Spel känns numera som en naturlig del av nästan allas vardag, inte minst på mobil. Men man behöver inte gå jättelångt tillbaka i tiden (nåja, cirka 40-50 år) för att hamna i vad som kan betraktas som lindan för allt dator-, tv- och mobilspelande. Och då var elektroniska spel allt annat än brett. Eller särskilt hög status på (NÖRD-stämpel!). På 80-talet var Nintendo 8-bit (NES) i princip ensam kung på tv-spelsfronten, hemdatorerna hade börjat göra sitt intåg i form av huvudsakligen Commodore 64/128, men jag ägde aldrig någon av dessa. NES fick jag och syrran hyra på helgerna ibland ifrån den lokala kiosken (vilket var lika stort som hyra moviebox innan man hade en egen VHS, för er som minns det) och Commodore 128 fick jag spela på hos en av barndomsvännerna. Av mina föräldrar fick jag som sjuåring MSX Spectravideo 728; en udda, japansk fågel, men synnerligen kompetent hemdator med en del riktigt fina spel på cartridge från Konami. Penguin Adventure och Maze of Galious (Knightmare 2) – eller ”Christians Zelda”, som det kallades av vännerna i kvarteret – är två kära minnen. Men det var först i slutet på 80-talet och början på 90-talet som den stora, tekniska revolutionen skedde genom 16-bits-eran. Många polare önskade sig Super Nintendo (SNES) eller SEGA Mega Drive, men jag önskade mig (och fick!) en Commodore Amiga 500 av mina föräldrar. Och även om jag har en massa nostalgi till olika spelformat att se tillbaka på idag, så har just Amiga 500 en alldeles speciell plats i mitt gamer-hjärta. Det är nog min favoritdator genom tiderna, en coming-of-age-maskin som tog spelupplevelserna till nivåer som var helt i en klass för sig.
Även om Atari 520/1040 ST(E) kom nära, så var Amiga 500 på sin tid, med hjälp-chip för grafik och överlägsen ljudhantering klart herren på täppan i fråga om teknisk nivå på spel. Guldåldern och dominansen varade i cirka fem år innan hemdator-marknaden runt mitten på 90-talet i princip helt togs över av PC. Bolaget Commodore föll i glömska för att sedan gå i konkurs, liksom ärkerivalen Atari – som förvisso finns kvar men har en oklar strategi för sin ”återkomst” (via någon obskyr spelkonsol som aldrig riktigt verkar släppas på riktigt). Än idag är turerna kring Commodore inte helt helt lösta, till exempel vem som äger rättigheter till varumärket och namnet. Italienska Cloanto har sedan länge licens på Amigans operativsystem och KickStart-ROM:ar (ungefär som dess BIOS), vilket man säljer lagligt med diverse program och spel på sin hemsida för emulator-fantaster. Ihop med Retro Games så släpper de nu ”mini-konsolen” A500 Mini (inte Amiga 500 Mini alltså, av ovan nämnd anledning).
A500 Mini: ”Kolla, en Amiga-bebis!”
A500 Minis design kan inte beskrivas som annat än väldigt cool och faktiskt väldigt gullig. Det är en liten, men ganska exakt replika av Amiga 500-modellen som så många av oss ägde och älskade, dock utan fungerande tangentbord och disk drive (såklart). Inmatning via tangentbord löses via MENU-knappen på USB-spelkontrollen som ingår och är en mindre kopia av den klassiska CD32-kontrollen. Nödlösningen funkar för att välja flipperbord 1-4 i Pinball Dreams, men blir såklart inte hållbart för återkommande text-inmatning. I paketet ingår också en replika av den klassiska, Amiga ”tank” mouse – en stadig rackare till mus med två knappar, som här sluppit kulan som alltid samlade damm och fått en optisk avläsare istället. Paketet innehåller även en HDMI-kabel, en USB-C-till-USB-A-strömkabel och en snabbstart-manual (en bättre, mer ingående manual finns som PDF på hemsidan). Vad som inte ingår (i vanlig ordning) är strömdel till USB. Jag skulle rekommendera dig som funderar på inköp att införskaffa en längre HDMI- och en längre USB-C-till-USB-A-kabel, om du tänkt sitta i en soffa (detta behövs inte om du planerar att sitta vid en monitor eller datorskärm). 65″ på nära håll är inget kul för upplösningen på Amiga-spel…
Amiga-emulering i lyxförpackning
Amiga-emulering har funnits med oss i runt 25 år, främst genom PC där WinUAE torde vara den mest kända. På sistone har även Linux-baserade emulatorer till Raspberry Pi blivit populära, i form av till exempel Amiberry. Senaste inkarnationen av enkortsdatorn, Pi400 har till och med fått en specialversion med programvara för Amiga-emulering (PiMiga, som vi planerar att testa lite längre fram). Retro Games minikonsol är också en SoC (System on a Chip)-lösning, med en anpassad version av Amiberry som grund-emulator, ett eget grafiskt gränssnitt och 25 förinstallerade spel. Dessa består av klassiker som Speedball 2, Simon the Sorcerer, Another World, Battle Chess och Alien Breed, samt mindre kända spel såsom Paradroid, Dragon’s Breath och Qwak (se komplett lista nedan). Via tillverkarens hemsida kan ytterligare bonusspel laddas ned (just nu bara ett, Citadel) och även programvaran WHD Load att lägga på en USB-sticka, vilket sen låter dig köra vilka Amiga-spel du vill i WHD-format, utan att du behöver öppna eller modifiera maskinen med hack (som annars brukar vara krav för mini-konsoler man vill lägga till fler spel på). WHD är ett format som packar ihop Amiga-spel – som kunde vara på hur många disketter (ADF) som helst – till en enda fil och blir på så vis mer som en ”ROM” du kanske känner igen från konsol-emulering. Vissa gamla Amiga-spel är idag lagliga att ladda ned, många andra inte – du får själv Googla runt och göra den bedömningen. Cloantos hemsida Amiga Forever listar sajter där man uppger att användare kan ladda hem spel som utgivarna själva släppt fria, bland annat spel från klassiska Gremlin Graphics (Super Cars II mfl). Factor 5, som för ett litet tag sen släppte nyversion på underbara Turrican II, låter dig till exempel ta hem tre av deras gamla Amiga-spel gratis.
A500 Mini: Så bra är emuleringen
Från det att du trycker på strömknappen så bootar A500 Mini upp på ett par sekunder och bjuder sen på ett tilltalande gränssnitt med en karusell av speltitlar. Det är både snyggt, smidigt och översiktligt. Du kan sortera, betygssätta och enkelt spara tre save states för varje spel, närsomhelst. Möjlighet att spola tillbaka tiden (som i NES Mini) finns dock inte här (ännu) och hade varit nice-to-have. De förinstallerade spelen har troligtivs genomgått någon optimering, för de laddar verkligen blixtsnabbt (nästan direkt) på ett sätt jag aldrig sett förr hos en Amiga-emulator. Detta är många gånger snabbare än vad Pi400 klarar av idag och spelupplevelsen i exempelvis Battle Chess – som jag spelade med mus då det begav sig – känns helgjuten att köra med handkontroll (och vilket kul spel det än!). Alla 25 spelen fungerar fin-fint rent tekniskt, även om vissa ”3D-spel” som Alien Breed 3D och F-16 Combat Pilot måste sägas ha mer museialt kuriosa-värde än att vara särskilt njut- eller spelbara spel med dagens mått mätt.
Jag provade några WHD-spel också från USB och det var enkelt att få upp stickan som ett eget ”spel” i menyn när den preppats och stuckits in i en av USB-portarna. Emuleringen var överlag också mycket bra, med möjlighet att skala om grafiken att fylla skärmen samt göra inställningar för varje enskilt spel (viket kan behövas för att få dem att köra i rätt hastighet, till exempel). Det jag kan sakna är möjligheten att kopiera över fler spel till huvudmaskinen och spel-karusellen, istället för en undermeny som kräver flera klick och inte alls har samma översikt och smidighet. Det måste väl finnas några megabyte över i flashminnet för spel som i genomsnitt ligger på ett par hundra kilobyte?
”I’ve got control!”
Musen fungerar fint och känns exakt, Simon the Sorcerers underbart pixliga och samtidigt detaljerade grafik var ett nöje att återuppleva här. Valet att skicka med en CD32-kontroller känns kanske logiskt och modernt då man kopplar retro idag mycket med ”konsol”, men det ger också en stor nackel: många Amiga-spel var designade att spelas med en analog joystick, och inte ett digitalt styrkors. Poster-spelet Zool är ett lysande exempel på hur fel det kan slå; med handkontroll är detta avigt och klumpigt, vägg-hoppandet blir till exempel galet frustrerande. Älskade klassikern Another World blir också onödigt svårt (ännu svårare) med det digitala styrkorset, som inte riktigt kan finjustera rörelser på det där Prince of Persia-viset. Konsol-liknande spel, som Alien Breed, funkar dock bra även med gamepaden. Eftersom detta, likt många mini-retromaskiner, riktar sig till gamla fans och deras minnen så blir valet av styrdon inte helt genomtänkt. CD32-ägarna var försvinnande få i förhållande till Amiga 500-ägarna.
Men analoga joysticks som kan kopplas in via USB tillhör ju inte direkt vanligheterna idag, så vad göra? Kanske har du som jag sparat på din kära Wico Command Control (Bathandle) ”några år” i källaren? Då öppnas faktiskt en helt ny värld upp! Frågan är bara hur man ska koppla in en seriell, nio polig-honkontakt i en modern, digital USB-port? Frukta inte, andra retro-nördar har byggt USB-adapters för just detta syfte. Jag fick prova ett par adaptrar från Retronic Design i Kanada (kostar cirka 400 kr för två stycken, plus tull och importavgifter) och efter en enkel omflashning på kontorets referens-PC så fungerade joystickarna som smort med de inbyggda spelen. Zool blev plötsligt roligt och spelbart på ett helt annat sätt igen och jag står häpen inför Wicos makalösa byggkvalitet som känns som ny, mer än 30 år senare… Ett litet smolk i bägaren är att adaptrarna i dagsläget inte lirar så bra med spel som laddas via WHD Load, då det gränssnittet kräver sekundära knappar som inte finns på de flesta joysticks från denna tid. Men Francis, som är hjärnan bakom adaptrarna, är supertrevlig, gillar feedback och hälsar att han redan jobbar på en lösning. Vi hoppas också att Retro Games fortsätter utveckla mjukvaran till A500 mini och slutar blockera tredjeparts-tillbehör, då är vi nog snart hemma i tonårs-upplevelsen igen!
Summering A500 Mini
A500 Mini är en riktigt trevlig och välpaketerad mini-konsol, som lär göra gamla Amiga-fans tårögda av glädje. Den är inte perfekt i nuvarande skick, utan kommer förhoppningvis bli ännu bättre och gränssnittet ännu mer moget med tiden och med kommande uppdateringar. Priset kanske också hinner sjunka (men räkna inte med det, med tanke på halvledarbristen i världen just nu). 1 200 kronor är aningen saftigt, men samtidigt känns det inte alls orimligt med tanke på vad vi får i paketet. Vissa av oss sitter kanske på original-Amigan än, men med tanke på att spelen till den kom på magnetiska diskett-skivor och att 30 år eller mer har gått sen dess så finns överhängande risk att både skivor och transistorer i transformatorn sedan länge torkat ut och slutat fungera. Och en utbytes-trafo kostar bara den cirka 600-700 kronor idag. Lägg ovan på det mecket att koppla in analoga bild- och ljudkablar i en modern HDMI-port (ja, det går, men med ytterligare konverters du måste köpa till) plus frågan om din gamla Amiga 500 sen ens fungerar som den ska i själva diskett-läsaren och extraminnet? Nej, vill du återuppleva Amiga 500 och några av de bästa spelen från den tiden på smidigast sätt så är A500 Mini bästa valet just nu, jämfört både med ”the real thing” och med andra emulator-lösningar.
Och det är verkligen ingen dålig bedrift.
Spelen som ingår och kommer förinstallerade med A500 Mini är:
- Alien Breed 3D
- Alien Breed: Special Edition ’92
- Another World
- Arcade Pool
- ATR: All Terrain Racing
- Battle Chess
- Cadaver
- California Games
- The Chaos Engine
- Dragons Breath
- F-16 Combat Pilot
- Kick Off 2
- The Lost Patrol
- Paradroid 90
- Pinball Dreams
- Project-X: Special Edition ’93
- Qwak
- The Sentinel
- Simon the Sorcerer
- Speedball 2: Brutal Deluxe
- Stunt Car Racer
- Super Cars II
- Titus the Fox
- Worms: The Director’s Cut
- Zool
