Första A Quiet Place hade premiär 2018 och jag missade den helt och hållet. Det var inte förrän jag såg trailern till uppföljaren A Quiet Place Part II som filmserien hamnade på min radar. Så jag blev sugen på att se första delen och gjorde det lite på vinst och förlust – sjutton vad jag blev hooked! Det är en enkel, men genialiskt premiss att varelserna endast har hörsel och det gäller att vara så tyst som möjligt för att inte bli upptäckt. Sen att filmen hade alltid intressanta och duktiga Emily Blunt i huvudrollen gjorde inte det hela sämre. Sen kom en pandemi i vägen och A Quiet Place Part II fick, precis som så många andra filmer, snällt vänta på att få premiär.
Efter att vi fått se lite vad som hände den absolut första dagen då invasionen började, så tar handlingen vid exakt där första filmen slutar. Dottern Regan (Millicent Simmonds) står i centrum denna gång och hon har listat ut att det kan finnas andra överlevande på en ö strax utanför kusten. Tillsammans med en annan överlevare vid namn Emmett (Cillian Murphy) så ger de sig ut på ett minst sagt livsfarligt uppdrag. Samtidigt kämpar Evelyn (Emily Blunt) och Marcus (Noah Jupe) för sin överlevnad emot minst sagt dåliga odds.
Första filmen slutar verkligen abrupt och egentligen mitt i en storyline. Den bjöd in att vi skulle få se en fortsättning. Det var inte regissören och manusförfattaren (tillka skådespelaren och Emily Blunts riktiga make) John Krasinski helt med på, så det kräves en del övertalan innan han gick med på att skriva en uppföljare. I A Quiet Place Part II har fokus skiftat från de vuxna till barnen i Abbot familjen och framför allt handlar uppföljaren om dottern Regan, som spelas av den döva skådespelerskan Millicent Simmonds. Hennes debutroll var i Wonderstruck, där hon verkligen imponerade på mig. I denna film visar hon ytterligare prov på vilken kompetent skådespelerska hon är. Hennes scener är till största delen ihop med Cillian Murphy och deras samspel är verkligen imponerande. Murphy har jag haft ögonen på enda sen mästerverket 28 Dagar Senare och han är alltid lika fascinerande, oavsett hur bra eller dålig resten av filmen är.
Foto: ©Universal / SF Studios
Emily Blunt använder hela sin reportoar och även om hennes roll är nedskalad så lyser hon ändå starkast. Den ende som jag har lite svårt för – och det är egentligen inte så mycket skådespelaren Noah Jupes fel, utan det är nog hur karaktären Marcus är skriven – för det är något som hela tiden skaver i mig när jag ser honom.
Actionsekvenserna är snygga och valet att göra allt praktiskt (förutom varelserna) är ett genidrag. Allt har rätt tyngd och det känns verkligen ut i fingerspetsarna när adrenalinet kickar in. Det finns en sekvens precis i början (som också ses i trailern) då kameran är kvar i bilen hela sekvensen och de möter en skenande buss. Sjukt snyggt genomförd sekvens.
Det enda negativa som jag kan säga om A Quiet Place Part II är att filmen faller lite på sitt eget grepp. Det som familjen Abbott kommer på i slutet av första filmen, sättet hur de kan bekämpa varelserna är inte så svårt att komma på och militären borde ju rimligtvis ha kommit på något tidigare än familjen Abbott. Sen. i slutet på den här filmen, så visar det sig att rymdvarelserna har ytterligare en rejäl svaghet som någon annan också borde ha kommit på tidigt. Jag ska inte avslöja vad det är, men i sin helhet är det ganska dumt.
UHD-utgåvan är helt superb: ljud och bild är av referenskvalitet. Filmen har flera mörka sekvenser som är ljussatta med stearinljus och dessa ser helt enormt snygga ut. Det finns ingen som helst tendens till blödning i kontrasten mellan det mörka och det ljusa. Ljudet i Dolby Atmos går inte heller av för hackor. Den här filmen bygger ju verkligen på tystnad och att små ljud kan vara rent av dödliga och då finns det inget bättre än ett krispigt Atmos-spår som framhäver varje nyans i ljudbilden. När det sedan brakar loss och saker exploderar dundrar det på riktigt fint! Extramaterialet består av ett gäng ganska korta, men faktiskt intressant dokumentärer som faktiskt går in lite på djupet hur man skapade vissa sekvenser.
Sammanfattningsvis så är A Quiet Place Part II en spännande och adrenalinstinn uppföljare med en episkt grym UHD-utgåva. Så betyget kan inte bli annat än ett måste!
