Vi har inte spelat så mycket Saints Row på redaktionen genom åren. Så Volitions nya spel, Agents of Mayhem, kommer helt och hållet att bedömas utifrån kvaliteten som det har som action-äventyr i öppen värld, inte hur väl det anknyter till tidigare spel och story lines.
Doctor Babylon opererar.
Agents of Mayhem utspelar sig kusligt aktuellt nog i Sydkoreas huvudstad, Seoul, dock en bit in i framtiden. Här har det onda konglomeratet L.E.G.I.O.N. (the League of Evil Gentlemen Intent on Obliterating Nations) satt igång sin plan för världsherravälde genom att bygga ett vapen som kretsar kring anti-materia. Spelarens roll blir att styra de (i slutändan) tolv agenterna från M.A.Y.H.E.M. (Multinational AgencY Hunting Evil Masterminds) och sätta absolut stopp för Legion och deras mystiske ledare, Morningstar Genom äventyret möter man också ärkeskurken Doctor Babylon och en svensk onding med det mycket vanliga namnet Magnus Torrison.
Detta är alltså ett open-world-spel i tredjepersonsperspektiv, där du kan röra dig fritt, köra fordon, leta bonusar, utföra sidouppdrag och levla upp dina karaktärer. På så vis kommer alla som spelat GTA, Assassin’s Creed, Watch Dogs och för den delen Saints Row, att känna sig som fisken i vattnet. Faktum är att dessa ganska öppna och väldigt innehållsrika spel har blivit extremt populära, mycket tack vare sin frihet och antalet speltimmar man för pengarna. Agents of Mayhems egna, stora “grej” är att du kan växla mellan tre olika hjältar, som du väljer inför varje uppdrag. Du börjar med tre hjältar, men kan spela fram ytterligare nio. Hollywood är den “snygge” all-around karaktären, Hardtrack är den hårde som gör mycket skada i närstrid med sitt pump-hagel och Fortune är den latinamerikanska teknikern som rör sig spänstigt och hanterar pickor som ingen annan. Om en hjälte tar för mycket stryk kan du “vila” den och spela med en annan. Varje hjälte har sin styrka och svaghet och detta är oftast enligt balansen styrka kontra snabbhet. Varje karaktär har också en special-attack, som måste laddas om och ett Mayhem-läge där de gör extra mycket skada eller helt enkelt skapar underbart kaos som är både roande och faktiskt ett effektivt spel-mekanskt inslag.
Agenterna räds verkligen inte höjder.
På vissa sätt kanske Agents of Mayhem låter lite som Overwatchs MOBA-upplägg, men förutom att Blizzards spel är ett FPS är det dessutom “bara” ett online-multiplayerspel, medan Volitions spel är mer fokuserat på enspelaräventyr, även om här finns ett online-läge som du kan spela efter level 8. Ett annat spelmekaniskt inslag vi diggade var att alla karaktärer kan utföra tyngdlagstrotsande trippelhopp och kan dessutom falla från hur höga höjder som helst, utan att ta skada, vilket gör loot-letande på hustak och toppen av skyskrapor så mycket roligare.
Rent tekniskt så funkar Agents of Mayhem bra. Grafiken är 80-tals inspirerad och modern-retro-schysst, om än inte häpnadsväckande. Ljudet är mixat i 7.1 kanaler, vilket ger en väldigt fin balans och kristallklar dialog kring frontkanalerna. Vi fick spelet en tid innan release och det kändes förfriskande färdigställt och buggfritt för att vara ett open world-spel, även om det inte är det mest avancerade open world spelet vi någonsin testat. Några smolk i bägaren finns ändå i form av frame dips här och var, även på PS4 Pro och kontrollerna är en blandad påse. I huvudsak fungerar de bra och bilkörningen är över förväntan (med rätt fordon), men samtidigt känns de sega och lite för tröga i strid, vilket inte direkt gör spelet lättare när man omringas av snabba robot-ninjor från alla håll. Här borde Volition ha kikat närmare på FPS-konkurrenter som Call of Duty och framförallt Uncharted-spelen och tagit ett blad från deras bok. Vi kanske vågar hoppas på en patch som fixar till dessa två bekymmer?
Agents of Mayhem har en estetik som är inspirerad av 80-talets tecknade serier såsom He-Man och G.I. Joe.
Överlag är Agents of Mayhem som spel väldigt enkelt att komma in och uppdragskartan är sällan så överflödad av upprepande sidouppdrag som exempelvis Assassin’s Creed kan lida av. Samtidigt känns världen ganska oinspirerande och artificiell; människorna i Seoul reagerar när du skjuter, men bara genom att dra in huvudet samtidigt som de står kvar som fån. AI:n är inte heller i världsklass: det är inga större problem att ställa sig på en bra plats och snipe:a av fiender som ramlar in en och en, som lämlar med extra mycket självmordsbenägenhet. Precis som Saints Row så har Agents of Mayhem en “humoristisk” ton. Det är inte grabbflåsigt direkt, men det kan bli lite pubertal dummerjöns-ton som mest framkallar suckar. Karaktärerna tar sig inte alls på allvar och det kan ju funka i ett spel som Ratchet & Clank, men här blir det ofta bara pajjigt och man tackar utvecklarna för att åtminstone haft den goda smaken att inte dra ut på cut-scenes och dialoger alltför länge.
Agents of Mayhem gör kanske ingenting bäst i genren, men det är ändå kul att spela och bjuder på lättsam open world action med bra röj. Det finns i ärlighetens namn bättre spel i kategorin, men om du redan gått igenom GTA V, Uncharted 4 och Assassin’s Creed Unity så är Agents of Mayhem verkligen inget dåligt val härnäst, speciellt om du diggar genren. För dig som dessutom älskar Saints Row-spelen så kan vi inbilla oss att här finns ännu mer godis att utvinna i fråga om cross-over referenser, karaktärer och tidigare storylines.
Så här sätter vi betyg på Senses