I helgen, den 25 maj, så fyllde Ridley Scotts thriller-skräckis, med den klassiska taglinen “I rymden kan ingen höra dig skrika“, 40 år. Det är omöjligt att överdriva betydelsen som den första Alien-filmen haft på bio- och populärkulturen – alltifrån referenser till den banbrytande scenen med utomjordingen som pressar sig ur besättningsmannens mage, till Sigourney Weavers hårdbarkade, kvinnliga protagonist. Men håller den för nyutgåva fyra decennier senare och hur mycket kan UHD 4K göra med så gammalt material? Läs vidare så får du svaret.
Alien handlar om besättningen på fraktskeppet Nostromo; en brokig skara människor vars jobb det är att transportera gods över galaxen, men även ta kontakt med vad som kan tänkas vara intelligent liv. När de väcks ur kryo-sömn för att skeppet plockat upp en signal från en liten, okänd planet så tar gänget sig ned till ytan för att undersöka saken närmare. Det visar sig snart vara ett gravt misstag…
Jag ska göra spänningen kort – Fox har gjort ett makalöst jobb med Alien (40th Anniversary Edition, som utgåvan heter i USA) på UHD. Filmens ålder avslöjas av tempot, frisyrerna och stundom figurernas sätt att prata. 4K-transfern ryktas ha skapats under övervakning från mästaren Ridley Scott själv och är en helt ny digitalisering av 35mm-cellulioden. Den är dessutom mastrad för HDR10+, det öppna, dynamiska formatet med meta-information (som konkurrerar med Dolby Vision) och som verkligen visar sin förträfflighet ännu en gång. Under de sex minuter det tar för filmen att presentera sin första människa (John Hurt, i detta fall) så leds vi igenom ett rymdskepp som känns helt levande, modernt och äkta. Svärtan är avgrundsdjup på Panasonic FZ800 och färgerna är helt perfekt balanserade. Detta, ihop med lystern som gör att ljuset från belysningsrören faktiskt belyser ytor som man kan förvänta sig i verkligheten, gör utgåvan till toppmaterial av 70-talsfilmer på UHD. Alien är en mörk film, både bildligt och bokstavligt, och sällan ser man en så stor nytta av HDR10+ som här, där mörker inte innebär att man “inte ser något alls”.
Bilden är också helt perfekt upprensad från gryn, skrapor och slitage – jämför med 20th Century Fox-loggan som öppnar filmen så känns det som sekvenserna kommer från olika århundraden: Alien: 40th anniversary edition ser ut som en helt nyskapad film. Samtidigt är inget gjort bara för sakens skull; Alien UHD är knivskarp, men exakt lagom mycket gryn har bibehållits för att bevara film-looken och inte ge känslan av digital HD-video. Att den vassa transfern och den nya färghanteringen i HDR inte avslöjar mer av filmens ursprungliga svagheter är bara ännu ett testament till hur otroligt noggrant och högkvalitativt hantverk Alien var och fortfarande är som filmkonst.
Fox har varit pådrivande i användandet och implementeringen av uppstickarformatet HDR10+ och vi kan bara hoppas att när Disney inkorporerar det nyligen förvärvade mega-bolaget i sin organisation, att man låter experterna därifrån vara med och inspirera alla kommande UHD-utgåvor som komma skall. För det är stor skillnad på nivå i Fox UHD:er och Disney (Nordens) första 4K-utgåvor.
Ljudet gör ingen besviken det heller, även om ett Dolby Atmos-ljudspår eller DTS:X hade inneburit den perfekta utgåvan av filmen. Nu får vi istället nöja oss med ett välljudande DTS HD-MA 5.1-spår, som är samma som det vi tidigare fått på Blu-ray (2010). Men då det är lossless så klagar vi ändå inte; Alien är ett långsamt sjudande skräckmästerverk, vars stämning sätts av Jerry Goldsmiths kusliga soundtrack och som inte förlitar sig på bas-tunga explosioner eller surroundeffekter som ska få oss att hoppa till.
Extramaterialet består av att vi får dels Scotts ursprungliga, theatrical cut från 1979, dels hans omklippta Director’s Cut från 2003. Båda versionerna har för- och nackdelar, om du frågar oss och personlig smak avgör vilken som blir din favorit. Till dessa två klippningar kör mästaren ett kommentarspår ensam och ett där han klipps ihop med skådepelarna (Weaver och Harry Dean Stanton verkar verkligen ha kul i varandras sällskap, i ljudstudion). Det finns även ett ljudspår med bara isolerad musik (soundtrack) av Jerry Goldsmith att m(r)ysa till och det hela avrundas med en kort presentation, Weavers provfilmning och cirka 10 minuter med borttagna scener. Detta samtidigt exakt samma extramaterial vi fått förut, 2010, på 6 Disc Collector-utgåvan, men det är så bra och omfattande att det håller än och jag känner inte att jag direkt saknar något mer – även om något nytt inslag för UHD 4K hade varit roligt.
Alien må ha fyllt gubbe för länge sen, men den står sig än idag som ett långsamt förebådande, visuellt mästerverk som kombinerar H.R. Gigers äckel-fascinerande monster-fantasier med Scotts säkra filmskapar-geni. Tidens tand känns främst på tempot; det är mycket långsammare än en “rymdfilm” eller skräckis skulle vara idag – men filmen är ändå inte ett dugg mindre skrämmande eller fascinerande grafisk när den väl drar igång crescendot. UHD-utgåvan gör filmen en ynnest till rättvisa och det här är en den (hittills) ultimata utgåvan av en filmklassiker varje seriös samlare bör ha i hyllan. Den är epokgörande på så många vis och den belönar den tålmodige tittaren rikligt. Kanske får vi nytt ljudspår till 50-årsutgåvan om tio år?
