1977 hände något viktigt. Nej, inte att flertalet medarbetare på redaktionen föddes (även om det är viktigt det med) utan att en tv-spelskonsol för hemmabruk med namnet Atari 2600 såg dagens ljus. Innan den hade blott tre konsoler för hemmabruk funnits, med mycket begränsad framgång: Magnavox 1972, Atari Home Pong 1975 och Fairchild Channel F (som var först med spel på kassett) 1976. Året efter kom Atari 2600, den körde också på kassetter (cartridges, likt den första Nintendo 8-bit) men det var den första ”stora” hem-konsolen som även erbjöd flera spel på en cartridge.
Mini-konsol-trenden tog fart någonstans runt 2016 med den fantastiska NES Mini och har sen dess ynglat av sig konsoler som SEGA Mega Drive Mini, SNES Mini och hemdator-klassikern A500 Mini, bland annat. Atari 2600+ är en döläcker reinkarnation av 70-tals-maskinen med den tidsenliga, bruna färgen samt spakarna och switcharna, kombinerat med modern anslutning via HDMI. En grej som är lite unik med Atari 2600+ är att den har en faktisk, fullt fungerande kretskortsläsare där du kan stoppa i de relativt stora cartridgarna och även spela original-spel gjorda för den gamla 2600:an och 7800:an!
I paketet ingår en klassisk CX40-joystick, glädjepinnen som på något vis lyckas vara världens sämsta och bästa kontroller med sina minimala utslag á la Tac 2. Samt en cartridge med tio spel. Det stora smolket i bägaren är att bara en CX40-joystick ingår i paketet och gör att många av spelen blir ospelbara då de kräver två enheter. Men mer om detta senare. I vårt presskit fick vi också testa ”paddlarna” (baserade på CX30) med vridknapp som lämpar sig synnerligen väl för ”tennis” och spel som Pong. Dessa säljs i paketet tillsammans med 4 games in 1 Cartridge för cirka 450 kronor. Kablar som ingår är en USB-C-kabel för laddning (ej laddare, i vanlig ordning, men funkar med vilken USB-laddare som helst) samt en HDMI-kabel. En kul detalj är att om du skulle ha spelkontrollers kvar från den ursprungliga 2600 eller 7800 så kan du plugga in och använda dem här. Tänk om vi kunde ha använt våra Wico Bathandle direkt på Amiga 500 Mini? Drömmen…
Under huven på maskinen sitter inte oväntat en modern ARM-processor (SoC, Rockchip 3128) som emulerar alla spelen till perfektion. Detta medför dock en minimal laddningstid vid boot, men inte värre än cirka 15 sekunders väntetid. Maskinen har 256 MB minne (rena science-fiction-nivån för 50 år sedan) samt även 256 MB lagring, vilket i princip skulle rymma alla spel som någonsin släppts till maskinen.
Vi samlade såväl äldre och yngre recensenter för denna högtidsstund att bedöma en av världens första konsoler. Spelen på multi-cartridgen som ingår är: Adventure, Combat, Dodge ’Em, Haunted House, Maze Craze, Missile Command, RealSports Volleyball, Surround, Video Pinball och Yar’s Revenge. Breakout, Canyon Bomber, Night Driver och Video Olympics finns på 4 games in 1 Cartridge. Slutligen Berzerk och Mr. Run and Jump på varsin kassett.
Cartridges med flera spel väljer du spel genom att ”strappa” brytarna på själva kassetten. Omslaget eller etiketten leder dig rätt. I spelen kan du sen välja läge genom metallspakarna på själva konsolen och även starta spelet därigenom. Vissa spel kräver som sagt två spelare och det går inte att ersätta joystick med paddel (ens om det gick vore det inte lämpligt för alla spel). En extra CX40-joystick är inte helt lätt att få tag i, den kostar cirka 350 kronor och verkar just nu bara finnas på Amazon. Detta blir i det närmaste ett krav och ökar på startpriset för en redan ganska dyr maskin. Att skicka med två kontroller till en jubileums-utgåva som denna borde nästan vara givet tycker vi, eller att man enkelt kan köpa till för en rimlig peng.
Spelen är otroligt simpla, men flera av dem osar av oförställd charm. Barnen älskade enkelheten i Mr Run and Jump (en man som jagar sin hund genom banor med hinder och motståndare) samt ”rymdspelet” Berzerk där man skjuter onda robotar. Det är ett enstaka färger på skärmen och allt är super-avskalat, men det flyter på som en dröm och även om spel-upplägget känns förhistoriskt så finns här en direkt spelbarhet som gör att man glömmer bort att man i princip styr ett par pixlar som är ihoplimmade och bara vill testa ”en gång till”. Vissa spel har fått förbättrat ljud, medan andra har kvar det galet irriterande chip-ljudet som kan driva vem som helst till vansinne i förlängningen. Men det är en del av charmen! Video Olympics bjuder på flera versioner av Pong och simulerar på så vis så väl fotboll som hockey, om än på ett mycket primitivt vis. RealSports Volleyball bjuder på – för tiden – rätt avancerade animationer.
Rent tekniskt finns väldigt lite att klaga på här; maskinen är robust, snygg och att kunna köra riktiga cartridges är ett stort plus, även om du lär få betala premium för gamla spel (300-500 kronor har vi sett hos retro-handlare, även om många av spelen ska nu släppas i nyversion). Vad som är synd är att kablarna är så korta, något Atari 2600+ inte är ensam om. Vi investerade i en låååång HDMI-kabel för Capcom Home Arcade, som vi haft många roliga redaktionsfester med och denna kommer väl till pass här också. Mycket har hänt sen gamers satt med 14″ monokroma monitorer på kammaren och klarade sig på 20 cm-sladdar, nu sitter vi på jätte-bild i 65″ och då är det inte askul att sitta en meter ifrån tv:n, på golvet typ, för att sladdarna inte räcker till soffan.
Vi kunde också ha önskat en lite bättre manual, nu är det trial and error som gäller för hur man startar och ändrar läge i spelen (eller om du kanske minns det?) – att dra ned Game Reset-spaken för att starta ett spel känns kanske inte helt logiskt och intuitivt? Det finns förvisso online-manualer, men man kunde gott ha kostat på sig en liten pamflett för ett samlarobjekt som detta.
Så till stora frågan, är Atari 2600+ värt pengarna? Ptja, det beror naturligtvis på dina önskemål och förväntningar. För de som ägde maskinen då det begav sig och kanske för länge sen blivit av med originalet så kan säkerligen en liten nostalgi-tår rulla ned på kinden av denna utgåva. Och även barn födda på 2010-talet kan faktiskt ha kul i lagom doser med några av spelen, då det är 100% precision och timing man kan (måste) lära sig utantill, precis som på den gamla goda NES-tiden. Samtidigt tickar kostnaden iväg – grundpaketet går loss på runt 1500 kr, en joystick till 350 spänn, paddlar och spel 450 sen något eller några fler spel ovanpå det – som inte är jättelätta att finna i svenska butiker heller – så är vi uppe och nosar på 3 000 kr, en prislapp du nästan kan få ett Nintendo Switch för idag. Utöver det verkar handelns stöd för formatet lite avvaktande, vilket är oroande. Om det är svårt att få tag i spel och tillbehör får en habil retro-maskin som denna en väldig (för att inte säga omöjlig) uppförsbacke att etablera sig. Men vill du lagligt äga spelen som kom för nästan 50 år sedan och uppleva dem aningen mer polerade än det begav sig, så finns egentligen inget annat alternativ. TV-spel exploderade under 8- och 16-bitars-eran, men Atari 2600+ är den fascinerande tidskapseln som låter oss vara med om hur det hela en gång började.
Nu ska vi ut och jaga en CX40-joystick till!
Plaion skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra texter.
