I en liten amerikansk småstad bor 18-årige Jared (Lucas Hedges) tillsammans med sina föräldrar Nancy (Nicole Kidman) och Marshall (Russel Crowe). Familjen är djupt kristna och deras värld vänds upp och ned då Jared kommer ut som homosexuell. Kyrkans konversionsterapi är enda sättet att bota Jared från hans homosexualitet. Ett beslut som tas över hans huvud och med hot om att bli bortstött från familjen så går Jared motvilligt med på att genomföra den kontroversiella terapin.
Jag tyckte om Boy Erased till stora delar och det finns bland annat en scen mellan Nicole Kidman och Lucas Hedges på en restaurang som är fullkomligt lysande berättad. Sedan finns det beklagligt nog flera saker som stör mig med filmen och den största är tyvärr filmens huvudroll.
Lucas Hedges har jag lyckats se i otalet filmer, bland annat Ben is Back, Manchester by the Sea, Lady Bird och Three Billboards Outside Ebbing, Missouri och nu senast i dagens betraktelse Boy Erased – och jag gillar honom verkligen inte. Det är något med honom som aldrig känns riktigt äkta. Visst, han har tårar i ögonen när det behövs, han skriker och är arg när det står i manus, men jag får aldrig riktigt känslan av att han är där. I alla fyra filmerna jag nämnde ovan, utom möjligen Billboards, så spelar han mer eller mindre samma karaktär. Den grubblande, huvudhängande ynglingen med en hemlighet. I Boy Erased så vilar hela filmen på hans axlar och det bränner aldrig rikigt till.
Det är inte bara unge herr Hedges fel att filmen inte riktigt når hela vägen, även skådespelaren Joel Edgertons manus och regi lämnar en hel del att önska. Det är flertalet missade möjligheter till att skapa äkta känsla av skräck och utförskap, som den här absurda konversationsterapin bygger på. Det här kunde verkligen ha varit en film som skakar om hela vägen in i själen, men det blir bara på ytan som man ryser lite. I sluttexten avslöjas att över 700 000 män och kvinnor har tvingats genomföra terapin för att förändra något som inte går att förändra; sin egen sexualitet.
Boy Erased är baserad på verkliga händelser och någonstans där kanske svaret ligger i varför den inte riktigt når upp till de höjder en sådan här historia hade kunnat nå. Det blir absurt nog lite slätstruket och tydligast blir det när Jared får reda på vad som hänt med en annan av pojkarna på terapin: då väljer regissören att göra ett slowmotion-montage som inte berör det minsta.
Sen att filmskaparna har tagit med Russel Crowe – som jag anser är en av de bästa skådespelarna i världen – så satt jag hela tiden och väntade på mötet mellan far och son, där jag äntligen skulle få scenen då det verkligen hettar till. Så blir det inte. Russel Crowe är sorgligt under-använd i den här filmen och hans roll skulle kunnat ha spelats av i princip vem som helst.
Jag vill lyfta fram Red Hot Chili Peppers basist Flea, eller Michael Balzary som han egentligen heter. Han har varit med i flera olika filmer bland annat i Tillbaka till framtiden del två och tre, men i Boy Erased så är det första gången som jag verkligen fick upp ögonen för hur bra han faktiskt är som skådis. Han gör ett rätt otäckt porträtt av en person som man verkligen inte vet vart man har.
Blu-ray utgåvan är helt klart fullgod. Boy Erased är filmad på film och inte digitalt och filmkänslan känns igen och är behaglig med fina färger och djup svärta. Ljudspåret är i DTS-HD 5.1 och då det här är en dialogtyngd film får inte biosystemet jobba särskilt mycket, men där det behövs trycker det till i basen. Extramaterialet består av flera bortklippta scener som tillför en del information, men filmens längd på 115 minuter är precis lagom så det var bra att de ströks. Sen har vi de sedvanliga pytte-korta dokumentärerna som är enbart gjorda som promotion för filmen vi precis har sett.
Sammanfattningsvis så håller sig betyget på en godkänd nivå, men med lite modigare regi så hade det här lätt kunnat bli en av de mest emotionellt starka filmer jag någonsin sett. Potentialen finns där, men inte filmhantverket att genomföra det.
