Hem SpelPC Recension: Assassins Creed – Mirage
Asssassin's Creed Mirage recension Silver

Recension: Assassins Creed – Mirage

av Cenny Bjurvén

Efter en lång paus så är jag äntligen tillbaka bakom tangentbordet, och denna gång har jag fått äran och möjligheten att spela Assassins Creed: Mirage, det nyaste spelet i en av mina favoritspelserier.

Foto: screencap Xbox Series X

I denna upplaga av spelserien så får vi följa protagonisten Basim Ibn Ishaq. Låter namnet bekant? Om du som jag är ett hard core-fan av spelserien så minns du säkert att Basim introducerades redan i Assassins Creed: Valhalla. Här får vi följa Basims historia som tar plats lite drygt ett decennium innan han träffa Eivor.

Foto: screencap Xbox Series X

Det hela börjar med att man får se hur Basim livnär sig på att vara ficktjuv i Anbar. Han och hans kompanjon Nehal utför ströjobb för ”The Hidden Ones”. Detta räcker inte för Basim, utan han vill bli en del av brödraskapet och överhör information som är kopplat till jobbet som han utförde precis innan. Detta leder honom till att hamna i klistret rejält och behöver ta till flykt med hjälp av lönnmördaren Roshan över till The Hidden Ones fäste i Alamut för att påbörja sin träning till att bli en del av brödraskapet.

Foto: screencap Xbox Series X

För att börja med grafiken i spelet så är enligt mig samtliga ”cinematic”-scener fortfarande fantastiska; allt från karaktärsuppbyggnad till landskap och arkitektur. Gameplay-grafiken är som vanligt också bra, men om jag får göra en jämförelse med Valhalla så är denna upplaga aningen sämre. Missförstå mig rätt här, Assassins Creed-serien slår de flesta spelen med hästlängder när det kommer till spelgrafik och Mirage är fortfarande väldigt bra, men med tanke på att platsen det utspelar sig på är i Irak så kan jag se väldigt stora liknelser med Assassins Creed: Origins, vilket tyvärr gör att man får känslan av att man sett mycket förr. Så kortfattat så är presentationen inte dålig på något sätt utan den bjuder bara inte på något nytt, utan det är egentligen bara mer av samma.

Foto: screencap Xbox Series X

Om vi skall prata om det som jag störde mig mest på med AC: Mirage, så var det främst två saker; Buggarna, som fanns redan i Valhalla, där exempelvis föremål kunde flyta ihop med kroppen så att det ser ut som att man håller föremålet inuti kroppen – det är fortfarande kvar! Jag tycker väl någonstans att man borde arbetat bort den barnsjukdomen vid det här laget. Och det andra är att i detta spel kan man inte välja mellan en manlig och kvinnlig huvudkaraktär längre. Detta är självklart inget som stör spelupplevelsen direkt eller berättelsens innehåll, men det känns otroligt tråkigt att Ubisoft tagit bort den valmöjligheten.

Foto: screencap Xbox Series X. Exempel på där grafiken flyter ihop; försäljaren håller i en penningsäck som nu är inuti hans mage.

Upplevelsen som jag får av detta spel är väldigt nostalgisk, för spelskaparna har verkligen gått tillbaka till grunden med vad Assassin’s Creed var från början. Man har återgått till att smygandet är en kritisk del av majoriteten av uppdragen för att kunna klara dom på ett effektivt sätt. Smälta in i folkmassor, gömma sig i buskage eller bara slänga sig i en lövhög för att inte bli upptäckt. Man har helt tagit bort pil och båge för att inte kunna stå på distans och plocka fiende efter fiende på avstånd utan du måste komma nära för att kunna avrätta dom. Spelmekaniken är aningen mer utmanande nu, vilket jag personligen ser som en fördel då man blir mer analytisk och rekognoscerar mer innan man gör något för att undvika onödiga strider. Världen som jag spelar i är heller inte lika stor som den varit i de senaste spelen vilket jag anser är väldigt skönt – man behöver inte förflytta sig super långt för att nå den destination man ska till, vilket i tidigare upplagor har varit otroligt frustrerande.

Foto: screencap Xbox Series X

Avslutningsvis vill jag också slå ett slag för röstskådespelet. Skådespelarna gör ett fantastiskt jobb med att ge spelet karaktär och nyans, då en del av dem kanske inte har arabiska som modersmål. Detta ger en känsla av lycka då allt inte uttalas på samma sätt av alla och medför att man har ett mer vakande öra och lyssnar mer aktivt på vad som sägs. I sin helhet så är Assassins Creed: Mirage ett välutvecklat spel som bjuder upp till dans i både utmaning och spelglädje. Det är en fängslande berättelse, med inslag av historia och vackra miljöer som gör att det är ett spel som jag verkligen rekommenderar till den som står och velar på om man vill testa det eller ej.

Ubisoft skickade recensionskod för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester.

Så här sätter vi betyg på Senses

Missa inte detta

Lämna ett svar

[script_21]

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.