Likt FIFA och Assassin’s Creed (med några års undantag) så är Activisions massiva spelserie Call of Duty ett årligt, återkommande inslag. Förra året var det Andra Väldskriget, i år är det Black Ops-serien som fyller nummer fyra (eller IIII, som man så gärna vill bryta normen med). Stora nyheten är att singelplayer-läget i princip är borta (däremot finns ett zombie-äventyr) och att man lagt till det galet populära 100 personers-alla-mot-alla-läget, Battle Royale, som du kan vara bekant med från spel som PUBG och det där lilla spelet som ingen hört om, Fortnite.
Vi har följt Call of Duty: Black Ops 4 ända sedan det först visades upp i somras och det var redan då tydligt att det skulle bli ett tekniskt väldigt kompetent spel. Detta är ett utpräglat multiplayer-spel, som förutom tidigare nämnda inspirationer även tar ett blad med team-work och klasser från exempelvis Overwatch. Nu kan du vinna matcher utan att skjuta ett enda skott, som läkare eller scout, till exempel. Och vissa kan ju hävda att multiplayer är hela poängen med COD, samtidigt som åtminstone undertecknad alltid varit ett fan av de – förvisso väldigt skriptade, men också väldigt medryckande singleplayer-äventyren vi hittills fått uppleva. Och det kändes ju också lite som grejen med Black Ops, inte sant? Att få skickas ut på hemliga uppdrag och göra slarvsylta av diktatorer som Manuel Noriega (i det klassiska Black Ops 2). Alla lär inte sakna solo-äventyret, vissa tycker till och med att det gått klart sin bana och efter excesserna i Ghosts och Advanced Warfare, så kunde man inte pusha de extravaganta situationerna längre. Jag håller inte med, för mig är soloäventyret tyvärr en betydande bit som fattas i COD: BO4. Därmed inte sagt att det inte har andra, stora kvaliteter.
Wingsuit-flygandet känns igen från bland annat Just Cause 3 (men är inte riktigt lika bra här)
Först och främst, prestantionen: Som väntat så blir grafik och ljud bara bättre i spel, men det börjar bli löjligt underhållande och snyggt nu! Man ryser vid tanken hur kommande konsolgeneration kommer att bli (Activision har redan teasat att nästa del i COD-serien kommer på “nästa Playstation”). Kontrollerna är, CODs vana trogen, helt suveräna och skjutandet är enormt tillfredsställande. PS4 Pro-versionen bjuder på bra bilduppdatering, men blir ändå lite av en besvikelse i upplösningen och när man granskar detaljrikedomen. Den får se sig klart slagen denna gång av Xbox One X-versionen – som förutom silkeslen frame rate på 60 fps också erbjuder synbart bättre upplösning och finare detaljer, vilket är guld värt när man ska kika efter folk som springer i horisonten på de stora Black Out-banorna (som Battle Royale-läget kallas här). Hela spelet känns så enormt slickt, väloptimerat och välkodat. Treyarch har vanan inne och denna gång har man även fått förstärkning av Beenox och Raven, vars PC-expertis att bygga COD: BO 4 från grunden på PC, säkert hjälpt till att optimera Xbox One X-versionen också.
COD: BO 4 är galet snyggt och smidigt på upphottade konsoler.
Laddningstiderna är acceptabla, men drar åt det lite långa hållet, så en SSD-disk rekommenderas varmt, då den mer än halverar väntetiden. PS4 drar dock klart längsta strået när det gäller matchmaking och att hitta folk online att spela med; det är i princip ingen väntan alls att fylla ett lag med random spelare på Sonys maskin och eftersom detta är en så renodlad multiplayer-upplevelse så är det en tung sak att ta med i valet av version (ifall man äger båda formaten, vill säga). Spelet har även stöd för lokal, co-op i split-screen, vilket är väldigt kul och känns retro-härligt faktiskt. Det är något i spelupplevelsen som förlorats på vägen när man inte längre kan dela en upplevelse med en annan spelare i samma soffa, utan bara kan uppleva multiplayerspel genom hörlurar med personer man inte kan se (eller ens befinner sig i samma världsdel).
Zombie-läget är det närmaste man kommer ett singel player-äventyr denna gång.
Call of Duty: Black Ops 4 revolutionerar inte på något sätt spelserien eller FPS-konceptet; det håller fast vid sina välbeprövade och älskade huvudingredienser: tillgänglighet och snabbhet i striderna samtidigt som det lånar från många av de bästa. Battle Royale-läget känns helt perfekt för serien och även om det inslaget börjat bli rejält utjajat nu så har Treyarch implementerat det exemplariskt här. Xbox One X-versionen är tekniskt bäst medan PS4 (Pro) har överlägset flest och bäst multiplayer-upplevelser. Men vi kan inte hjälpa att vi saknar solo-äventyret. Ja, de var skriptade. Ja, de var over-the-top och kanske inte så nytänkande från år till år – men de var bara så himla underhållande. Givet att det finns en utvecklingskostnad att spara in på att steka singel player, men vi tror och hoppas att ett sådant läge ändå blir värt investeringen för Activision i långa loppet. Nästa utgåva kan väl få innehålla både ock?
https://youtu.be/ooyjaVdt-jA
Så här sätter vi betyg på Senses
2 kommentarer
Som rutinerad PC spelare med tusentals timmar i tex PUBG och helt ny för COD BO4 så älskar jag det. Jag lockades enbart av battleroyal-läget. Det har ett perfekt tempo jämfört med tex PUBG. Att plocka på sig en grund arsenal tar inte längre 20 min. Samt rör du dig mycket snabbare och det känns som en kombination av PUBG men tempot från Quake.
Tröttnar man på BattleRoyal-läget finns det många andra multiplayer lägen. Control är det läget som överraskade mig. Där ska ditt lag vara först med tre vinster. Man turas om att skydda punkt A + B och nästa runda skall man ta över punkterna. Riktigt skoj OM man har fler kamrater med sig.
För är det något spelet saknar idag så är det någon slags balansering av spelare. Går jag själv in för att spendera en kvart så sätts jag ofta i samma lag som andra ensamma (nybörjare) och får möta ett helt lag med de som prestigat inte bara en gång utan 2-3. Prestigat är när man nått maxlevel och börjat om på level 1. Så där finns lite att hämta inspiration från CS/ OverWatch i matchmakingsystemet.
Bra poänger, SwedishRick! Vi upplevde också att balansfunktionen är bättre i spel som exempelvis Overwatch, men var ändå imponerade att ett “offensivt” FPS som COD ändå gick däråt med klasser och vinster som inte bara räknades på antalet kills.