Dagens testobjekt vänder sig främst till content-makare, musikproducenter och även ni som inte vill tumma på kvaliteten när ni lyssnar på musik. Audio Technica ATH-E70 har några år på nacken men med sladdburna lurar spelar tidens tand inte lika stor roll som med blåtandsuppkopplade lurar. Detta har vi sett med exempelvis Sennheiser HD-600 som är mer än 20 år gamla men ändå har sin tydliga roll hos många musikproducenter. Vi ville testa om dessa kompakta monitorlurar, som har sin plats både på scen och framför musikproduktionsdatorn, fortsatt har slagkraft bland dagens minst sagt mättade hörlursscen. Och de må vara en udda fågel, men de är inte ensamma om det.
Första intrycket – ATH-E70
Det är något speciellt med trådade hörlurar. Möjligen påminner de om större tråddrivna over-ears lurar och dess egenskaper, för det är som att sladdarna höjer förväntningen med sitt analoga skimmer. Detta är nog en något omodern känsla då de codec som finns idag har minimerat skillnaderna. Men inte helt. Exempelvis har trådade AirPods Max möjlighet till högupplöst ljud hela vägen upp 24-bit/192khz genom Apples senaste uppdatering. Dock blir det inte mer än 48khz på grund av begränsningar i hårdvaran i själva lurarna. Och någon sådan begränsning hittar vi givetvis inte i ATH-E70. Vidare behöver man inte bekymra sig om uppdateringar eller batteritid. Möjligen behöver man säkerställa att man faktiskt kan koppla in dem. Men förhoppningsvis är just denna del med i beräkningarna.
ATH-E70 levereras med ett utmärkt fodral i vilket du kan samla hörlurar och de olika storlekarna av hörlurspluttar som ingår. Du får fyra olika storlekar samt ett par gjorda av minnesskum för utökad ljudisolering. I fodralet kan du även förvara någon form av DAC om du har tänkt att använda ATH-E70 till din mobil. Såvida den inte har ett 3,5mm uttag redan från början. När vi var på resande fot använde vi oss Moondrop Echo-A vilken stödjer upp till 32-bit/384kHz för att koppla in ATH-E70 till mobilen. Vidare får du en adapter så att du kan koppla dem till en 6,3 mm hona. Frekvensområdet ligger mellan 20 och 19,000 Hz, en något avskalad siffra jämfört med många andra hörlurar idag. Vi ska komma ihåg att det visserligen täcker människors hörbara frekvenser men i professionella sammanhang finns det vissa fördelar men ett större frekvensomfång.
Vad har då Audio Technica försökt att uppnå med ATH-E70? Jo det man har försökt att överbrygga dess storlek. Tre stycken balanserade membran återfinns i varje hörlur som ska återge ljudet neutralt och korrekt. Och med minnesskum-plupparna är dessa också lämpliga att använda som referenslurar i live-miljöer. Det är inget som märks på vikten då de väger 9g per lur (utan sladd).
Det viktiga – ljudet!
Vi ville ha något att jämföra med så vi plockade fram ett par Shure SE-215. Upplägget är snarlikt men just detta par SE-215 har två fördelar framför ATH-E70 som vi kompenserar för i testet. Det ena är att de har spelats hundratals timmar och det andra att de har fått en perfekt passform efter alla dessa timmar. Så de har bättre förutsättningar. Men de kostar också en fjärdedel av vad ATH-E70 gör så det är inte en helt rättvis jämförelse och det borde finnas en fundamental skillnad. Och det gör det. Absolut. ATH-E70s ljudbild är något helt annat. Något mycket mer artikulerat och förfinat.
Vi kan dock höra att ATH-E70, trots 24 timmar inbränning, fortfarande skvallrar om en ljudbild som kommer att sätta sig. Hur kan man dock höra något som inte finns där? Omöjligt givetvis, men många delar av ljudbilden har vuxit påtagligt sedan de kom från boxen och magkänslan är att det inte är riktigt klart ännu. Och sedan är det passformen. Vi har växlat mellan de största och de största plupparna. De största är precis för stora, vi pratar först efter någon timme ungefär, så börjar de göra lite ont men det är sannolikt något som ger sig med tiden. Precis som passformen med Shure SE-215 som idag sitter perfekt. Men med största modellen hörlursplupp är ljudet magiskt. Förtrollande faktiskt, så det är bara att invänta komforten.
De övre registren var i början så pass stickiga att det skapade obehag. Men efter tillräckligt många timmars användning har de olika frekvensområdena klistrats ihop och jämnats ut. Det som återstår är tydlighet och exakthet. Mellanregistret är världsklass och bredden i ljudbilden är magnifik. Det blir extra påtagligt i klassiska AIR – Casanova 70 där instrumenten ideligen svarar varandra från vänster till höger. Och slutligen basregistret. Samma sak där. Oerhört övertygande, men aldrig överdrivet utan endast en spegling av hur det var tänkt. I slutet av Christian Sandquist – Fence Love tonas basen upp så att du tror att golvet skakar.
Men det är när vi drar igång Apparat – Goodbye (ledmotivet till Netflixserien Dark) som ATH-E70 på riktigt får visa upp sig. Låten är rakt igenom mycket krävande och leker elegant med olika ljud som kontinuerligt förändras i olika frekvenser. Baskaggen i början av låten trycker igenom sitt karakteristiska ljud och hörlurarna svarar perfekt. Introt fortsätter och när viskningarna kommer är det som att någon står lutad över axeln. Första gången var det på gränsen till obehagligt. Låten fortsätter sedan i en kavalkad av detaljer och minutiöst planerade små detaljer. Och ATH-E70 missar inte ett enda ljud och levererar med precision rakt igenom. Vi växlade till blåtandsdrivna Technics EAH-AZ80, ett par hörlurar som länge trånat på referenstronen tills efterföljaren Technics EAH-AZ100 nyligen tog över platsen. Men vi får inte samma tyngd. Det blir inte samma kraft och ljudet är inte lika övertygande (och AZ80 är ett par fenomenala hörlurar). ATH-E70 gör dock låten till en distraherande bra kombination som är svår att inte spela om och om igen.
Kontentan Audio Technica ATH-E70
ATH-E70 är tydligt exempel på att med vissa hörlurar lyckas man fånga något som står sig och där åldern inte spelar någon roll. Frekvensomfånget är inte det största vi har sett men det är endast i väldigt specifika fall man behöver mer. Och det har absolut noll inverkan på ljudet, så som det uppfattas i alla fall. Ljudbilden är heltäckande. Och isoleringen är total, här behövs ingen brusreducering. I stort kryper inte ett enda ljud igenom när musiken är på. Vilket också talar för god kapacitet i live-sammanhang.
Priset då? Priset kanske är ATH-E70s enda sorgepunkt. De är inte billiga, cirka 4 000 kronor får du ge för dem så de är nog inte för alla. Men för er som vill producera på resande fot och vill ha ett par smidiga referenslurar till hands är dessa i toppklass. Men ge dem några timmar innan skarpt läge, för de blir bättre med tiden. Och sannolikt har vi inför detta test endast väckt dem till liv.
Audio Technica skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.
