I A Man Called Otto så får vi möta Otto Anderson (Tom Hanks) som har bestämt sig för att det är dags att lämna in. Han stänger av elen, avsäger sig telefonen och köper fem fot rep i den lokala järnhandeln. När han står beredd med snaran runt halsen så dyker hans nya granne Marisol (Mariana Treviño) och hennes familj upp i hans liv. Det är startskottet på en inre och en yttre resa där Otto tänker tillbaka på det som varit och hur hans framtid har blivit. Sakta men säkert börjar Ottos griniga yttre och hårda skal mjukas upp av hans nyfunna vän och livet är kanske inte så mörkt som han har fått för sig.
A Man Called Otto är en amerikansk remake av den svenska dubbelt Oscarsnominerade filmen En man som heter Ove med Rolf Lassgård i huvudrollen. En remake är sällan eller aldrig bättre än originalet men denna gång så anser jag att versionen med Tom Hanks är många gånger bättre än den svenska.
Teamet bakom A Man Called Otto är många samma människor som var med och producerade den svenska versionen då SF Studios är medproducenter. I grund och botten har båda filmerna exakt samma story, vi får följa den mycket griniga och lätt retlige Otto (Ove) på en resa i att finna livsglädje igen. Skillnaden är hur det är berättat. Det finns massor av exempel i hur den amerikanska versionen är ”renare” och inte svävar ut i delar av handlingen som inte behövs. Till exempel så är hela sidohandlingen om pappan borttagen som den svenska filmen spenderar otroligt mycket speltid på.
Den största skillnaden är hur den amerikanska versionen bygger upp händelser som i den svenska filmen inte får någon tyngd alls. Ett spolier-fritt exempel är med i trailern av filmen och det är när Otto ger ett mynt till en clown som skall göra ett trolleritrick. Han säger till att han vill ha tillbaka sitt mynt och clownen lovar att göra det. Sen när clownen gör tricket så får Otto tillbaka ett annat mynt än det han gav clownen men av samma valör. Han blir då arg och ger sig på clownen.
Den händelsen är exakt likadan i både den svenska och den amerikanska varianten av filmen. Skillnaden är att i den svenska så ger Ove clownen bara en femkrona ur sin ficka men hinner tydligen studera den så han vet exakt vilket år den präglades så när han får tillbaka en annan femma blir han arg och ger sig på clownen. Så i den svenska versionen finns det egentligen ingen anledning att han attackerar clownen. Han är bara grinig och stingslig och allmänt konstig.
I den amerikanska versionen så byggs myntet upp i och med att vi först får se hur han plockar upp det ur ett fat och stoppar det på sig. En ritual som upprepas. När vi sedan får reda på hur och av vem han får myntet av så förstår vi som publik hur viktigt myntet är för honom. Så när clownen blir attackerad så är vi som publik helt och hållet på Ottos sida även om alla andra runt omkring inte förstår något av hans handlingar.
Liknande händelser finns genom hela filmen där slutresultatet är exakt samma i den svenska som den amerikanska men det finns ingen som helst uppbyggnad av detta i En man som heter Ove. Nu har jag inte läst boken så jag vet om det här är den amerikanske manusförfattarens förtjänst eller om det är så att det finns bättre uppbyggnad i boken.
Skådespelarinsatserna är fullkomligt briljanta rakt igenom i A Man Called Otto och så är även fallet i stora delar av den svenska versionen men det är just regi och manus som är den stora skillnaden mellan filmerna.
A Man Called Otto är en väldigt emotionell film och regissören Marc Forster har en otrolig fingertoppskänsla för att inte hamna i sentimentalt dravel utan allt känns realistiskt.
Blu-ray utgåvan uppvisar fin bild i 1080p med klar bild, tydliga färger och inga komprimerings artefakter. Ljudet levereras endast i 5.1 DTS HD men dialogen sitter tydlig och ljudet trycker till där det behövs. Det är inte en effekt tung film så ljudet är ändå helt klart fullgott. Hör och häpna så finns det faktiskt med extramaterial på skivan i form av en ganska kort dokumentär som tyvärr är väldigt mycket ”klubben för inbördes beundran”. En del intressanta saker tas upp däremot så det är inte helt katastrof. Sen finns det med en musikvideo där producenten och tillika Tom Hanks fru Rita Wilson sjunger filmens tema ihop med en annan sångare. Det finns även en bakom kulisserna film om hur de gjorde den låten och videon och tyvärr känns allt fruktansvärt självcentrerat och fånigt och jag fick nästan lite Tiger King musikvideos vibbar av det hela!
Sammanfattningsvis så kan jag inget annat än varmt rekommendera A Man Called Otto då det här är en film som berör publiken på många plan. Plus att den fungerar som en perfekt exempel på hur olika filmer kan bli även om de är baserade på exakt samma grund.
SF Studios skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.
