Boy Kills World utspelar sig i en dystopisk framtid där en stad styrs med järnhand av den något dysfunktionella familjen Van Der Koy, med Hilda (Famke Janssen) i spetsen. Varje år, för att behålla sin makt, utför familjen en gallring där 12 personer som på något sätt motsatt sig familjen dödas. Under en sådan gallring skadas en pojke svårt och hans mamma och syster dödas. Pojken tas om hand av en mystisk man som tränar honom stenhårt för att kunna hämnas. Pojken växer upp men får aldrig något annat namn än just Boy (Bill Skarsgård), och då han blev både stum och döv av sina skador skapar han sin egen inre röst (H. Jon Benjamin), baserad på ett arkadspel han spelade tillsammans med sin nu döda syster. Dagen har nu kommit då Boy sätter sin plan i verket att mörda familjen Van Der Koy, men en hel armé med vältränade soldater står i vägen, vilket visar sig vara ett mindre problem för den nu extremt vältränade och stridsberedda Boy. En blodig uppgörelse börjar, som kommer visa sig innehålla en hel del överraskningar.
Boy Kills World är uppfriskande nog inte baserad på en TV-serie eller serietidning, den är inte en reboot eller remake, och det är inte en uppföljare! Filmen är regisserad och delvis författad av debutanten Moritz Mohr, som ger oss en helt galen film som inte riktigt är lik något annat jag har sett. Storyn är ganska enkel och banal, och den har gjorts tusen gånger förut, men inte på det här sättet. Att göra huvudkaraktären döv och därmed låta honom skapa sin egen inre röst, som inte är hans egen, skapar ytterligare ett lager av humor och galenskap. Särskilt när han möter en person vars läppar han inte kan läsa, och det som kommer ur hans mun blir bara gallimatias, vilket blir enormt kul.
Boy Kills World har även en look och känsla som hela tiden känns lite drömsk och overklig, vilket också leder till att vi upplever filmen från huvudkaraktärens huvud. Vi får inte veta vad som har hänt med världen, och om det är i framtiden eller om det är en alternativ värld, men den informationen är inte viktig för filmen och blir därmed bara en intressant bakgrund för händelserna att utspela sig i.
Bill Skarsgård imponerade på mig i och med IT och egentligen för att vara ärlig alla andra filmer han har varit med i. Denna gång bär han hela filmen på sina axlar och han gör det med bravur. Det här är helt klart vår nya actionhjälte på vita duken, och jag ser fram emot att se honom ta över Brandon Lees ikoniska roll i The Crow.
Actionscenerna är välgjorda och extremt brutala, men ändå med glimten i ögat. Det är svårt att blanda ultravåld med humor, men regissören lyckas bra med den balansgången, tycker jag.
Det som är synd är att filmskaparna ansåg att det skulle vara nödvändigt att göra filmen nästan två timmar lång. Boy Kills World hade helt klart vunnit på att vara 20 minuter kortare och därmed varit tight rakt igenom. Nu drar den ut lite väl långt på sig själv, och jag börjar skruva på mig när vi närmar oss slutstriden.
Sammanfattningsvis vill jag rekommendera Boy Kills World, för det här är en actionfilm med fullkomligt galen humor som inte liknar något annat.
