Efter en lång väntan, närmare bestämt två år och två förseningar senare, så är det äntligen här – Assassin’s Creed: Shadows! Efter all hype som byggts upp inför releasen är frågan: är spelet verkligen så bra som det framställs, eller kan detta vara början på slutet för spelserien?
För er som läst mina recensioner tidigare vet ni att jag är ett massivt Assassin’s Creed-fan. Jag har längtat efter detta spel ända sedan jag spelade igenom det allra första Assassin’s Creed för arton år sedan. Jag minns tydligt att jag ville se en version satt i vikingatiden – vilket vi fick i form av Assassin’s Creed – Valhalla (som senses också recenserat) – samt en version som utspelar sig under samurajernas era, vilket nu äntligen blivit verklighet!
Karaktärer och Story
Shadows tar oss tillbaka till 1500-talets Japan, mer specifikt Sengoku-perioden (de krigande staternas tid). Här får vi följa Naoe, en kvinnlig shinobi (ninja), och Yasuke, en afrikansk samuraj, som för övrigt är baserad på en verklig, historisk figur. Vi kommer att få utforska Japans feodala samhälle, där både maktkamper inom adeln och vanliga människors liv skildras. Berättelsen varieras genom att man kan växla mellan de två spelbara karaktärerna. Detta är något som har testats i spelserien tidigare, där olika uppdrag ofta är mer lämpade för en specifik karaktär. Personligen tycker jag att det kan bli lite rörigt och tar bort lite av flytet i spelet, men det är inget som påverkar spelupplevelsen nämnvärt.
Under spelets gång följer vi de två huvudkaraktärerna genom ett Japan präglat av krig och konflikter. De ställs inför både personliga prövningar och politiska intriger. Naoe försöker förstå sitt arv och sin roll som lönnmördare, starkt influerad av sin framlidne fars lärdomar. Samtidigt brottas Yasuke med sin identitet som utländsk krigare i ett samhälle där han betraktas som en främling.
Grafik
Vid första anblick är spelet visuellt imponerande! Men ju närmare jag tittar, desto fler små skavanker upptäcker jag. Jag vill dock vara tydlig: miljöerna är otroligt vackra. Från de djupa skogarna och gröna ängarna till den eleganta, japanska arkitekturen finns det få saker att anmärka på. Det enda jag noterade var att färgerna ibland flyter ihop lite, men detta är förmodligen inget de flesta spelare kommer att lägga märke till.
Däremot är det djuren och karaktärerna som jag reagerade mest på. Om vi ser tillbaka på Valhalla, där jag ansåg att grafiken var nästintill klanderfri, så känns Shadows tyvärr som ett steg bakåt. Karaktärerna ser inte lika naturliga ut, och jag tycker att detta har blivit en negativ trend. Jag nämnde redan efter senses test av Assassin’s Creed – Mirage att grafiken var aningen sämre, och nu upplever jag att den är ytterligare ett snäpp nedåt. Trots detta håller Assassin’s Creed fortfarande en mycket hög grafisk standard jämfört med andra spel på marknaden idag. Det enda spelet som enligt mig kan mäta sig grafiskt är aktuella Kingdom Come: Deliverance 2.
Spelmekanik
Har det skett några förändringar i spelmekaniken då? Ja, faktiskt! Man har återgått till ett mer parkour-baserat rörelsemönster. Från framåtvolter till sidovolter ner från tak känns rörelserna verklighetstrogna och flyter smidigt. Det jag blev positivt överraskad av var hur olika spelkänslan är mellan karaktärerna! Naoe är liten och smidig, kan klättra upp nästan var som helst med hjälp av sina händer eller sin grappling hook och gör det med enkelhet. Yasuke, å andra sidan, är lång och muskulös, vilket gör att han rör sig betydligt långsammare och klättrar med mer ansträngning. Hans spelstil fokuserar mer på närstrid och styrka, medan Naoes stil är mer anpassad för stealth-uppdrag och lönnmord. Sammantaget är spelmekaniken välbalanserad och mycket underhållande.
Ett minus är dock att prologen är för lång – cirka fyrtiofem minuter innan man kan röra sig fritt – samt att videosekvenserna blivit lite för många och långa för min smak. Men detta är såklart individuellt, och vissa spelare uppskattar det mer filmiska upplägget.
Karta
Världen som man spelar i har hamnat mellan Mirage lite mer återhållsamma storlek på karta och Valhallas gigantiska dito. Inga långa båtturer behöver tas föra att nå ditt mål och det känns som att man har fler ”fast travel points” som man kan låsa upp för att förflytta sig snabbare på kartan. Man kommer behöva lägga lite tid i början på att låsa upp dessa, men man kommer inte slita sig i håret för att komma fram dit man ska.
Summering – Assassin’s Creed: Shadows
Med allt det vi gått igenom ovan så tycker jag ändå att Shadows håller en hög standard i jämförelse med de andra spelen som finns på marknaden. Med en fängslande story och en välbalanserad spelmekanik så är Assassin’s Creed: Shadows både underhållande och delvis utmanande. Vad vill jag då ha sagt med detta? Jo, kort och gott att om du står i valet och kvalet, så kan jag varmt rekommendera dig att testa det.
Ubisoft skickade recensionskod för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester.
Så här sätter vi betyg på Senses
