Vi befinner oss i 1920-talets Hollywood vi får möta människor som är på väg upp, såsom det nya stjärnskottet Nellie LaRoy (Margot Robbie) och den hårt pressade men ambitiöse Many Torres (Diego Calva). Vi får även möta Jack Conrad (Brad Pitt) som är en åldrande stjärna på väg utför, både privat och karriärs-mässigt. Deras vägar möts och skiljs åt och resan till ett liv i lyx och berömmelse är allt annat än rak.
Regissören och manusförfattaren Damien Chazelle slog igenom med musikalen La La Land som jag gillade och därefter regisserade han The First Man som jag verkligen avskydde. Den sistnämnda regisserade han enbart och skrev inte manus till den. Så när Babylon dök upp på min radar blev jag nyfiken igen för denna gång har han ju både regisserat och skrivit manus igen.
Babylon är i särklass en av de snyggaste filmer jag har sett på länge och mycket är på grund av att filmskaparna har valt att göra så mycket som möjligt praktiskt och in-camera och inte förlitat sig enbart på att göra allt med datorns hjälp. Skådespelarinsatserna med Brad Pitt och Margot Robbie i spetsen är perfektion och någon som jag verkligen blev imponerad av är Diego Calva som spelar Many Torres.
Regissören Spike Jonze (Her, Being John Malkovich, Adaptation) gör en helt underbar skådespelarinsats i Babylon där han spelar en helt utflippad tysk regissör. Alla sekvenser med Jonze är cineastiskt guld!
Musiken av Justin Hurwitz är verkligen medryckande och han har blandat gammeldags jazz med ett modernt upplägg som gör soundtracket ganska unikt. Sen är svenske Linus Sandgrens foto helt makalöst snyggt mer om det lite längre ned.
Det som är synd med Babylon är att även om produktionen är bland det bästa jag har sett på länge så faller det hela på manus och regi. Till att börja med så är filmen alldeles för lång med sina tre timmar och nio minuter långa speltid. Storyn som berättas är inte i närheten av så avancerad så att en så lång speltid är nödvändig. Det händer något hela tiden så det är inget fel på tempot men flera sekvenser drar ut på sig själva i oändlighet. Efter runt 30 minuters speltid så kommer filmens-titel och bara det säger ju en del om hur uppblåst speltiden är.
Något mer som störde mig är att filmen blandar högt och lågt i en rasande takt. Ena stunden vill regissören att vi ska känna något emotionellt och nästa stund blir någon ner bajsad av en stressad elefant…
Sen är det plågsamt tydligt att Chazelle inte hade en aning om hur han skulle avsluta sin film och tredje akten blir bland det konstigaste jag har sett. Ytterligare ett bevis på att filmen hade mått bra av att vara en timme kortare.
Något som verkligen drar upp betyget denna gång är den fina UHD-utgåvan som finns till Babylon. Bilden återges i perfekt 2160p med hög och stadig bit-rate. Det här är en film med massor av detaljer och mörker och ljus återges i varje scen. Svärtan är djup och färgskalan återges perfekt. Linus Sandgrens fina foto kommer verkligen ut till sin rätt. Ljudet i Dolby Atmos är också välgjort och när musiken kickar igång så vibrerar vardagsrummet. Framförallt festsekvensen i början och en sekvens när vi får se Robbies karaktär gå genom en filminspelning så är ljudbilden riktigt imponerande.
Jag har ju i flera recensioner nämnt hur besviken jag är när det inte finns extramaterial men Paramount levererar! Denna gång är det en helt egen skiva med extramaterial. Det finns en halvtimmeslång dokumentär, bortklippta scener och lite annat smått och gott.
Sammanfattningsvis så är Babylon till stora delar en väldigt underhållande och bra film som tyvärr faller på att den är alldeles för lång och att den tappar fotfästet totalt mot slutet. UHD-utgåvan är riktigt fin och det drar helt klart upp betyget och jag vill därmed rekommendera Babylon på Ultra HD.
SF Studios skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.
