Sonys en gång så populära karaoke-spel SingStar är nu här till PS4. Och det blir tyvärr inte alls mycket till sångfest.
Vi kan än idag minnas hur otroligt kul vi hade för 10 år sedan med SingStar-spelen på PS2. De fungerade precis så enkelt som en karaoke-simulator för hemmabruk skulle, kom i utgåvor med mängder med bra låtar samlade på en skiva och SingStar-mickarna bidrog till känslan av äkta Karaoke ute på krogen. Men med tiden så bleknade serien alltmer bort och slutade helt utvecklas. Konceptet är förvisso inte så lätt att revolutionera – karaoke är ju karaoke – men istället för att skapa nya spelsätt och utmaningar, så blev utgåvorna bara skralare och skralare och tvingade oss att köpa om låtar vi redan ägde.
Till de goda nyheterna på SingStar Ultimate Party till PS4 hör att grafiken givetvis är snyggare än förr. Texten och pitch-mätaren är högupplöst och strålar och glänser. Sen har man även skapat en SingStar-app som gör din smartphone till en SingStar-mick (typ). Systemet och parningen fungerar bra med de flesta smartphones vi provat (iPhone, Galaxy). Den dåliga nyheten är att känslan nästan försvinner helt när man ska sjunga in i sin mobil istället för en äkta mick. Givetvis funkar det att koppla in de gamla USB-mickarna, vilket vi såklart gjorde. De nya låtarna består av en blandning moderna hits såsom Aviciis ”Hey Brother”, Ellie Gouldings ”Burn”, Carly Ray Jepsens svängiga ”Call me maybe” och Lionel Richies klassiska ”Hello”. Annars står vi mest och kliar oss i huvudet över urvalet ”allsångslåtar” som spelet erbjuder. Någon som kan nynna på Ed Sheerans ”Lego House”? (till skillnad från ”I See Fire”)
Där slutar tyvärr också allt som är nytt och bra med nya SingStar. Kvar får vi en lista med besvikelser och problem som kan göras lång. Först och främst: SingStar-appen är smart uttänkt för snabbt party-spel, men ljudmixningen är helt åt skogen. Oavsett om det är mickar eller telefonen så kan du inte höja volymen mer än till max och då hör du ändå inte vad du sjunger. Så lågt mixat är det. Man står som Jerry Williams med fingret i örat för att höra hur man låter, då originalljudet annars helt dränker det. Nästa grej är – ironiskt nog – att trots att spelet heter ”Ultimate Party” och att det är lättare är någonsin att vara många spelare på en gång, med varsin telefon, så finns här inget egentligt party-läge. Inte ens ett duett eller pass-the-mic läge! Utan bara en mot en, där båda sjunger samma (huvud)stämma, oavsett om man är man eller kvinna. Snacka om tre steg bak från tidigare delar…
SingStar på PS4 är dessutom inte kompatibelt med dina gamla skivor från PS2 och PS3. Alls. Man skyller på tekniska begränsningar i och med PS4:ans helt annorlunda arkitektur och avsaknad av bakåtkompatibilitet. OK, men vad hindrar att vi som har skivorna kan registrera dem på något sätt och få ladda ned låtarna vi redan äger digitalt (kanske med en pytteliten avgift för uppiffade HD-versioner)? Istället står vi där med lång näsa och kan ladda ned vissa av de låtar vi köpt digitalt – till PS3. Sony har beklagat och skyller på tekniska problem med servrarna, men vi stod mest och var deppade över att bara tre låtar från vår digitala samling på PS3 gick att nå. För att inte tala om en hög med klassiska SingStar-skivor med kanon-hits från 80- och 90-talet, samt Svenska Hits för evigt lär samla damm (eller tills vi drar fram PS2:an igen). Dessa skivor har folk samlat på sig och betalat för genom åren. Det rör sig kanske om ett 50-100-tal låtar. Ska man verkligen begära att man ska betala 15 kr per låt en gång till för att kunna spela dem? Det är ju helt orimligt, både som kostnad och princip.
Den planerade karaoke-kvällen kom av sig och vi satt där till slut med ledsna miner och en handfull låtar vi kände igen som vi spelade ett par gånger, men tröttnade fort på. Hur kunde det bli så här? Alla roliga lägen är borta och vi tvingas plocka fram plånboken bara för att få återuppleva glädjen i ett par gamla låtar som vi redan äger. I två utgåvor till och med. En gång i tiden drev SingStar på försäljningen och folkligheten hos Playstation-märket. Idag är det som en trist och väldigt dyr demo, en förklädd free-to-play med köp inuti app, där du måste punga ut tusenlappar för att återställa samlingen. Det är deprimerande och verkligen inte något Ultimate Party…
Vi matar ut skivan och går upp och letar efter vår PS2:a på vinden. Någonstans måste den där festliga känslan av karaoke gå att uppleva igen…
Så här sätter vi betyg på Senses