Atomfall är ett postapokalyptiskt actionrollspel som utspelar sig i en alternativ tidslinje där en kärnkraftsolycka har skapat en karantänzon i norra England. Vi spelar som en karaktär som vaknar upp i en bunker, helt utan minne, och måste nu ta sig genom farliga miljöer, interagera med olika fraktioner av folk och utforska mysterierna kring olyckan.
När jag var liten hade jag en hel del GI-Joe och He-Man-actionfigurer, och jag märkte tidigt att tillverkarna var listiga med att använda exakt samma delar till olika figurer. He-Mans arm är till exempel densamma som Skeletors, fast i en annan färg. Lite samma känsla får jag när jag spelar Atomfall. Jag har verkligen spelat exakt samma spel hur många gånger som helst, fast i en annan färg….
Det jag gillar med Atomfall är att det utspelar sig i England, med allt vad det innebär. Miljön är helt fantastisk, med alla små pittoreska hus och välskötta trädgårdar blandat med retro-robotar och ilskna bybor. Då du vaknar utan minne är det helt logiskt att du gör en del misstag till en början, som jag gjorde när jag travade rakt in i ett läger med skurkar. Vapen finns att hitta, men det är ont om ammunition. Under spelets gång lär du dig nya färdigheter och kan därmed fixa bättre utrustning och så vidare. Inga större överraskningar här. Storyn rullas upp under spelets gång och du kan uppleva den i din egen takt med massor av sidouppdrag och möjligheten att utforska omgivningen i din takt.
Jag gillar verkligen att det finns möjlighet att skräddarsy din upplevelse. Du kan anpassa hur aggressiva fienderna är, om du vill ha hjälp att navigera och hur mycket loot du hittar. I den enklaste inställningen kan du verkligen gå runt utan att egentligen oroa dig för att bli dödad eller gå vilse överhuvudtaget.
Förutom känslan av att jag har gjort exakt det här förut, har Atomfall en del smått irriterande saker för sig. För det första är fienderna dummare än sten. Jag flydde från ett stort gäng skurkar och tog mig upp för en stege. De följde efter, och jag kunde lugnt stå och slå de försvarslösa puckona i huvudet en efter en. Sedan störde jag mig på att om du hukar dig i alldeles för lågt gräs står det tydligt och klart att du är ”hidden” (gömd) och ingen ser dig, även om du sticker upp som ett fyrtorn ur gräset. Men i samma andetag hittar de dig direkt när du gömmer dig i en buske som täcker hela dig, eller bakom ett staket. Fullkomligt ologiskt.
Sammanfattningsvis gillar jag ändå världen och miljöerna så pass mycket att jag väljer att förbise de mindre bra aspekterna av spelet, men jag känner inte riktigt att betyget når upp till en rekommendation. För det här spelet har jag spelat förut, fast i en annan skepnad.
Rebellion Developments skickade recensionskod för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester.
