I Smile 2 får vi följa den populära popsångerskan Skye Riley (Naomi Scott) som efter en mycket brutal incident upplever alltmer skrämmande och oförklarliga händelser. Samtidigt försöker hon förbereda sig för en ny världsturné efter att ha tagit ett sabbatsår efter en våldsam bilolycka. Skye måste nu möta sitt mörka förflutna och kämpa för att återta kontrollen över sitt liv innan det spårar ur totalt.
När jag recenserar film brukar jag försöka hinna ikapp filmserierna innan jag recenserar en uppföljare. Jag gjorde detta med bland annat Pitch Perfect 3, vilket var en fördel för recensionen den gången, då jag annars inte hade plockat upp hur mycket filmskaparna hade ändrat formeln för filmen. Med Smile 2 hann jag inte se ettan innan jag såg tvåan, så introduktionen till världen blev via uppföljaren.
För er som sett ettan är första scenen en direkt fortsättning på händelserna från den filmen, och den snygga och brutala introscenen sätter verkligen tonen för resten av Smile 2. Efter introt får vi följa helt nya karaktärer som inte är kopplade till första filmen överhuvudtaget. Så för mig som inte sett ettan blev det väldigt bekvämt att inte behöva ha all information från första filmen.
Det jag gillar med Smile 2 är att filmen har flertalet riktigt läskiga och brutala scener, och Naomi Scott i huvudrollen klarar att tackla det hela med bravur. Det var både en och två gånger som jag hoppade högt. De praktiska effekterna är sanslöst bra, och det finns en scen med en karaktär och en skivstångsvikt som kan vara bland det värre jag har sett i en film någonsin. Filmen tillåter sig även att ta tid på sig, och vi får sakta men säkert veta mer om karaktären Skye Riley. Vi inser att hon är mer mångbottnad än vad som först verkar. Jag har nog aldrig insett hur otroligt läskigt leende människor är, och den här filmen tar verkligen det till en helt annan nivå!
Det som är synd med Smile 2 är att filmen är alldeles för lång i min mening. Den hade verkligen mått bra av att kortas med en halvtimme. Det är lite för många gånger som samma upplägg används om och om igen: lång uppbyggnad, något läskigt sker och sen tillbaka till normalt igen. Plus att jag för första gången verkligen irriterade mig på skräckfilmsklyschan att ingen tänder varenda lampa i huset för att inte bli påhoppad av något läskigt i mörkret. Sen tycker jag även att fast filmen är så otroligt lång, så är slutet sanslöst stressat och känns nästan stympat.
Smile 2 finns nu på Ultra HD och det här är verkligen den versionen av filmen som du vill uppleva. Bilden är fullkomligt felfri med härligt djup svärta och starka färger. Som jag nämnde ovan finns det en hel del mörker i filmen, och det kommer fram på bästa sätt via Dolby Vision HDR.
Ljudet i Dolby Atmos är också välgjort rakt igenom, och framför allt i den extremt läskiga scenen med en hel hop läskigt leende människor i huvudpersonens lägenhet har ett härligt subtilt soundtrack som verkligen får nackhåren att resa sig. En annan scen i ett kylrum är också ett exempel på högeffektiv ljudmix.
Skivan är även proppad med extramaterial, intressanta dokumentärer och ett kommentarspår med regissören.
Sammanfattningsvis vill jag rekommendera Smile 2 på UHD för att det här är en riktigt läskig film, och upplevelsen förhöjs verkligen med denna fina utgåva. Det är som sagt synd att filmen drar ut lite för länge på sig, men när du väl är framme vid det brutala slutet är det ändå värt det.
SF Studios skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.
