Hem LjudHörlurar Test: Bowers & Wilkins Pi8
Guld

Test: Bowers & Wilkins Pi8

av senses.se

Bowers & Wilkins är tillbaka med en helt ny generation av sina true wireless-lurar, denna gång med teknik och insikter från storsäljaren PX8 (over-ear-modellen). Vi gillade verkligen föregångaren, Bowers & Wilkins Pi7 – även om den och gen 2-uppföljaren (som vi aldrig testade) fått en del kritik i fackpressen – och deras senaste over-ear-lurar PX7 2Se går varma som over-ear-referenser här på senses-redaktionen. Frågan är om Pi8 kan peta ned Technics EAH-AZ80 från tronen, särskilt med tanke på den ganska rejält tilltagna prislappen?

Foto: senses.se

Det första som slår en när man packar upp Pi8 är hur premium och lyxigt allting känns. Inte för att Pi7 kändes budget på något sätt, men Pi8 har en finish och detaljer i plasten som verkligen andas high-end, alltifrån det stilrena caset till den pianolackade sidan på snäckorna, som alla skriver ut Bowers & Wilkins i en nästan guldfärgad nyans. Caset drar tyvärr lätt till sig fett och fingeravtryck, men det står sig bra mot repor och slitage efter alla veckor vi haft det i fickan. Vi hade lite krångel att para snäckorna rätt med telefonen, bara den ena luren ville spela upp ljud. Tricket var att sätta i båda snäckorna i öronen och trycka på den ena, då parade de sig rätt och fungerade som de skulle. Ingen stor grej, men lite udda då det normalt inte ska behövas.

Lillebror B&W Pi7 (gen 1) vs B&W Pi8. Foto: senses.se

B&W-appen låter oss välja tre lägen för ANC (brusreducering): på, av eller genomhörning. Det går alltså inte att finjustera mängden ANC, som på exempelvis Technics lurar. ANC:n som sådan är habil och blockerar ut det mesta av de störande ljuden, både på tåg och i bil som vi testat dom på resor. Vi råkar också har lyckan att ha ett vägbygge precis utanför kontorets fönster just nu och kunde gå med Pi8 på oss utan att störas av fräsandet och borrandet när vi gick förbi.

Passformen på snäckorna är bekväm och strömlinjeformad, de sticker ut mindre än lillebror före dom och de sitter samtidigt inte snortight mot örongången. De klarar lätt att man både cyklar, springer och headbangar lite lagom hårt och även om de inte är de absolut bäst åtsittande lurar vi testat, så funkar det bra. Komforten är god om än inte ledande i nischen. Största plastpluppar man kan ha är att rekommendera och här blev lite förvånade över förpackningen, då lurarna kommer med M som vanligt, men om du byter till L(arge) så finns ingen kartong eller plats att sen förvara eller hänga upp M-plupparna på. Ingen dealbreaker, men märklig lapsus på en annars så välgenomtänkt och designad produkt.

Vart ska man lägga in M-plupparna om man inte använder dom? Foto: senses.se

Case:t stöder trådlös laddning denna gång och har en kapacitet på cirka 14 timmar, fulladdat. Med lurarnas dryga sex timmar i batteritid får vi alltså i runda slängar 20 timmar, vilket torde räcka mer än väl för de flesta behov. Det är naturligtvis en bra bit ifrån JBL Flex Live 3s massiva 50 timmar, men å andra sidan är detta lurar med fokus på högkvalitativt hi-fi-ljud snarare än sport och funktion. På tal om hi-fi så har man återigen begåvat case:t med förmågan att göra Bluetooth-begränsade enheter kompatibla genom att förvandla case:t till en sändare, med hjälp av USB-till-3,5mm-kabel som ingår. Detta har B&W varit rätt ensamma om, och det är en trevlig funktion, men på sistone har märken som Jabra (som dock är på väg bort från konsumentmarknaden) anammat det, då även med tillägget LE (low energy). Brittiska What HIFI har testat funktionen på ett flygplan (!) under långdistansflygning och det verkar fungera rätt bra (det kräver dock ännu en adapter till planets underhållningshubb).

Case:t kan dubblera som Bluetooth-sändare. Foto: senses.se

Mikrofonen fick en del ris sist det begav sig. B&W säger sig ha fintrimmat denna och så länge man sätter i snäckorna rätt och riktar dem så att “Bowers & Wilkins”-logon är i rak linje mot munnen så fungerar det bra. Detta är naturligtvis lite svårt att avgöra på sig själv utan en spegel, men i våra testsamtal så hörde motparten oss mycket bra (“som att du är här!” sa en av dom) och så länge det inte vara för mycket blåst eller omkringljud så fungerar Pi8 utmärkt att även ta mobilsamtal med, något som ju kan vara väldigt praktiskt och långt ifrån alla TWS-lurar duger till.

Tekniken i B&W Pi8

Under huven på B&W Pi8 finner vi att lurarna kör Bluetooth 5.4, något som de just nu är tämligen ensamma om. Denna uppgraderade BT-version ska ge stabil signal upp till 10 meter och vi hade för det mesta inga problem med uppkopplingen under vår testperiod, även om vi fick enstaka stunder då ljudet kunde falla bort en kort stund vid musiklyssnandet. Lurarna stöder även flerpunktskoppling till flera enheter, vilket är praktiskt. Men då vi är bland de första som testar är vi övertygade om att framtida firmwares kommer att fixa detta. Bowers & Wilkins har satsat på ett nytt och dyrt chip från Qualcomm, som ger oss aptX Adaptive upp till 24-bit/96kHz och även aptX Lossless. Detta är helt klart nice-to-have om du kör Android och lossless-musik, men även med SBC på Apple iPhone märker man hur mycket kraft och ingenjörskonst det sitter i bolagets egna DAC, som ändå gör det mesta av jobbet.

Foto: senses.se

Lurarna är IP54-klassade, vilket innebär att de är godkända att klara fukt och damm, men inte mer än så. Alltså kan du svettas i dem på gymmet, men de rekommenderas inte att bära i regnet eller tappa i badet. Ärligt talat skulle vi nog inte alls bära dessa dyrgripar när vi huffar och puffar vid vikterna, utan istället köra rena sportlurar för det.

Membranen som sitter i är 12mm element i Pi8, vilket faktiskt gör en hel del för musikåtergivningen, som vi ska återkomma till nedan. Det kolbaserade materialet ska vara av samma sort som sitter i B&Ws prisvinnande PX8-lurar.

Snäckorna har touch-kontroller och appen stöder wear-sensor, som gör att musik automatiskt kan pausas och återupptas när du tar ur och i dom. I B&W-appen finns även en EQ du kan laborera med, samt ett TrueSound-läge som ska ge “optimal” och oförvrängd ljudbild enligt designen (blockerar då helt och hållet EQ:n) och i appen kan du även ändra vad olika många och långa touch-tryck gör.

Så bra låter Bowers & Wilkins Pi8

Då var vi framme vid huvudnumret – hur bra låter B&W Pi8, särskilt med tanke på den ganska saftiga prislappen (cirka 4 500 kr i skrivande stund)?

Vi drar igång referenslistan och börjar lyssna oss igenom några utvalda favoriter. Precis som storebror PX7 2Se så stortrivs B&W Pi8 i domänen välmixade låtar. Det är lätt att få gåshud av singer-songwriter-alster som Katherine Crowes cover på Damien Rice 9 Crimes. Vibratot i hennes röst och till och med fukten i hennes läppar och tunga, nära mikrofonen återges med kuslig precision. Likaså är inte alltför avancerad pop som hand i handske, Gyllene Tiders underskattade Flickan i en Cole Porter-sång har nog aldrig låtit så närvarande och maffig som den gör i B&W Pi8. Klassik och instrumental musik, som ex Tjaikovskijs balett Svansjön och Thomas Bergersens Strength of a Thousand Men är precis så pampiga där det behövs och finstämda som man kan önska. Det var ingen musikgenre som lät direkt dåligt i lurarna, men ska man leta en akilleshäl så måste det nog bli hårdrock. Disturbeds You’re Mine rockar på, men saknar aningen av den värme och “oompf” vi önskar i en bra återgivning och även mer mainstream eller klassisk hårdrock som Lordi och Alice Cooper låter schysst, men vi hade blivit glada för lite mer “botten”.

Vi ställde dom mot regerande mästarna Technics EAH-AZ80 och då upplevde vi i korthet följande vid A-B-jämförelse: det är väldigt tight, nästan målfoto i vissa fall. B&W Pi8 får i flera genrer en liten fördel i fråga om upplösning och dynamik, men skillnaden är ärligt talat liten. Dock tycker vi nog att AZ80 slår Pi8 i genrerna hårdrock och kanske hip hop. Så frågan blir till slut vad för typ av musik du lyssnar på mest. Technics AZ80 är fortfarande ett par extremt kompetenta hörlurar och de går att få tag i för 3 300 kronor i skrivande stund. Det är 1 200 kronor billigare än B&W Pi8 och sett bara till ren ljudkvalitet tycker vi nog inte prisskillnaden är motiverad. Däremot är Pi8 lyxigare och snyggare, både i design och förpackning och de andas mer “high-end” än de lite mer diskreta och ödmjukare AZ80.

B&W Pi8 vs Technics EAH-AZ80 – två dunderlurar. Foto: senses.se

Summering Bowers & Wilkins Pi8

B&W Pi8 gör väldigt mycket rätt. De spelar med stor självsäkerhet och pondus samtidigt som de andas lyx och kvalitet på ett sätt high-end prylar inom Hi-Fi eller från Apple kan göra när det är som bäst. Det är stenhårt på toppen och de är inte på något sätt vida överlägsna vår gamla referens, AZ80. Nej, snarare handlar det om marginaler, om det där lilla extra i den yttersta kvaliteten av återgivning parat med design som är väldigt tilltalande. Utan direkt A-B jämförelse samtidigt skulle det nästan inte vara möjligt att utse en vinnare, eller ens en lur med klar fördel.

Om du vill ha det just nu bästa, snyggaste och har budgeten att betala lite extra, så kan du inte gå fel med B&W Pi8. Men för 1 200-1 500 kronor mindre får du andra hörlurar från konkurrenter som Technics och Sony, som inte alls är långt efter i fråga om ljudkvalitet och till och med förbi i fråga om exempelvis ANC och vissa musikgenrer.

Men som sagt, vill du ha det snyggaste och kanske vassaste ljudmässigt just nu är valet enkelt – B&W Pi8 blir nya referenser hos oss.

Bowers & Wilkins skickade recensionsexemplar för detta test. Utskickare av material har inget redaktionellt inflytande på våra tester, utan vi skriver alltid oberoende med er läsare och konsumenter i fokus.

Så här sätter vi betyg på Senses

Missa inte detta

Lämna ett svar

[script_21]

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.