Jag noterade att Johanna Toftby skrivit en kokbok tidigare; ”30 om dagen – en livsresa”, som jag tyvärr har missat. Hon är även Sveriges största livsstilsbloggare, något som jag tyvärr också missat. Hon har även varit med i ”Ensam mamma söker” – vad hon sökte där, vet jag inte. För gissa vad, det har jag också missat.
Va? Nej, nej, det här är inte en text om saker jag har missat. För jag har ju inte missat hennes senaste bok: Middag hos mig. Sitter med den framför mig och den är full av trevliga recept, vackra dekorationer, fina dukningar och matminnen från hennes liv. Sådana kokböcker är alltid trevliga att läsa.
Alla här som sträckläser kokböcker räcker upp en hand! Jaha, inte många händer där. Jo, en! Fast det var ju min egen…
Nä, det hör kanske inte till vanligheterna. Ska man sträckläsa en kokbok så behövs mer substans än bara sida upp och sida ned med recept. Vad man behöver är personlig text och något som skapar ett intresse. Gärna att textförfattaren bjuder på sig själv och att det finns en röd tråd att följa.
Middag hos mig passar in de här punkterna. Med ett sjuttiotal recept fördelade på ungefär 240 sidor så har man mycket att välja och vraka mellan.
Behöver du inspiration till studentfirandet? Kanske en knuff i rätt (mat)riktning på dejten? Ska du hålla i ett barnkalas? Eller är det rent av så att du vill köra en spontanmiddag med gänget från filmklubben (där ni diskuterar senaste filmrecensionerna på Senses.se)?
Passar någon av punkterna in på det du söker? I så fall finns de tipsen och idéerna (och flera till) att hitta i Johannas bok.
Recepten är varierande och inspirerande, de är inte för avancerade eller kräver svårhittade ingredienser. De ligger på en lagom nivå för hemmakocken och den matlagningsintresserade.
Recepten sträcker sig från förrätter, varmrätter och desserter till smoothie, fikabröd och frukost. Söker man vegetariska rätter så ligger dom fint inbäddade tillsammans med rätter som fokuserar på fisk, kyckling och kött.
Jag måste ju nämna något av mina favoritrecept! Ett är den grillade oxfilén med pepparsås och ett annat är kantarellpastan. Dock har jag samma problem med recepten i den här boken som i (nästan) alla andra kokböcker jag recenserat; att kryddningen och smaksättningen är för snäll, för tam. Detta är tyvärr något som är genomgående för många kokböcker i handeln överlag.
För att fortsätta på spåret av saker jag finner mindre bra så måste jag nämna bilderna. Eller rättare sagt redigeringen av bilderna. Det ligger ett sorts filter över dessa så de får en gråaktig ton och ser oskarpa ut. Säkert ett medvetet designval, men det tilltalar mig inte utan får i mina ögon bara bilderna att se dystra ut. Bilderna förmedlar inte alls samma sak som texten, de drar snarare ned livfullheten på helheten.
För att dra en parallel så är det i liknande stil som gjordes i ”Sagan om ringen”-filmerna, där det ligger ett gråtonande filter över hela filmen som gör att det ser tråkigt och överdrivet artificiellt ut.
Med det sagt så gillar jag recepten, jag tycker varje maträtt passar bra in under varje kapitel och kommer till sin rätt. Jag tycker också om att det mesta är gjort från grunden, det är väldigt få recept som innehåller halv- och helfabrikat. En stor tumme upp för det. Jag uppskattar även de praktiska tipsen som finns med i varje kapitel, tips som exempelvis underlättar matlagningen eller hur man får till en superb dukning.
Det märks att författaren har ett genuint intresse, inte bara av av mat och matlagning utan också att få till det där extra, det runt om kring som bidrar till helhetsupplevelsen.
För att knyta ihop den här recensionssäcken så vet jag nu helt enkelt vad hon sökte: Den här boken, Middag hos mig. Som hon själv skrev. Upptäckte jag just en tidsparadox?
