag jag spelade i föregående spel… och spelet innan det.

Photo courtesy of rebellion Developments

Grafik och presentation

Det första uppdraget placerar dig högt upp i ett torn, med en damm och ett gäng nazister som patrullerar nedanför – perfekta måltavlor. Men istället för att imponeras slås jag av hur fult spelet är.

Jag vet att Sniper Elite aldrig har varit en AAA-produktion, men här ser det faktiskt sämre ut än tidigare spel. Trots att jag stängt av motion blur ser allt blurrigt ut. Art designen känns livlös, ljussättningen platt, och både animationer och texturer är återanvända direkt från Sniper Elite 5.

Photo courtesy of rebellion Developments

Spelmekanik och nyheter

En av spelets nyheter är ”Propaganda”-läget, som introducerar arkadliknande utmaningar med tidsbegränsade mål. Multiplayerläget ”Axis Invasion” gör också en återkomst, där spelare kan invadera varandras kampanjer som fiendeskyttar. Vilket är en oerhört rolig och spännande mode. Trots dessa tillägg känns spelet som en upprepning av tidigare delar, utan några betydande innovationer. Kontrollerna är ibland klumpiga, särskilt vid intensiva strider, och vapenväxlingen känns seg.

Dessutom har fiende-AI:n inte förbättrats alls. Fienderna är fortfarande lika korkade som de alltid varit, vilket vid det här laget börjar bli riktigt tröttsamt. Man kan skjuta en nazist, och hans kamrater reagerar knappt – eller springer rakt in i samma fälla. Förhoppningsvis tar Rebellion tag i detta till nästa spel och gör fienderna smartare, så att de faktiskt bjuder på en riktig utmaning.

Slutsats

Sniper Elite: Resistance erbjuder samma välbekanta smygar- och snipingmekanik som fansen älskar, men det känns som en DLC snarare än ett fullvärdigt spel. Det är som att utvecklarna tagit Sniper Elite 5, lappat ihop några gamla idéer, och satt en ny titel på det.

Det här borde ha sålts som en expansion till föregående spel – för halva priset.

Wendros skickade recensionskod av detta spel. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester.

Så här sätter vi betyg på Senses

Missa inte detta

Lämna ett svar

[script_21]

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.