Så inleds kokboken Always Hungry, från vinnaren av Sveriges Mästerkock 2020. Jag utgår helt sonika från att alla som läser mina recensioner har sett eller vet vad ”Sveriges Mästerkock” är.
För er som inte vet. Det är alltså en tävling i matlagning.
Jag kan förklara det i ”gamer”-termer så att ni som hänger här på Senses (och redaktionen) är med på kartan. Tävlingsmomenten kan utföras i antingen teams eller som singelplayer, och man får en bestämd tid på sig att laga en maträtt. Det kan vara förrätt, varmrätt eller dessert och antingen är det förutbestämt vad man ska laga eller helt valfritt. De tävlande har även tillgång till ett ”loot-room”, ett skafferi, fullt med råvaror som är free-for-all. Dock är antal ingredienser begränsade så ninja-looting kan förekomma. Ingen respawn av looten sker.
När alla tävlande lootat klart så är det dags för de tävlande att laga maten (höga skills i crafting krävs) som sedan bedöms av spelledarna (en jury på tre). Det koras en vinnare (individ eller lag) av de som lyckats bäst och tre förlorande som får göra upp i en deathmatch där en åker ut. Men spawnar till en annan tävling.
Nu sitter ni och är lite förvirrade, varför skriver han en recension på en kokbok i gaming-termer?
Det hela är rätt enkelt; dels är det för att jag är smått nördig och jag skriver för en sajt som recenserar, förutom kokböcker, även spel och film. En annan del är för att författaren, Sofia Henriksson, arbetade som speltestare och jag tycker det är superskoj att kunna dra paralleller mellan en kokbok och gaming. Garanterat den enda recensionen som kommer att göra det.
Men absolut, jag släpper det snacket nu och fortsätter i ett mer standardmässigt manér. Det kommer också att uppenbaras mer varför ju längre in i recensionen ni kommer. Med det sagt, tillbaka till texten.
En sak som jag verkligen fastnade för när jag såg programmet var Sofias kokboksidé. I semifinalen skulle de tävlande presentera sina kokboksidéer för juryn och laga ett av recepten tillsammans med en jurymedlem. Sofia berättade i det inledande klippet om sin idé och sina tankar med kokboken. Att det ska vara mer än en kokbok. Det ska också vara ett spel, hon vill blanda in lek och spelande i matlagningen. En helkväll helt enkelt.
Den rätt författaren lagade i semifinalen var ”singaporiansk laksa”, en supergod rätt med många moment och som är perfekt att laga tillsammans med andra. Sofia presenterar den som ett spel, receptet är för fyra personer och det ska då lagas av fyra personer som får olika punkter i receptet att genomföra. Ett unikt upplägg för matlagningen helt enkelt. Det känns nytänkande. Precis sådant som jag älskar. Ergo, är detta den ultimata kokboken för spel- och matnörden?
Nu sitter jag här med boken framför mig, sauteusen i högsta hugg, förklädet knutet och är redo att spela.
Jag börjar bläddra i boken och då kommer jag till besvikelsen med Always Hungry; nämligen att den inte blev riktigt så som jag fått uppfattningen om att kokboken var tänkt att bli.
Min gissning är att det inte var författarens val utan att en annan spelare (förlaget) hade sina åsikter. Kanske trodde dom inte att det skulle sälja in sig hos alla, kanske trodde de att det skulle missuppfattas eller bli för nischat.
Lite tröst får jag iallafall i förordet, där det föreslås några sätt att ”spela” henne kokbok. Det känns ändå som en bra kompromiss, även om jag tror och hoppas att det kan bli mer utvecklat, mer utförligt. Ett par av recepten har också ”lektips”. Det hade jag gärna sett i fler av och det hade gärna fått vara kvar i hennes ”laksa”.
Jag har en förhoppning att hennes nästa kokbok gör verklighet av hennes vision och blir mer som ett spel. En kokbok för en helkväll helt enkelt. Ja, jag hoppas att det kommer en kokbok till från Sofia i framtiden.
Mina fingrar fortsätter att vända blad i kokboken. Vi har mat från Asien, Amerika, Sverige, Europa och avslutar med dessert och brunch samt tre drinktips. Jag ögnar igenom registret och får det till en sisådär 60 recept.
Layouten på recepten är riktigt bra och det är pedagogiskt upplagt. Listan över ingredienser är väl separerad från texten, som beskriver tillvägagångssättet på ett snyggt sätt. De recept som är lagade i TV har en ikon där det står just ”lagat i TV”. Många har också en tipsruta där man får förslag om hur man kan alternera rätten. Självklart står även hur många portioner det är beräknat till och hur lång tid tillagningen kommer att ta. Exakt.
Lektips från recensenten; sätt en timer på den angivna tiden och maten inte klar när tiden gått ut blir det ingen middag… [ondskefullt Bond-skurk skratt].
Bilderna då? Jag som brukar ha åsikter om just bilder i kokböcker. Kan det ha att göra med att det visuella är så viktigt för mig när det kommer till mat? Ja, kanske det. Bilderna gjorde mig inte besviken. De är riktigt bra, med fin skärpa och vettigt ljus. De gör helt enkelt maten rättvisa. Visst – några av bilderna där personer poserar ser lite tillrättalagda ut. All mat är vackert upplagd och fint presenterad. Vissa recept har också berikats med författarens egna bilder. Alltså inte bara matbilder, utan bilder från hennes resor och det ger en personlig touch.
Urvalet av recept tycker jag passar Always Hungrys stil och upplägg, även om det kan tyckas lite spretigt. Väldigt kul också att hon har med flera av rätterna hon lagade i Sveriges Mästerkock (både själv och i lag). Hon skriver även om hur man ska lägga upp maten för att få till det som hon gjort.
Ni som läser mina recensioner vet att jag, förutom bilder, brukar ha åsikter om smaksättning och kryddning i kokböckers recept. Med recepten här känner jag mig faktiskt nöjd [kors i taket /reds anm]. Jag tycker att de flesta recepten verkar vara väl avvägda och modigt kryddade.
Foto: Jessica Lycker / senses.se
Recepten varierar också nivå med hur avancerade de är, via de enklare som exempelvis citronkyckling i ugn och morots- och linssoppa till de mer avancerade med många moment som lyxig chokladdessert och laksa.
Bland de recept jag själv fastnade för ligger hennes Indiska curry högt tillsammans med hummersoppa och pad thai. Ja, just det, chokladkrämen till hennes churros är underbar.
Fast jag har en invändning, titeln på en av desserterna är ”världens godaste tiramisu”… Det borde nog stå ”världens näst godaste tiramisu” för alla vet väl att min tiramisu är världens godaste…?
Nåja, skämt och självgodhet åt sidan så är boken i min hand en riktigt intressant och givande kokbok. Visst, jag hade hoppats på ett annorlunda upplägg, men lägger jag det åt sidan så är det en väldigt kompetent kokbok med inspirerande maträtter och välsmakande recept.
Det är inget game over för Always Hungry utan snarare; your skill in cooking raised one level.
2 kommentarer
Jag var helt inspirerad av idén om en kokbok som läggs upp som ett spel med flera deltagare för att vinna en måltid. Synd att boken missade det, men låter som en bra bok i alla fall. Tack för en toppen recension
Verkligen synd att spelidén försvann i boken. Det var ju den som stack ut och skulle göra boken unik. Kommer därför tyvärr inte att ge bort den i julklapp som jag hade tänkt. Synd!